SILAC – förlag

BO J THEUTENBERG, född 1942, tjänstgjorde både i UD och i Försvaret från början av 1960-talet till slutet av 1980-talet. Deltog under sin tid som UD:s Folkrättssakkunnige 1976-1987 i många dramatiska händelseförlopp. Under sin tid i UD och Försvaret förde han kontinuerlig dagbok.

VOLYM 4: DAGBOK FRÅN UDSex år efter utgivandet 2012 av volym 1 avDagbok från UD (1981-1983), fyra år efter utgivandet 2014 av volym nr 2 (1962-1976) samt ett år efter utgivandet 2017 av volym nr 3 (1976-1980) utkommer nu volym 4 (1981-1985) med undertitlarna ”Ubåtar och kärnvapenfria zoner – KGB-GRU-spetsnaz-grodmän på land – Mitrokhin-, Bukovskij- och CIA-dokumenten – I Vatikanen-återknyter efter 450 år – Polen – Palmekommissionen 1982 – Gemensam säkerhet – Palmes återkomst 1982 – Ubåtsbråk 1982/83 – BodströmFerm-affärerna – Dubbla budskap – Sätter Sveriges flagga på Sydpolen 10 januari 1985 – Bråk i Vita zonen – Gotlandsproblem – hemliga Moskvasamtal 1985”.

Volym 5 avDagbok från UD(1986-1988) avslutar detta memoarverk.

Ett genomgående tema i mina nu publicerade fyra volymer avDagbok från UD– som täcker min 22-åriga period i UD (1966-1988) – är den kraftiga infiltration och desinformation som Sovjetunionen och övriga östliga kommuniststater utövade mot Sverige genom sina effektivt arbetande spion- och säkerhetstjänster KGB, GRU, IA, STASI m fl. Samtidigt som Sovjetunionen (”den ryska björnen”) tog ett järngrepp runt Sverige genom ubåtsintrången samt genom försöken att etablera kärnvapenfria zoner i det sovjetiska ”storgrannskapet” – vilket innerst inne syftade till att bevara det ”sovjetiska kärnvapenmonopolet” i regionen – arbetade KGB m fl för högtryck med att värva agenter och inflytelseagenter att arbeta för ”den sovjetiska saken” eller för ”kommunismens/vänsterismens” sak. Eller som det alltid hette i dessa sammanhang ”för fredens sak”. Märkligt nog hade KGB et consortes stora framgångar i sitt värvande av agenter eller spioner (hur man nu vill uttrycka det), faktiskt ända upp på statschefs- och statsministernivåerna.

Genom studier i det KGB-arkiv som kallas Mitrokhinarkivet – samt understödd av såväl Bukovskij- som CIA-dokument – kan jag framlägga bevis för att Sovjetunionen totalt kontrollerade hela nedrustnings- och fredsrörelsefältet, i synnerhet frågan om kärnvapen och kärnvapennedrustningen. Genom de i volym nr 4 inscannade originaldokumenten ur Mitrokhinarkivet bevisas Sovjetunionens totala kontroll över nedrustnings- och fredsrörelsefälten samt dessutom Sovjetunionens totala kontroll ända upp på statschefs- och statsministernivåerna. En skrämmande läsning! Vänsterismens ”hela värdegrund” befanns alltså styrd av KGB, STASI m fl. Utöver detta ”fanns ingenting”! Ingenting!

BO J THEUTENBERG, född 1942, tjänstgjorde både i UD och i Försvaret från början av 1960-talet till slutet av 1980-talet. Deltog under sin tid som UD:s Folkrättssakkunnige 1976-1987 i många dramatiska händelseförlopp. Under sin tid i UD och Försvaret förde han kontinuerlig dagbok.

VOLYM 4: DAGBOK FRÅN UDSex år efter utgivandet 2012 av volym 1 avDagbok från UD (1981-1983), fyra år efter utgivandet 2014 av volym nr 2 (1962-1976) samt ett år efter utgivandet 2017 av volym nr 3 (1976-1980) utkommer nu volym 4 (1981-1985) med undertitlarna ”Ubåtar och kärnvapenfria zoner – KGB-GRU-spetsnaz-grodmän på land – Mitrokhin-, Bukovskij- och CIA-dokumenten – I Vatikanen-återknyter efter 450 år – Polen – Palmekommissionen 1982 – Gemensam säkerhet – Palmes återkomst 1982 – Ubåtsbråk 1982/83 – BodströmFerm-affärerna – Dubbla budskap – Sätter Sveriges flagga på Sydpolen 10 januari 1985 – Bråk i Vita zonen – Gotlandsproblem – hemliga Moskvasamtal 1985”.

