Gunnar Brusewitz – illustratör

År 1746 begav sig Carl von Linne på uppdrag av riksdagen ut på den expedition till västra Sverige som året därpå resulterade i Carl Linnaeus Västgöta Resa – ett något missvisande namn eftersom resorna, och boken, dessutom omfattar Bohuslän, Dalsland och Värmland.

Texten har redigerats av professor Sigurd Fries och amanuens Lars-Erik Edlund, bestämningen av växter respektive djur har ombesörjts av professor Magnus Fries och assistent Göran Andersson, översättningarna från latinet av fil. mag. Ingegerd Fries.

I och med utgåvan av Västgötaresan föreligger nu Linnés samtliga fyra resor i moderna, kommenterade utgåvor.

"Trots det rätt ymnigt förekommande latinet är boken tack vare en modernisering av stavningen samt förklaringar mycket tillgänglig även för mindre botaniskt bevandrade. För den botaniskt intresserade är den givetvis en guldgruva att ösa ur."

Carl Björk i Arbetarbladet om Linnes Lapplandsresa

Carl von Linnés expedition till Lappland år 1732 var en viktig del av hans vetenskapliga karriär. Linné lämnade Uppsala där han var student och reste runt Bottniska viken under loppet av sex månader, med större avstickare från Umeå, Luleå och Torneå. Hans observationer blev grunden för boken Flora Lapponica (1737) i vilken Linnés idéer om nomenklatur och klassifikation resulterade i Linnés sexualsystem.

Kort efter det att han i maj 1741 fått sin efterlängtade medicinprofessur i Uppsala gav sig Linné ut på en resa till Öland och Gotland för att finna färgväxter till textilindustrin och läkeörter, kartlägga ler- och jordarter, samt göra naturalhistoriska anteckningar.

Resan präglades av frihetstidens nyttotänkande – vad Sverige hade av naturtillgångar borde tas tillvara bättre. I sällskap av sex yngre medhjälpare som själva bekostade sitt deltagande, däribland hustrun Sara Lisas bror Johan Moræus, for Linné via Södermanland och Östergötland först till Kalmar, varifrån expeditionen sedan överskeppades till Öland under besvärliga sjöförhållanden. Under de tre veckorna på Öland hinner han, utöver det planerade, även att studera runinskrifter och öländska folkseder.

På Gotland blev vistelsen längre. Fornlämningar, djurliv ochframför allt de många växterna gav upphov till flitigt antecknande. Linné beskriver såväl naturalier som de gotländska böndernas levnadsförhållanden, vilka han uppfattar som goda och välordnade.

Denna utgåva är, liksom Linnes andra reseböcker, illustrerad av Gunnar Brusewitz. Texten har redigerats av professor Sigurd Fries och amanuens Lars-Erik Edlund, bestämningen av växter respektive djur har ombesörjts av professor Magnus Fries och assistent Göran Andersson, översättningarna från latinet av fil. mag. Ingegerd Fries.