De gångna hundra åren ändrade synen på möjligheten att förena demokrati och kapitalism. Före 1914 tog både vänster och höger för givet att ettdera av dessa båda rättesnören skulle behöva överges. De bägge världskrigen ledde till att inte bara vänstern utan också högern lät sig övertygas om det slags kompromiss, som blandekonomi, välfärdsstat och demokratisk kapitalism kan sägas utgöra. Motsvarande hände med motsättningen mellan medgörlighet och motspänstighet i fråga om internationella överenskommelser. De enskilda ländernas nationella självbestämmande ansågs med tiden – tvärtemot en äldre uppfattning – gå att förena med överstatligt bindande regler. En tredje grundläggande konflikt gäller förhållandet mellan yrkesutövares eget programansvar å ena sidan och demokratisk makt och kommersiellt ägarskap å den andra. Strävan till kunskapssamhälle och professionalism går inte utan vidare att kombinera med utkrävande av politiskt och ekonomiskt ansvar. Det visar de senaste trettio årens debatt om ledandet av företag, myndigheter, vårdinrättningar, skolor och universitet med hjälp av ”new public management”. Demokrati, ägarskap och självförvaltat yrkeskunnande konkurrerar om att vara den bästa och huvudsakliga ledstjärnan inom alla slags organisationer. Hanteringen av dessa tre olika motsättningar reser frågan om liberalismen som huvudsakligt tolkningsschema. Hur går självstyrande yrkesgemenskaper att förena med idén om att kapitalistiska ägare, parlamentariska majoriteter och internationellt överenskomna rättsgemenskaper skall ha sista ordet i fråga om samhällsutvecklingen? Boken består av ett tjugotal statsvetenskapliga uppsatser, som från olika infallsvinklar belyser vikten av att skilja mellan politisk och ekonomisk liberalism samt att inte låta styrningen av yrkesarbete reduceras till en fråga om avprofessionalisering utan tvärtom låta principen om eget programansvar vara avgörande. Författaren är professor i statskunskap vid Uppsala universitet.