Volym 5 avDagbok från UD(1986-1988) avslutar detta memoarverk.

Ett genomgående tema i mina nu publicerade fyra volymer avDagbok från UD– som täcker min 22-åriga period i UD (1966-1988) – är den kraftiga infiltration och desinformation som Sovjetunionen och övriga östliga kommuniststater utövade mot Sverige genom sina effektivt arbetande spion- och säkerhetstjänster KGB, GRU, IA, STASI m fl. Samtidigt som Sovjetunionen (”den ryska björnen”) tog ett järngrepp runt Sverige genom ubåtsintrången samt genom försöken att etablera kärnvapenfria zoner i det sovjetiska ”storgrannskapet” – vilket innerst inne syftade till att bevara det ”sovjetiska kärnvapenmonopolet” i regionen – arbetade KGB m fl för högtryck med att värva agenter och inflytelseagenter att arbeta för ”den sovjetiska saken” eller för ”kommunismens/vänsterismens” sak. Eller som det alltid hette i dessa sammanhang ”för fredens sak”. Märkligt nog hade KGB et consortes stora framgångar i sitt värvande av agenter eller spioner (hur man nu vill uttrycka det), faktiskt ända upp på statschefs- och statsministernivåerna.

Genom studier i det KGB-arkiv som kallas Mitrokhinarkivet – samt understödd av såväl Bukovskij- som CIA-dokument – kan jag framlägga bevis för att Sovjetunionen totalt kontrollerade hela nedrustnings- och fredsrörelsefältet, i synnerhet frågan om kärnvapen och kärnvapennedrustningen. Genom de i volym nr 4 inscannade originaldokumenten ur Mitrokhinarkivet bevisas Sovjetunionens totala kontroll över nedrustnings- och fredsrörelsefälten samt dessutom Sovjetunionens totala kontroll ända upp på statschefs- och statsministernivåerna. En skrämmande läsning! Vänsterismens ”hela värdegrund” befanns alltså styrd av KGB, STASI m fl. Utöver detta ”fanns ingenting”! Ingenting!

BO J THEUTENBERG, född 1942, tjänstgjorde både i UD och i Försvaret från början av 1960-talet till slutet av 1980-talet. Deltog under sin tid som UD:s Folkrättssakkunnige 1976-1987 i många dramatiska händelseförlopp. Under sin tid i UD och Försvaret förde han kontinuerlig dagbok.

VOLYM 3: DAGBOK FRÅN UDFyra år efter utgivandet av volym 1 avDagbok från UD med undertitlarna ”Högdramatik i UD – Ubåtar, protestnoter och annat /1981-1983/” samt tre år efter utgivandet av volym nr 2 avDagbok från UD med undertitlarna ”Men hur började det då? – Neutraliteten och NATO – I kommunismens Moskva – KGB /1962-1976/” utkommer nu volym nr 3 avDagbok från UD med undertitlarna ”KGB-infi ltrationen – Ny Polarpolitik – Palestina-Israel – Dialogen med Islam”. Denna volym nr 3 omfattar åren 1976-1980, alltså författares fyra första år som ambassadör och UD:s Folkrättssakkunnige 1976-1987. På denna volym 3 skall följa volym 4 och 5.

Utdrag ur författarens förord till volym 3:

J’ACCUSE (jag anklagar)

Inledningen börjar med orden J’Accuse, d v s ”jag anklagar”. Med stöd av det omfattande material som samlats i denna volym 3 av Dagbok från UD har jag tyvärr kommit fram till att öststatsinfl uensen i Sverige under det kalla kriget var ”mycket värre” än man någonsin kunde tro. Och att jag därför anklagar alla dem som genom ideologisk eller annan vurm ställde sig till förfogande för denna för landet fördärvelsebringande verksamhet, där resultatet är att landet inte längre kan försvaras. Och att vi inte heller vill söka oss in i den försvarspakt som skulle kunna ”rädda oss”. Detta av rent nostalgisk-ideologiska skäl. Det gäller faktiskt liv eller död och valet mellan demokrati och diktatur, där skiljelinjen inte tycks stå klar för somliga.

Villiga själar försåg av ideologiska skäl KGB och de andra öststatsresidenterna med efterfrågat material samt agerade som agenter och infl ytandeagenter (inte minst i massmedia) i den riktning som residenterna önskade eller tvingade dem till (en gång KGB-agent alltid KGB-agent). Sveriges politik anpassade sig på ett närmast fantastiskt sätt till den av ”Öst” önskade politiska riktningen, nämligen att tunna ut försvaret intill punkten för utplåning. Bara en fi ende tycker detta är bra. Så läs och begrunda!

