Rebecka Lagercrantz – illustratör

Evelina ska fylla åtta år, och på hennes önskelista står det bara en sak: EN BÄSTA VÄN.

Kompisar har hon, men de är inte alltid så snälla. Nu vill hon ha en bästa vän, en som väljer henne först när de spelar brännboll - fast hon aldrig har tagit någon lyra.

När Olga börjar i klassen bestämmer sig Evelina för att de ska bli bästisar. Och det blir de! De bakar muffins och går ut med grannens hund och har hur roligt som helst, tills Olga en dag hellre vill spela brännboll med de andra istället för att baka. Betyder de att de inte längre är bästisar?

Det här är en berättelse om konsten att få en bästa vän. Och att vara en.

"Tre kompisar och en bästis" är en berättelse om att hitta och lita på verklig vänskap. Ingen kan som Rose Lagercrantz skapa en miniroman med kristallklart och lättillgängligt språk, stora känslor och spännande händelser. ”Tre kompisar och en bästis” är en berättelse som är rikt illustrerad i färg av Rebecka Lagercrantz, konstnär och skulptör, och också Roses dotter.

I den lilla transsylvanska staden finns det två av allt. Två floder, två huvudgator, två begravningsplatser, och två vänner som springer fortare än alla andra. Eli springer för att kunna komma undan vampyrerna som hans bror berättat om, och Luli springer ikapp med Eli. Varje dag ger Eli hela sin matsäck till Luli, för hos henne är det fattigt och det finns ingen som gör smörgåsar åt henne.

Eli och Luli är jämt tillsammans, ända till den dag när Luli och hennes syster måste resa till Amerika. Deras pappa är redan där för att söka efter ett bättre liv åt dem. Luli lovar att skriva men det kommer inget brev. Istället kommer kriget, andra världskriget. Och tiderna blir svårare och farligare, särskilt för alla som är judar. Och det är Eli och hans familj.

En stark berättelse med mycket värme om två barns livsavgörande vänskap i en svår tid.

Olga Olsson, åtta, snart nio, är rätt nöjd med livet. Men när hennes mamma måste ligga på sjukhus så måste Olga bo hos sin moster och morbror. De är snälla, men deras dotter Augusta vill inte att Olga ska vara hos dem. Kusinen vill ha sin mamma och pappa ifred.

Augusta är dum mot Olga, ändå måste Olga vara snäll tillbaka. Det har hon lovat sin mamma, annars kan inte hennes moster ha henne kvar. Men när hon blir misstänkt för att ha lurat upp kusinen att gå balansgång på ett livsfarligt broräcke, blir allt så orättvist och hemskt att Olga rymmer till mamma på sjukhuset.

”Åtta, snart nio” är en berättelse om att försöka klara sig själv utan det viktigaste man har och som man aldrig varit utan. Men också om att upptäcka att man har andra människor runt sig, som man kanske inte alls hade tänkt på innan. Den handlar också om det svåra i att vara snäll, och om insikten att man kanske inte måste vara så där genomsnäll för att någon ska tycka om en - till exempel en kusin som visar sig vara en riktig vän.

Ingen kan som Rose Lagercrantz skapa en miniroman med kristallklart och lättillgängligt språk, stora känslor och spännande händelser. ”Åtta, snart nio” är en berättelse som är rikt illustrerad i färg av Rebecka Lagercrantz, konstnär och skulptör, och också Roses dotter.

Samson är en liten svart hund, en sådan där glad som hälsar på alla andra hundar, också de stora sura. Han är inte rädd av sig. Men en gång blev han det, fast det visste bara grannflickan Adina. Hon hade sett honom komma springande på gatan mitt i stan, vild av skräck!

Samsons matte hade ramlat ihop i tunnelbanan och burits bort av ambulansmännen. Hunden hade de inte brytt sig om i brådskan. Han sprang och sprang, ända tills han kom till den stora parken som han och matte brukade gå i. Där kände han igen sig och kröp utmattad in under en buske för att sova. Han var hungrig och törstig. Och ensam. Ingen ropade längre på honom. Han var inget annat än en liten svart hund i natten.

Hundar är speciella varelser. De litar på oss människor; att vi ska sköta om dem och ge dem mat och tak över huvudet. Och i gengäld är de oss trogna in i döden. Men vad händer om en hund skulle komma bort från sin matte eller husse? Det vill barnboksförfattaren Rose Lagercrantz undersöka i den här berättelsen. Ivrig och förundrad följer berättaren sin fyrfota hjälte hack i häl under hans försök att hitta tillbaka till matte ...

