Jord, vatten, uran. Det är vad livet i nordvästra Nebraska kretsar kring. Här har världens största uranproducent, Cameco Resources, utvunnit uran – »gula kakor« – sedan 1991 och vill nu expandera verksamheten i ett läge då kärnkraftsindustrin vacklar och förnybara energikällor stärker sina positioner. Den eviga duellen om den amerikanska västern som en hållbar boplats eller resurskoloni för världen bortom präriehorisonten har pågått länge, och väntas pågå under lång tid framöver. För staden Crawford innebär uranet jobb och skatteintäkter. För det närliggande Pine Ridge-reservatet innebär gruvdriften förorenade vattenkällor och sjukdomsrisker. De ekologiska och sociala såren efter Kalla krigets uranboom lyfts fram som bevis på industrins »verkliga pris«. Under USA:s prärie återfinns Ogallalaakvifären, en av planetens största grundvattenmagasin. Ogallala töms i snabb takt och höga uranhalter har påträffats i magasinet samtidigt som klimatförändringar gör prärien torrare. Journalisten och författaren Klas Lundström träffar gruvfolk, miljöaktivister, bönder, ranchägare, geologer, solcellskrigare och uranänkor och tecknar i Urangruvan på prärien ett porträtt av atomindustrins historia och uranets betydelse för en skralt bebodd region i Nebraska.

Jord, vatten, uran. Det är vad livet i nordvästra Nebraska kretsar kring. Här har världens största uranproducent, Cameco Resources, utvunnit uran – »gula kakor« – sedan 1991 och vill nu expandera verksamheten i ett läge då kärnkraftsindustrin vacklar och förnybara energikällor stärker sina positioner. Den eviga duellen om den amerikanska västern som en hållbar boplats eller resurskoloni för världen bortom präriehorisonten har pågått länge, och väntas pågå under lång tid framöver. För staden Crawford innebär uranet jobb och skatteintäkter. För det närliggande Pine Ridge-reservatet innebär gruvdriften förorenade vattenkällor och sjukdomsrisker. De ekologiska och sociala såren efter Kalla krigets uranboom lyfts fram som bevis på industrins »verkliga pris«. Under USA:s prärie återfinns Ogallalaakvifären, en av planetens största grundvattenmagasin. Ogallala töms i snabb takt och höga uranhalter har påträffats i magasinet samtidigt som klimatförändringar gör prärien torrare. Journalisten och författaren Klas Lundström träffar gruvfolk, miljöaktivister, bönder, ranchägare, geologer, solcellskrigare och uranänkor och tecknar i Urangruvan på prärien ett porträtt av atomindustrins historia och uranets betydelse för en skralt bebodd region i Nebraska.

Jord, vatten, uran. Det är vad livet i nordvästra Nebraska kretsar kring. Här har världens största uranproducent, Cameco Resources, utvunnit uran – »gula kakor« – sedan 1991 och vill nu expandera verksamheten i ett läge då kärnkraftsindustrin vacklar och förnybara energikällor stärker sina positioner. Den eviga duellen om den amerikanska västern som en hållbar boplats eller resurskoloni för världen bortom präriehorisonten har pågått länge, och väntas pågå under lång tid framöver. För staden Crawford innebär uranet jobb och skatteintäkter. För det närliggande Pine Ridge-reservatet innebär gruvdriften förorenade vattenkällor och sjukdomsrisker. De ekologiska och sociala såren efter Kalla krigets uranboom lyfts fram som bevis på industrins »verkliga pris«. Under USA:s prärie återfinns Ogallalaakvifären, en av planetens största grundvattenmagasin. Ogallala töms i snabb takt och höga uranhalter har påträffats i magasinet samtidigt som klimatförändringar gör prärien torrare. Journalisten och författaren Klas Lundström träffar gruvfolk, miljöaktivister, bönder, ranchägare, geologer, solcellskrigare och uranänkor och tecknar i Urangruvan på prärien ett porträtt av atomindustrins historia och uranets betydelse för en skralt bebodd region i Nebraska.