Men det hände mycket mer än detta under perioden 1976- 1980, vilket är minst lika intressant som temat ”agenter och spioner”. Detta fi nns också att läsa om i denna volym 3 av Dagbok från UD, inte minst om mina försök att ”öppna upp Arktis”, om den perenna krisen Palestina-Israel samt om den viktiga ”Dialogen med Islam”.

BO J THEUTENBERG, född 1942, tjänstgjorde både i UD och i Försvaret från början av 1960-talet till slutet av 1980-talet. Deltog under sin tid som UD:s Folkrättssakkunnige 1976-1987 i många dramatiska händelseförlopp. Under sin tid i UD och Försvaret förde han kontinuerlig dagbok.

VOLYM 3: DAGBOK FRÅN UDFyra år efter utgivandet av volym 1 avDagbok från UD med undertitlarna ”Högdramatik i UD – Ubåtar, protestnoter och annat /1981-1983/” samt tre år efter utgivandet av volym nr 2 avDagbok från UD med undertitlarna ”Men hur började det då? – Neutraliteten och NATO – I kommunismens Moskva – KGB /1962-1976/” utkommer nu volym nr 3 avDagbok från UD med undertitlarna ”KGB-infi ltrationen – Ny Polarpolitik – Palestina-Israel – Dialogen med Islam”. Denna volym nr 3 omfattar åren 1976-1980, alltså författares fyra första år som ambassadör och UD:s Folkrättssakkunnige 1976-1987. På denna volym 3 skall följa volym 4 och 5.

Utdrag ur författarens förord till volym 3:

J’ACCUSE (jag anklagar)

Inledningen börjar med orden J’Accuse, d v s ”jag anklagar”. Med stöd av det omfattande material som samlats i denna volym 3 av Dagbok från UD har jag tyvärr kommit fram till att öststatsinfl uensen i Sverige under det kalla kriget var ”mycket värre” än man någonsin kunde tro. Och att jag därför anklagar alla dem som genom ideologisk eller annan vurm ställde sig till förfogande för denna för landet fördärvelsebringande verksamhet, där resultatet är att landet inte längre kan försvaras. Och att vi inte heller vill söka oss in i den försvarspakt som skulle kunna ”rädda oss”. Detta av rent nostalgisk-ideologiska skäl. Det gäller faktiskt liv eller död och valet mellan demokrati och diktatur, där skiljelinjen inte tycks stå klar för somliga.

Villiga själar försåg av ideologiska skäl KGB och de andra öststatsresidenterna med efterfrågat material samt agerade som agenter och infl ytandeagenter (inte minst i massmedia) i den riktning som residenterna önskade eller tvingade dem till (en gång KGB-agent alltid KGB-agent). Sveriges politik anpassade sig på ett närmast fantastiskt sätt till den av ”Öst” önskade politiska riktningen, nämligen att tunna ut försvaret intill punkten för utplåning. Bara en fi ende tycker detta är bra. Så läs och begrunda!

Men det hände mycket mer än detta under perioden 1976- 1980, vilket är minst lika intressant som temat ”agenter och spioner”. Detta fi nns också att läsa om i denna volym 3 av Dagbok från UD, inte minst om mina försök att ”öppna upp Arktis”, om den perenna krisen Palestina-Israel samt om den viktiga ”Dialogen med Islam”.

BO J THEUTENBERG, född 1942, tjänstgjorde både i UD och i Försvaret från början av 1960-talet till slutet av 1980-talet. Deltog under sin tid som UD:s Folkrättssakkunnige 1976-1987 i många dramatiska händelseförlopp. Under sin tid i UD och Försvaret förde han kontinuerlig dagbok.

VOLYM 2: DAGBOK FRÅN UD Ett och ett halvt år efter utgivandet av volym 1 av Dagbok från UD (Högdramatik i UD – Ubåtar, protestnoter och annat /1981-1983/) utkommer nu volym 2 med undertiteln Men hur började det då? Neutraliteten och NATO – I kommunismens Moskva – KGB /1962-1976/. Denna del omfattar författarens tid i försvaret från 1962 samt hans tid som ”ordinarie diplomat” i UD från 1966 fram till 1976, då han från sin tjänst vid ambassaden i Moskva utnämndes till UD:s Folkrättssakkunnige.

Några citat ur förordet:

Som kommer att framgå av volym 2 var hela min 22-åriga tid i UD tätt sammankopplad med det kommunistiska Sovjetunionen och denna aggressiva militärmakts ”göranden och låtanden” riktade såväl mot Sverige som mot världen i övrigt. Själv levde jag i ”kommunismens Moskva” 1974-1976 med förstahandserfarenhet av det marxistisk-leninistiska samhället. ”Så här får det inte vara”, var min slutsats.

