RONGO FÖRLAG – förlag

Två »boskap« – Luna och Ezra – befinner sig ute på öppet hav i en fallfärdig båt, på väg med en leverans. De vet inte vart de ska eller vad de ska leverera. De måste återgälda en skuld till sin »ägare« – Ash. Men en storm kommer emellan och spolar dem iland på en öde ö. Men deras räddning – en ö av bråte och drivskräp – saknar rötter och driver omkring utan mål eller mening. Inom kort stiftar Luna och Ezra bekantskap med ett självförsörjande ökollektiv, till synes avskurna från övriga världen. Men de är varken väntade eller välkomna och inom kort ställs såväl nykomlingar som öns urinvånare inför avgörande val samtidigt som det förflutna smyger sig på ön.

EN DAG I DECEMBER 1981 påträffar några salvadoranska bönder en kvinna utmed en flodbank. Hennes namn är Rufina Amaya och hon är uttorkad, utmattad och i svår chock. Hon talar om grymheter. Om saker hon själv har bevittnat. Och upplevt. Och överlevt. »El Mozote« är en journalistisk obduktion av en massaker i El Salvador 1981. ONE DAY IN DECEMBER 1981, a group of Salvadoran peasants encountered a woman by a riverbank. Her name was Rufina Amaya, and she was dehydrated and exhausted. In a state of utter despair. She spoke of cruelties. Of things she had witnessed. And experienced. And survived. “El Mozote” is a journalistic autopsy of a massacre in El Salvador, in 1981.

Jord, vatten, uran. Det är vad livet i nordvästra Nebraska kretsar kring. Här har världens största uranproducent, Cameco Resources, utvunnit uran – »gula kakor« – sedan 1991 och vill nu expandera verksamheten i ett läge då kärnkraftsindustrin vacklar och förnybara energikällor stärker sina positioner. Den eviga duellen om den amerikanska västern som en hållbar boplats eller resurskoloni för världen bortom präriehorisonten har pågått länge, och väntas pågå under lång tid framöver. För staden Crawford innebär uranet jobb och skatteintäkter. För det närliggande Pine Ridge-reservatet innebär gruvdriften förorenade vattenkällor och sjukdomsrisker. De ekologiska och sociala såren efter Kalla krigets uranboom lyfts fram som bevis på industrins »verkliga pris«. Under USA:s prärie återfinns Ogallalaakvifären, en av planetens största grundvattenmagasin. Ogallala töms i snabb takt och höga uranhalter har påträffats i magasinet samtidigt som klimatförändringar gör prärien torrare. Journalisten och författaren Klas Lundström träffar gruvfolk, miljöaktivister, bönder, ranchägare, geologer, solcellskrigare och uranänkor och tecknar i Urangruvan på prärien ett porträtt av atomindustrins historia och uranets betydelse för en skralt bebodd region i Nebraska.

Ett fenomen hemsöker den mongoliska stäppen. Ett fenomen som tar livet av nomaders boskap, utarmar familjer och kullkastar tillvarons livsvillkor med torra somrar och extremkalla vintrar. Fenomenet kallas »dzud« och är följden av de människostöpta klimatförändringarna. En självförsörjande tusenårig livsstil är på väg att gå förlorad. Många nomader migrerar till den svällande huvudstaden Ulan Bator där andra utmaningar väntar. Arbetsbrist, luftföroreningar och en nationalekonomi beroende av en »resursförbannelse« – Mongoliets kolindustri. 2020 var inte bara året då världen stiftade bekantskap med en global pandemi – covid-19 – det har gått 30 år sedan Mongoliets uppbrott med Sovjetunionen och i stället klev in i den globaliserade bygemenskapen. En period som öppnat nya dörrar, men även förvandlat Mongoliet till ett samhälle präglat av konflikter mellan stad och land, fattig och rik, ekonomi och ekologi. »Dzud« är en resa längs den centralasiatiska stäppen som på 1200-talet agerade språngbräda för bygget av det största landimperium världen någonsin upplevt. En region där det geopolitiska schackspelet än i dag offrar såväl kungar som bönder. Boken är ett samarbete i ord och bild mellan journalisten och författaren Klas Lundström och fotografen Fredrik Lerneryd.