Klas Lundström – författare

Ett fenomen hemsöker den mongoliska stäppen. Ett fenomen som tar livet av nomaders boskap, utarmar familjer och kullkastar tillvarons livsvillkor med torra somrar och extremkalla vintrar. Fenomenet kallas »dzud« och är följden av de människostöpta klimatförändringarna. En självförsörjande tusenårig livsstil är på väg att gå förlorad. Många nomader migrerar till den svällande huvudstaden Ulan Bator där andra utmaningar väntar. Arbetsbrist, luftföroreningar och en nationalekonomi beroende av en »resursförbannelse« – Mongoliets kolindustri. 2020 var inte bara året då världen stiftade bekantskap med en global pandemi – covid-19 – det har gått 30 år sedan Mongoliets uppbrott med Sovjetunionen och i stället klev in i den globaliserade bygemenskapen. En period som öppnat nya dörrar, men även förvandlat Mongoliet till ett samhälle präglat av konflikter mellan stad och land, fattig och rik, ekonomi och ekologi. »Dzud« är en resa längs den centralasiatiska stäppen som på 1200-talet agerade språngbräda för bygget av det största landimperium världen någonsin upplevt. En region där det geopolitiska schackspelet än i dag offrar såväl kungar som bönder. Boken är ett samarbete i ord och bild mellan journalisten och författaren Klas Lundström och fotografen Fredrik Lerneryd.

Aotearoa: maoriernas namn för Nya Zeeland. Det långa vita molnets land. East Cape: Nya Zeelands östra kusthörn. Dessa skogar, branter och samhällen är även kända som Urewera, en plats med egna lagar, oskrivna regler och överlevnadsvillkor. Vad som på ytan är gamla timmer- och fiskeregioner rymmer fler världar än första anblicken avslöjar. Journalisten och författaren Klas Lundströms resa till Aotearoa började i själva verket för många år sedan, då han av en slump fann sig sittande vid honnörsbordet på en begravningsceremoni för en högt aktad maorikvinna. Några år senare återupptar han sökandet efter gränsen mellan Nya Zeeland och Aotearoa: dess kulturella, politiska, litterära och historiska. Längs vägen möter han ukulelegrupper, smugglare, entreprenörer, konstnärer bosatta utmed de karga kuster som drabbades hårdast av oljekatastrofen 2011, Nya Zeelands värsta miljökatastrof genom tiderna. Klas Lundström är författare till en rad reportageböcker, senast Krokodilernas land: Ett reportage om Östtimor (våren 2012).

Jord, vatten, uran. Det är vad livet i nordvästra Nebraska kretsar kring. Här har världens största uranproducent, Cameco Resources, utvunnit uran – »gula kakor« – sedan 1991 och vill nu expandera verksamheten i ett läge då kärnkraftsindustrin vacklar och förnybara energikällor stärker sina positioner. Den eviga duellen om den amerikanska västern som en hållbar boplats eller resurskoloni för världen bortom präriehorisonten har pågått länge, och väntas pågå under lång tid framöver. För staden Crawford innebär uranet jobb och skatteintäkter. För det närliggande Pine Ridge-reservatet innebär gruvdriften förorenade vattenkällor och sjukdomsrisker. De ekologiska och sociala såren efter Kalla krigets uranboom lyfts fram som bevis på industrins »verkliga pris«. Under USA:s prärie återfinns Ogallalaakvifären, en av planetens största grundvattenmagasin. Ogallala töms i snabb takt och höga uranhalter har påträffats i magasinet samtidigt som klimatförändringar gör prärien torrare. Journalisten och författaren Klas Lundström träffar gruvfolk, miljöaktivister, bönder, ranchägare, geologer, solcellskrigare och uranänkor och tecknar i Urangruvan på prärien ett porträtt av atomindustrins historia och uranets betydelse för en skralt bebodd region i Nebraska.

I »USA:s energihuvudstad« – Gillette, Wyoming – delar frilansjournalisten och författaren Klas Lundström en tidig frukost med stadens kolarbetare. Män som tjänar stora och grova pengar på hårt arbete i Powder River Basin, en av världens kolrikaste regioner. Staden är även känd för begreppet »Gillettesyndromet«. I städer knutna till monoindustrier återfinns ofta höga levnadskostnader, växande sociala klyftor, sexuellt våld, ökad brottslighet och stigande mental ohälsa. Samma skador som människans gruvdrift tillfogar Moder jords ekosystem drabbar också henne själv. Något som visar sig stämma gällande USA:s miljöfarliga kolindustri. I Wyoming heter det emellertid att Barack Obama har förklarat »krig mot kolet«. Och inte bara det. Ett paradigmskifte i amerikansk energipolitik – och framför allt i de nordvästra »kolstaterna« – som hotar människors sätt att leva. Men trots politiska krav på hårdare miljödirektiv har Obama gjort mycket för det amerikanska kolet. Efter härdsmältan i japanska Fukushima 2011 gav Vita huset grönt ljus till utvinning av ytterligare 800 miljoner ton kol. Inrikesminister Ken Salazar var nöjd och förkunnade att »kol förblir en viktig komponent i Amerikas energiportfölj.« Under sin resa genom kolets Wyoming tar Klas Lundström läsaren med till platser som sällan ges utrymme i dagspressens spalter och diskuterar Brokeback Mountain, USA:s kristna höger, Fox News och rodeokultur med vapenförsäljare, liberala konstnärer, bisonuppfödare, hemlösa och wranglers (cowboys). Kol är fjärde delen i Klas Lundströms bokserie om USA:s energipolitik. I nästa del summeras USA:s färd från härdsmälta till kolrusch i samlingsvolymen Inferno (december 2014).