Det var ”läran om Världsrevolutionen” som ideologiskt styrde såväl landets aggressiva utrikesoch militärpolitik som den inrikes totala repressionen, förföljelsen och mördandet av miljonstals politiska opponenter. Som medel för detta användes militärt Röda armén, sovjetiska marinen och andra specialförband men i lika hög grad det för Sovjetunionen livsviktiga underrättelseoch infiltrationsorganet KGB.

Infiltrationsverksamheten var hög från KGB:s sida i Sverige, där det dels gällde att värva aktiva agenter dels s k inflytandeagenter – främst i pressen samt bland folk med massmedial anknytning – som kunde ”torgföra” de kommunistiska/ socialistiska/ revolutionära idéerna. Detta sammanfaller med 1960-talets radikala vänstervåg med någon form av kulmen i 1968 års vänsterrevolution.

Om Sverige under det kalla kriget ”skyddades av NATO” – vilket ryssarna naturligtvis visste om – är det oförståeligt att det nutida Sverige med hänvisning till ”fantomsmärtor” så ryggar ett formellt medlemskap i NATO. Vi ”har varit där hela tiden”, men fördolt.

När jag inte längre i UD orkade ”hålla vänsterismen stången” återvände jag efter ett 22-årigt gästspel i UD till försvaret.

BO J THEUTENBERG, född 1942, tjänstgjorde både i UD och i Försvaret från början av 1960-talet till slutet av 1980-talet. Deltog under sin tid som UD:s Folkrättssakkunnige 1976-1987 i många dramatiska händelseförlopp. Under sin tid i UD och Försvaret förde han kontinuerlig dagbok.

VOLYM 5: DAGBOK FRÅN UDÅtta år efter utgivandet 2012 av volym 1 i serienDagbok från UD utkommer 2020 den avslutande och sista delen,volym 5. På 3500 boksidor har jag lagt mitt liv i UD och Försvaret öppet till allmänt beskådande utan att ha strukit eller undvikit de svåra passagerna blottande de djupaste motsättningarna i UD.

Mitt i detta inträ ar 1986 ett statsministermord, vilket berörde mig mycket, eftersom jag dels arbetade ihop med Olof Palme dels skulle ha åtföljt honom på resan till Moskva 7-11 april 1986. Drygt en månad före avresan mördas han. ”Mitt i mordet” har jag ingett min avskedsansökan från posten som UD:s Folkrättssakkunnige. Vad hände?

Volym 5 är en”hemsk och mycket obehaglig bok”, som jag helst hade velat undvika att någonsin behöva skriva. Den avslöjar”ohyggliga saker”som man”inte trodde skulle hända i detta land”, men som likväl bevisligen har gjort det. Den river upp gamla sår och minnen hos mig från tiden för min”offentliga avgång i protest”från min post i UD för över 30 år sedan.

Det var när jag i visst sammanhang yttrade orden att ”jag misstänkte brott i statsledningen” och att ”Palmemordet hade med detta att göra” som ”bilan föll över mig”. Istället för att ta till sig och utreda mina anklagelser,”tystar man ner mig”.”Säg inget om detta!”Till och med anmälde jag mina misstankar till Riksåklagaren för över 20 år sedan. Till ingen nytta. Även om det är ytterst obehagligt att åter ”dyka ner i dessa hemskheter” i tiden kring min avgång och därefter, anser jag att jag ”för den rätta historieskrivningens skull” måste redogöra för vad jag vet. De mest”osannolika händelser”inträ ar och ”kända namn” gurerar! ”Man tror inte sina ögon”! Men jag försäkrar att ”allt är sant”.

I mina fem volymerDagbok från UDhar jag berättat om en svår period i landets historia (2:a hälften 1900-talet, det kalla kriget), där spänningen i denna avslutande volym 5 täckande åren 1986-1988 stegras intill bristningsgränsen fram till det ”förfärliga avslöjandet” om sanningen bakom Palmemordet. Min dokumenterade sanning! Jag var själv med både som aktör och vittne i händelserna kring Palmemordet, varför jag är ”ett förstahandsvittne”. Som aldrig kommit till tals i denna sak! Förrän nu. Läs och förskräcks!

BO J THEUTENBERG, född 1942, tjänstgjorde både i UD och i Försvaret från början av 1960-talet till slutet av 1980-talet. Deltog under sin tid som UD:s Folkrättssakkunnige 1976-1987 i många dramatiska händelseförlopp. Under sin tid i UD och Försvaret förde han kontinuerlig dagbok.

