Li Österberg – illustratör

En överbeskyddande mor och en frånvarande far gör att den unga gudinnan Persefone, även kallad Kore (flickan), har blivit lite egen av sig och förstår sig bättre på växter och ormar än på människor och gudar. Men så en sommar får hon sitt första ligg av en okänd gud som kommer till henne i skepnad av en orm, och hon blir med barn.

Problemet är bara att Kore absolut inte vill ha några barn alls. Aldrig någonsin. Men att inte känna moderskärlek är det värsta som hennes mamma skördesgudinnan Demeter vet, så henne kan Kore inte be om hjälp. Dessutom, ett gudomligt foster är odödligt. Hur ska man kunna göra abort på det då?

Men kanske hennes pappa (och morbror) Zeus kan hjälpa henne, han är ju den översta av gudarna och mäktigast i världen. Så Kore tjatar sig till sin första vistelse någonsin på Olympen och möter för första gången sin far och sina många halvsyskon …

Ljusförgörerskan är en charmig och respektlös berättelse inspirerad av grekisk mytologi, med ena foten i sagans magiska värld och den andra i den jordnära vardagen.

Li Österberg (född 1978) har tidigare gjort de egna böckerna "Det är inte så här det ska vara" och "Med andra ögon", samt ”Nekyia” (2012) om den grekiska guden Hermes i Underjorden. Tillsammans med Patrik Rochling har hon gjort hittills sju serieromaner om Johanna och hennes kompisar och kärleken.

Serieroman. Det är mitten av nittiotalet och en sjuttonårig Eliana går nu andra året på gymnasiet. De jämnårigas gemenskap både lockar och stöter bort, samtidigt som en självinsikt kommer krypande. För att skjuta upp den och vuxenlivet i sig, tar hon större ansvar än hon borde i den växande familjen där hemma. Här på gränsen till vuxenlandet får en vara försiktig, för en vet ännu inte riktigt var en har sig själv, vart en är på väg. Eliana vet att något inom henne inte är som det ska, men hon kan inte sätta fingret på vad det är. Patrik Rochling och Li Österberg berättar lågmält och vardagsnära om unga människors vilsenhet och styrka. Små vinjetter som för varje omläsning blommar ut i en allt mer rik verklighet. Partydrottningen är den attonde fristående volymen i serien ”Johannasviten”.

Serieroman, svartvitAthena är större och starkare än de flesta karlar. Intelligentare också, frågvis. Hon klottrar märkliga tecken på väggarna, är förtrogen med svärd och spjut.Men egentligen är hon bara en liten flicka, vilsen i världen, som råkade bli född med en vuxen kvinnas kropp ur sin pappas skalle när den klövs med en yxa.Egentligen borde hon leva på Olympen bland gudarna. Men pappa Zeus, överste guden, dumpade sin nyfödda dotter ”tills vidare” hos ett snällt par i en liten avkrok på jorden. Parets dotter, den tioåriga Pallas som vill bli krigare och aldrig gifta sig när hon blir stor, blir Atenas bästa kompis. Men när väninnorna tränar med svärdet händer en olycka.Förkrossad av sorg och skuld söker Athena sig till Olympen, där hon hoppas att pappan och familjen ska ge henne svaren hon letat efter. Men ingen vill tala om för henne vad som hänt med hennes mamma, och varför hon blev född ur sin pappas huvud…Athena – pappas flicka är Li Österbergs tredje serieroman med avstamp i den grekiska mytologins fantastiska värld. Romanen skildrar den grekiska gudavärlden som en jordnära, bullrig storfamilj, och är samtidigt fast förankrad i de antika myternas mylla och blandar myt och vardag i en säregen historia om att hitta sig själv.

Johanna, denna oroliga, störiga, vilsna själ, hade äntligen fallit till ro och funnit lycka tillsammans med den lugna, inåtvända Eliana. I nästan 15 år har de drivit en liten tebutik i Malmö. Åren gjorde som de brukar, de gick. Gamla vänner försvann, nya kom till, småsyskon blev vuxna, föräldrar blev gamla, stora drömmar kompromissade med omständigheterna.

Det var som det var, och så hade det kunnat fortsätta med invanda rutiner, lite vardagsleda och Elianas återkommande depressioner. Om inte hipsteriseringen hade nått Johannas och Elianas kvarter, och de tvingats sälja sin tebutik. Och allting där slutar ...

Så de får göra en nystart i fyrtioårsåldern. De köper ett hus i en liten ort i Sörmland, nära Elianas hemtrakter, där Johannas första stora kärlek är präst. Gamla vänner dyker upp igen, familjeband knyts tätare, och Eliana tänker tillbaka på tiden som flytt och vart den har fört henne. Och vardagen kretsar kring den nya tebutiken de snart ska öppna.

För allting här börjar ...

I denna den nionde fristående delen i Johannasviten knyter Österberg och Rochling ihop trilogin om Eliana med den övergripande berättelsen om Johanna.

Johannasviten på Epix Bokförlag Vaka (2012) Gasraketen (2015) Partydrottningen (2016)

På annat förlag: Johannasviten (samlingsutgåva 2014, volym 1-5; 2003-2010)

Underjordens buttre härskare Hades vill inte veta av sin stora släkt av gudar och halvgudar, och än mindre bryr han sig om sina dödliga tillbedjare. Släkten ska hålla sig borta från hans rike, och de dödliga är välkomna först när de är vederbörligen döda.

En av hans prästinnor har dock fräckheten att tränga sig på med en ålderstigen men likaledes högst levande och väldigt frågvis filosof i släptåg. Och samma dag skickar Zeus, den översta av gudarna, sin grabb Hermes och bjuder in lillebror Hades till familjefest på Olympen.

Men här ska det inte svaras på några dödligas frågor, och än mindre ska det gås på några familjefester. Tror han, ja.

Nu inträffar dock det att Hermes, den klåfingrige spjuvern, snor en kär pryl från farbror Hades, som då blir så illa tvungen att trots allt ta sig upp till Olympen för att hämta hem sin pryl. Där är familjefesten redan i full gång. Med gräl, svartsjuka, slagsmål, hångel, sex, avslöjanden, fylla och spyor. En riktig familjefest, med andra ord. Fast värre än hos de dödliga.

Som sig bör i en odödlig jättestor storfamilj. Där alltför många ljuger och luras och kör över varandra. Som i en vanlig dödlig familj. Fast värre.

Lika jordnär, rolig och underfundig som Li Österbergs tidigare besök i den grekiska mytologin: Ljusförgörerskan och Athena – Pappas flicka

I Glesfors bor vännerna Sanna, Hanna och Johanna. De bildar en hemlig klubb som ingen får veta om. Där gör de allt som känns rätt och roligt.

Och sommarlovet börjar bra. De möter en grevinna, räddar en hund och bildar en frimärksklubb. När Torkel också blir medlem får de till och med ett eget klubbhus.

Men vänta nu. FRIMÄRKSKLUBB? Varför det? Kan det vara för att ingen ska ana att de har en hemlig klubb? Smart.

När Simon påstår att de inte kommer att hitta tio brev med frimärken har vännerna inget val. De slår vad och nu har de en vecka på sig. Det kan ju bli svårt. 

Var ska de börja någonstans? Och vem vet vilka hemligheter som finns i gamla brev?