EN DAG I DECEMBER 1981 påträffar några salvadoranska bönder en kvinna utmed en flodbank. Hennes namn är Rufina Amaya och hon är uttorkad, utmattad och i svår chock. Hon talar om grymheter. Om saker hon själv har bevittnat. Och upplevt. Och överlevt. »El Mozote« är en journalistisk obduktion av en massaker i El Salvador 1981. ONE DAY IN DECEMBER 1981, a group of Salvadoran peasants encountered a woman by a riverbank. Her name was Rufina Amaya, and she was dehydrated and exhausted. In a state of utter despair. She spoke of cruelties. Of things she had witnessed. And experienced. And survived. “El Mozote” is a journalistic autopsy of a massacre in El Salvador, in 1981.

Två »boskap« – Luna och Ezra – befinner sig ute på öppet hav i en fallfärdig båt, på väg med en leverans. De vet inte vart de ska eller vad de ska leverera. De måste återgälda en skuld till sin »ägare« – Ash. Men en storm kommer emellan och spolar dem iland på en öde ö. Men deras räddning – en ö av bråte och drivskräp – saknar rötter och driver omkring utan mål eller mening. Inom kort stiftar Luna och Ezra bekantskap med ett självförsörjande ökollektiv, till synes avskurna från övriga världen. Men de är varken väntade eller välkomna och inom kort ställs såväl nykomlingar som öns urinvånare inför avgörande val samtidigt som det förflutna smyger sig på ön.

Svarta ankungen är ett granskande reportage om en växande svensk industri i ett internationellt handelshjul, berättelsen om en blänkande metall som aldrig faller i värde. Men det är även en analys av guldets plats i människans historia och dess förödande politiska och ekonomiska inverkan i tredje världen; i konflikthärjade länder som Eritrea, Colombia och Salomonöarna.

I Den här platsen faller samman rapporterar Klas Lundström från Västsahara, Nicaragua, Salomonöarna, Kuba, Jamaica, Filippinerna, Brasilien och Venezuela. Boken är en samling reportage om globaliseringens mänskliga minoriteter och industriella centrum.

Svarta ankungen är ett granskande reportage om en växande svensk industri i ett internationellt handelshjul, berättelsen om en blänkande metall som aldrig faller i värde. Men det är även en analys av guldets plats i människans historia och dess förödande politiska och ekonomiska inverkan i tredje världen; i konflikthärjade länder som Eritrea, Colombia och Salomonöarna.

EFS arbete i Tanzania har en dramatisk bakgrund. Vintern 1935–1936 utvisades alla EFS missionärer från Eritrea, Etiopien och Somalia i samband med den italienska erövringen av Etiopien. Därför sändes 1937 de erfarna missionärerna Martin Nordfeldt och Herbert Uhlin på en lång undersökningsresa för att söka ett nytt fält i Östra Afrika. I Tanganyika kunde ett arbete startas på två platser 1938, men redan tre år senare måste paret Nordfeldt överta ansvaret för Berlinmissionens stora arbete i söder. Efterkrigstiden innebar en omställning med fokus på ledarträning och en snabb utbyggnad av skolor och sjukvård. Från mitten av 1950-talet inleddes processen mor en självständig kyrka, vilket också blev en verklighet 1959. Missionärerna lämnade över alla ledarpositioner till inhemsk personal under 1960-talet och övergick till stödjande funktioner inom ekonomi, byggnationer, sjukvård och utbildning. Varje period har inneburit nya frågor och utmaningar för den lutherska kyrkan och stödjande missioner. Trots detta har kyrkan växt kraftigt under hela perioden och är idag (2017) med sina 6,5 miljoner medlemmar en av de största lutherska kyrkorna i världen. EFS missionärer kom till Tanzania vid ett avgörande skede och har fortsatt haft ett engagemang för den lutherska kyrkan under nästan 80 år. Denna studie har fokus på hur arbetet förändrats över tid och vad dessa förändringar inneburit för EFS mission och den inhemska lutherska kyrkan i södra Tanzania. Klas Lundström är lektor vid Johannelunds teologiska högskola i Uppsala. Han arbetade under åren 1982–1993 inom det södra stiftet i Tanzanias lutherska kyrka (ELCT).