VOLYM 5: DAGBOK FRÅN UDÅtta år efter utgivandet 2012 av volym 1 i serienDagbok från UD utkommer 2020 den avslutande och sista delen,volym 5. På 3500 boksidor har jag lagt mitt liv i UD och Försvaret öppet till allmänt beskådande utan att ha strukit eller undvikit de svåra passagerna blottande de djupaste motsättningarna i UD.

Mitt i detta inträ ar 1986 ett statsministermord, vilket berörde mig mycket, eftersom jag dels arbetade ihop med Olof Palme dels skulle ha åtföljt honom på resan till Moskva 7-11 april 1986. Drygt en månad före avresan mördas han. ”Mitt i mordet” har jag ingett min avskedsansökan från posten som UD:s Folkrättssakkunnige. Vad hände?

Volym 5 är en”hemsk och mycket obehaglig bok”, som jag helst hade velat undvika att någonsin behöva skriva. Den avslöjar”ohyggliga saker”som man”inte trodde skulle hända i detta land”, men som likväl bevisligen har gjort det. Den river upp gamla sår och minnen hos mig från tiden för min”offentliga avgång i protest”från min post i UD för över 30 år sedan.

Det var när jag i visst sammanhang yttrade orden att ”jag misstänkte brott i statsledningen” och att ”Palmemordet hade med detta att göra” som ”bilan föll över mig”. Istället för att ta till sig och utreda mina anklagelser,”tystar man ner mig”.”Säg inget om detta!”Till och med anmälde jag mina misstankar till Riksåklagaren för över 20 år sedan. Till ingen nytta. Även om det är ytterst obehagligt att åter ”dyka ner i dessa hemskheter” i tiden kring min avgång och därefter, anser jag att jag ”för den rätta historieskrivningens skull” måste redogöra för vad jag vet. De mest”osannolika händelser”inträ ar och ”kända namn” gurerar! ”Man tror inte sina ögon”! Men jag försäkrar att ”allt är sant”.

I mina fem volymerDagbok från UDhar jag berättat om en svår period i landets historia (2:a hälften 1900-talet, det kalla kriget), där spänningen i denna avslutande volym 5 täckande åren 1986-1988 stegras intill bristningsgränsen fram till det ”förfärliga avslöjandet” om sanningen bakom Palmemordet. Min dokumenterade sanning! Jag var själv med både som aktör och vittne i händelserna kring Palmemordet, varför jag är ”ett förstahandsvittne”. Som aldrig kommit till tals i denna sak! Förrän nu. Läs och förskräcks!

BO J THEUTENBERG, född 1942, tjänstgjorde både i UD och i Försvaret från början av 1960-talet till slutet av 1980-talet. Deltog under sin tid som UD:s Folkrättssakkunnige 1976-1987 i många dramatiska händelseförlopp. Under sin tid i UD och Försvaret förde han kontinuerlig dagbok.

Dessa dagböcker kommer att utges i 5 volymer under titeln DAGBOK FRÅN UD under viss tid framöver.

VOLYM 1, med undertitelnHögdramatik i UD – ubåtar, protestnoter och annatger exakta detaljer och informationer om ubåtskränkningarna 1981 (Karlskrona) och 1982-1983 (Hårsfjärden).

VOLYM 2, med undertitelnMen hur började det då? I Försvaret från 1962 – Ordinarie diplomat i UD 1966-1976omfattar tiden 1962-1976 med utlandstjänstgöringar i Bagdad, New York och Moskva.

VOLYM 3 – 5 handlar omMitt decennium 1976-1987 som UD:s Folkrättssakkunnigesamt tiden 1988 somPolarambassadör. I dessa volymer berättas om de turbulenta förhållanden som rådde på UD under åren 19821987. Vidare om försöken att till varje pris stärka den svenska säkerheten och skyddet av det svenska territoriet, bl a genom utvidgningen den 1 juli 1979 av det svenska territorialhavet från 4 till 12 nautiska mil samt införandet av striktare s k IKFN-regler för försvarsmaktens ingripande mot bl a kränkande ubåtar. Här avslöjas vidare interiörer från de hemliga sonderingarna 1985-1987 med Sovjetunionen om gränsdragningen i den s k Vita zonen öster om Gotland, vilket 1988 resulterade i att denna 15-åriga tvist till slut kunde lösas. Här berättas också om bakgrunden till och proceduren kring upprättandet av Sveriges diplomatiska förbindelser 1982 med den Heliga stolen (Vatikanen), vilka hade avbrutits 450 år tidigare vid reformationen. Samt om placerandet av den svenska flaggan på Sydpolen den 10 januari 1985. Samt om mycket, mycket mera ...

2008 utkom Mellan llljan och sjöbladet 1:1, en genealogisk/historisk/heraldiskutredning över Västergötlands gamla släkter. 2009 utgavs register, källförteckning,kartor och släkttabeller i en särskild volym 1:2. Utgångspunkt är Gärdhems gamlakyrkoruin där på en liljesten avbildas avbildas en magnifik lilja. Denna heraldiska liljatillsammans med det heraldiska sjöbladet är gemensamma nämnare för många avde urgamla västgötska ätterna och deras vapen. Det gör också att det går att bindasamman dessa historiskt. På så sätt kan sammanhang och relationer spåras ochutblickar ske över det medeltida Sverige men också internationellt. Theutenbergsforskning ger intressanta inblickar i de gamla släkternas och klanernas betydelse ochinflytande och utgör på ett levande sätt såväl svensk profanhistoria som medeltidakyrkohistoria.

Denna utgåva - Mellan liljan och sjöbladet 2:1 – är en genomgång av de historiskaskeendena i Västergötlands från allra första tid, fram till 1100-talet. Utgångspunktensker i arkeologi, sagor och sägner, historiska krönikor och urkunder, nordiska ochinternationella utblickar samt författarens tes att kunna sammanbinda historiskaskeenden genom de olika betydelsefulla släkterna och ätterna som (personhistoriskt,heraldiskt, kyrkligt och jord/makt-mässigt) styrde i de gamla landskapen,Utgåvan är resultatet av en mer än 40-årig forskning där trakterna kring Halle- ochHunneberg har varit centrum. En volym 2:2 kommer senare att publiceras,Bo J Theutenberg är född 1942 i Trollhättan och professor em. i juridik vidStockholms universitet, folkrättssakunnig vid UD 1976-1987 och ambassadör från1982. Han har Skara Stiftshistoriska sällskaps skriftserie utgivit ett flertal böcker ochartiklar.

BO J THEUTENBERG

DAGBOK FRÅN UD VOLYM 3 (1976-1980) - omfattar totalt 810 sidor med många svart-vita och färgbilder 

Fyra år efter utgivandet av volym 1 av Dagbok från UD samt tre år efter utgivandet av volym nr 2 av Dagbok från UD utkommer nu volym nr 3 av Dagbok från UD med undertitlarna ”KGB-infiltrationen – Ny Polarpolitik – Palestina-Israel – Dialogen med Islam”. Denna volym nr 3 omfattar åren 1976-1980, alltså författares fyra första år som ambassadör och UD:s Folkrättssakkunnige 1976-1987. På denna volym 3 skall följa volym 4 och 5.

 Utdrag ur författarens förord till volym 3:

                                                 J’ ACCUSE (jag anklagar)

Inledningen börjar med orden J’Accuse, d v s ”jag anklagar”. Med stöd av det omfattande material som samlats i denna volym 3 av Dagbok från UD har jag tyvärr kommit fram till att öststatsinfluensen i Sverige under det kalla kriget var ”mycket värre” än man någonsin kunde tro. Och att jag därför anklagar alla dem som genom ideologisk eller annan vurm ställde sig till förfogande för denna för landet fördärvelsebringande verksamhet, där resultatet är att landet inte längre kan försvaras. Och att vi inte heller vill söka oss in i den försvarspakt som skulle kunna ”rädda oss”. Detta av rent nostalgisk-ideologiska skäl. Det gäller faktiskt liv eller död och valet mellan demokrati och diktatur, där skiljelinjen inte tycks stå klar för somliga.

Villiga själar försåg av ideologiska skäl KGB och de andra öststatsresidenterna med efterfrågat material samt agerade som agenter och inflytelseagenter (inte minst i massmedia) i den riktning som residenterna önskade eller tvingade dem till (en gång KGB-agent alltid KGB-agent). Sveriges politik anpassade sig på ett närmast fantastiskt sätt till den av ”Öst” önskade politiska riktningen, nämligen att tunna ut försvaret intill punkten för utplåning. Bara en fiende tycker detta är bra. Så läs och begrunda!

Det 70 sidor långa kapitel 48 (sid 65-135) har titeln Mer om KGB-infiltrationen i Sverige. I detta kapitel identifieras bl a de i UD verksamma sovjetspionerna Getingen och Solstickan. Det 104 sidor långa kapitlet 49 Kontraspionaget – Palmes order: ”Samverka med KGB” innehåller uppteckningar från författarens samtal under 2016 med förre chefen för SÄPO:s Kontraspionage Olof Frånstedt, vilka var mycket öppenhjärtliga och avslöjande. I dessa samtalsuppteckningar framkommer viktig information om KGB, STASI med flera öststatliga  underrättelseagenturer samt om dessas i Sverige verksamma  agenter och spioner

Men det hände mycket mer än detta under perioden 1976- 1980, vilket är minst lika intressant som temat ”agenter och spioner”. Detta finns också att läsa om i denna volym 3 av Dagbok från UD, inte minst om mina försök att ”öppna upp Arktis”, om den perenna krisen Palestina-Israel samt om den viktiga ”Dialogen med Islam”.

PRESSRELEASE 2014-09-19 PROFESSOR BO J THEUTENBERGS NYA BOK ”DAGBOK FRÅN UD – VOLYM 2” 

Ett ”så machiavelliskt fräckt dubbelspel” att det nästan ”förtjänar en eloge i sin totala skrupelfrihet”!

Så betecknar UD:s tidigare Folkrättsakkunnige professor BO J THEUTENBERG den socialdemokratiska ”dubbelpolitiken” och det dolda samarbetet med NATO under det Kalla kriget i sin nyutkomna VOLYM 2 av DAGBOK FRÅN UD – med underrubriken  – NEUTRALITETEN - NATO; I KOMMUNIS-MENS MOSKVA – KGB (ISBN 9789198079029).

Han var inte bara UD:s Folkrättssakkunnige utan även ÖB:s folkrättslige rådgivare med över 25 års tjänst i såväl Flygvapnets incidentberedskap som på Försvarsstabens Operationsledning, Sektion 2, som på den tiden även hade hand underrättelsefrågorna.  I boken berättar han även om den påtagliga infiltration som ägde rum från underrättelsetjänsterna KGB:s  och CIA:s sida. Vilken roll spelade Olof Palme i allt detta?

Utdrag ur Volym 2:

I början på 1950-talet hade nämligen statsminister Tage Erlander, understödd av försvarsministrarna Torsten Nilsson och Sven Andersson, hemligen börjat inrikta Sverige och svensk försvarsindustri på samarbete med USA och andra Atlantpakts-länder, den grupp som senare gick under beteckningen NATO (North Atlantic Treaty Organisation). Alltså en helt sensationell sak – om den hade blivit känd – vill säga. Här kommer vi in på det andra stora paradigmskiftet i svensk försvars-och säkerhetspolitik, nämligen Sveriges nära anknytning till NATO. Som ytterligare ”triggade” hemlighetsmakeriet och dubbelspelet.

Atlantpakten/NATO hade bildats den 4 april 1949. Det amerikansk-svenska samarbetet var nödvändigt för att bygga upp en effektiv svensk krigsmakt/ försvarsmakt som kunde inge respekt för den neutralitetspolitik som Sverige trots allt bestämde sig för efter det att förhandlingarna mellan Sverige, Norge och Danmark om ett ”neutralt” nordiskt försvarsförbund hade brutit samman 1949. Finland hade redan 1948 låsts upp på den sovjetiska sidan genom den s k VSB-pakten, en för Sveriges säkerhet ”direkt farlig sak”.

Men istället för militärt samarbete med Sverige valde Norge och Danmark istället att 1949 säkerhetspolitiskt inlemmas i Atlantpakten/ NATO, alltså lämnande Sverige som en ”neutral ö” på den Skandinaviska halvön med det perenna problemet att dels utforma ett adekvat neutralitetsförsvar dels ett effektivt invasionsförsvar. Det svenska valet att stå utanför Atlantpakten/NATO är, enligt min mening, det största misstaget i svensk efterkrigshistoria. Och som ännu 65 år senare dominerar Sveriges försvarsdebatt.

Ett stort misstag, eftersom valet att stå utanför den skyddande militärpakten Atlantpakten/ NATO de facto lämnade Sverige totalt militärt oskyddat vid ett sovjetiskt angrepp. Den svenska försvarsmakten kunde aldrig dimensioneras upp till nivån att på egen hand motstå ett angrepp eller en invasion. Ett massivt angrepp på Sverige kunde aldrig någonsin den svenska försvarsmakten klara av.

I praktiken löste Socialdemokratin detta dilemma genom ett ”magnifikt dubbelspel”, ett ”både-och”! Sverige var både ”neutralt och paktanslutet”. Ett ”så machiavelliskt fräckt dubbelspel” att det nästan ”förtjänar en eloge i sin totala skrupelfrihet”!

Spindeln i det hemliga socialdemokratiska spionnätet ”Grupp B”/IB inne i självaste Försvarsstaben var alltså Birger Elmér. Men än intressantare är faktiskt att parallellt med Elmér fanns på underrättelsesidan i Försvarsstaben Olof Palme, som den 24 juli 1953 förordnades till förste byråsekreterare vid Försvarsstabens underrättelseavdelning.

Det var främst p g a Erlanders närmande till USA/NATO i tekniska och andra hänseenden vid 1950-talets början som överhuvud ”Grupp B”/IB hade tillkommit. Och där redan 1955 NATO:s Europachef hade utsetts till USA:s kontaktman med Sveriges överbefälhavare. Det är vid 1950-talets början som Palme engageras hos Erlander.&

                            DAGBOK FRÅN UD VOLYM 4 (1981-1985) (966 sidor)

I det i denna volym inledande kapitlet 60 visar jag hur Sovjetunionen och dess påverkans- och underrättelseorgan KGB m fl genom systematisk agentverksamhet lade under sig ”hela nedrustnings- och fredsaktivitetsverksamheten” till att bli ett lydigt redskap för Sovjetunionen. Jag visar i denna volym 4 hur jag som UD:s Folkrättssakkunnige på 1980-talet motsatte mig alla planer att försöka realisera de sovjetiska förslagen om kärnvapenfria zoner och korridorer, detta på den grund att sådana konstruktioner motverkade Sveriges centrala försvarsintressen. Genom efterföljande studier (i maj 2017) av det KGB-arkiv som går under namnet Mitrokhinarkivet – vilket finns i Cambridge – kan jag i denna volym genom skriftliga originaldokument visa ”hur rätt jag hade” på 1980-talet. Praktiskt taget all nedrusningsverksamhet, i synnerhet frågor hörande till kärnvapennedrustningen – liksom allt som hörde till ”fredsaktivitetsfältet” – styrdes totalt av Sovjetunionen genom dess olika underrättelse, infiltrations- och desinformationsorgan. Vad jag skriver om detta i denna volym 4 är inte enbart baserat på studier av KGB-dokumenten i Mitrokhinarkivet utan även på CIA-dokument och dokument ur Bukovskijarkivet. Sammantaget ger denna dokumentation en stabil bas att stå på.

Mitrokhinarkivet avslöjar också namn på de personer som på något sätt stått i KGB:s sold. Man blir – när man sitter i Cambridge och försöker greppa detta enorma och oordnade arkiv med handlingar på ryska – faktiskt chockad över den totalkontroll som Sovjetunionen visade sig ha på samtliga nordiska länder genom de KGB-residenter som fanns stationerade i varje nordisk huvudstad och vilka fungerade som handledare och kontaktmän till högt uppsatta personer i samtliga nordiska länders statsledning och statsstyrelse.

Många av dessa högt uppsatta personer – i samtliga nordiska länder – passerar revy i denna volym 4. Dessutom har jag i tidigare volymer, särskilt i volym nr 3 i detalj uppehållit mig vid den infiltration, påverkan och värvning som ägde rum från 1960-talet till 1980-talets slut, d v s den period jag själv var aktiv i UD och Försvaret. Här skall särskilt pekas på de samtalspromemorior som upprättades efter mina och min medintervjuare, f d IB-agenten (Op avd) Svante Winquists, sex besök under 2016 hos förre chefen för Kontraspionaget på Säpo Olof Frånstedt – vilka finns införda i kap 49 i volym 3 – där denne villigt delade med sig av sina erfarenheter i jakten på KGB-och andra agenter.  Det går inte längre att skygga de ihållande indikationer som kontinuerligt dyker upp om olämpliga samband mellan högt uppsatta tjänstemän i UD och KGB-residenterna, alltså KGB-cheferna själva.

Enligt vad den 87-årige f d Kontraspionagechefen Olof Frånstedt lät oss intervjuare förstå var samtalen med oss den sista möjligheten han hade att ”kommunicera vad han visste” innan han skulle dö. Vi upplevde honom därför som extra ”meddelsam” (och gående långt utöver det han några år dessförinnan hade låtit publicera i de två delarna av Spionjägaren) även med de mest känsliga uppgifter, eftersom han genom denna ”sista kommunikation” kunde vidareföra sådana uppgifter som han tidigare inte kunnat ge ut, men som nu – inför dödens annalkande – kunde ”ges vidare”. Så upplevde såväl han själv som vi intervjuare förhållande och atmosfär under dessa sex möten. Den 9 augusti 2017 träffades vi en sista gång, då han mycket svag ”nickade gillande” mot Dagbok från UD volym 3. Den 25 augusti 2017 avled f chefen för Kontraspionaget Olof Frånstedt.

Det är förunderligt att så få personer – mina forna kollegor i UD och statsapparaten i övrigt, journalister, massmedia, forskare, historiker etc - inte förmått sig se den centrala men fördolda x-faktor som KGB/IA/STASI-influensen de facto utgjort för samhällsutvecklingen i Sverige. Detta faktum är verkligen förvånande men kan