Efterhand utvecklas berättelsen till en oemotståndlig miniroman om att tappa bort sig, hålla ut och komma till rätta igen - genom att förlita sig på sin noskänsla. Här finns plats för stora känslor, spännande händelser och skiftande miljöer. Det är hjärtevarmt och inkännande, berättat på ett kristallklart och lättillgängligt språk. Genomillustrerad i färg av konstnären och skulptören Rebecka Lagercrantz, som fångar hundens glada och optimistiska personlighet på kornet. Och tack vare hundens strapatsrika färd genom staden får läsaren en målande stockholmsskildring.

I den lilla transsylvanska staden finns det två av allt. Två floder, två huvudgator, två begravningsplatser, och två vänner som springer fortare än alla andra. Eli springer för att kunna komma undan vampyrerna som hans bror berättat om, och Luli springer ikapp med Eli. Varje dag ger Eli hela sin matsäck till Luli, för hos henne är det fattigt och det finns ingen som gör smörgåsar åt henne.

Eli och Luli är jämt tillsammans, ända till den dag när Luli och hennes syster måste resa till Amerika. Deras pappa är redan där för att söka efter ett bättre liv åt dem. Luli lovar att skriva men det kommer inget brev. Istället kommer kriget, andra världskriget. Och tiderna blir svårare och farligare, särskilt för alla som är judar. Och det är Eli och hans familj.

En stark berättelse med mycket värme om två barns livsavgörande vänskap i en svår tid.

Berättelser om medicinska Nobelpris 

Denna bok om Nobelprisupptäckter av Roseanna och Hugo Lagercrantz, där Roseanna har gjort urvalet, är spännande och intressant. Den beskriver naturvetenskapliga upptäckter framför allt inom medicinens område. Alla ungdomar borde läsa boken inför valet av studieinriktning och verksamhet. Upptäckterna visar på hur man kan bidra till mänsklighetens hälsa och välstånd och en förbättrad miljö. Bengt Samuelsson, Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 1982.

Nobelpriset räknas som ett av världens främsta utmärkelser, priset framför andra till forskare, författare och världsförbättrare. Den som får priset blir känd för eftervärlden för lång tid framöver. Läs om Nobelprisets tillkomst och hur Alfred Nobels förmögenhet skapades med hjälp av dynamiten. Här möter vi ett tjugotal forskares avgörande upptäckter och belöningar under åren 1901-2014.

Initierat och lättbegripligt presenteras bland andra Wilhelm Röntgen, Marie Curie (två Nobelpris!), Konrad Lorenz och Robert Edwards. Här skrivs om insulin, bakteriejakt, nervtrådar, salamandrar, penicillin, polio, dansande bin, provrörsbarn och hjärnans GPS-system.

Boken avslutas med en skildring av prisutdelningen och den stora Nobelfesten.

Det är inte ofta som tre generationer inom samma familj skapar böcker tillsammans, men här sker det: Hugo och Roseanna skriver, Rebecka illustrerar. Hugo Lagercrantz är professor em., barnläkare vid Karolinska Institutet och författare till en rad böcker inom sitt gebit. Roseanna Lagercrantz är fortfarande gymnasieelev, barnbarn till Hugo och barn till läkaren, konstnären och illustratören Rebecka Lagercrantz, dotter till Hugo. Alla tre bor i Stockholm. Hugo Lagercrantz har själv deltagit i arbetet med att utse Nobelpristagare i medicin.

"För längesen, på medeltiden, fanns det åtta flickor som alla hette Sigrid. Men de kände inte varandra för de levde inte samtidigt. Medeltiden var ju så lång, hela femhundra år. Den första flickan levde på 1100-talet och ägde ingenting i världen, inte ens sig själv. Hon ägdes av husbonden på gården, hon var hans träl. Blåöga kallade han henne för att hon hade så glittrande blå ögon. Mörkblå." Hur var det att vara barn på medeltiden? Hur klarade man de ofta hårda livsvillkoren? Många faror hotade och man måste bli vuxen fort. Hur kunde en dag i ett barns liv gestalta sig? En dag som inte skulle hamna i några historieböcker, eftersom den inte skulle anses vara märkvärdig i historiens backspegel, men som ur barnets synvinkel ändå är värd att berätta om. Om dessa dagar berättar Rose Lagercrantz - och det har blivit varsin intensivt skimrande berättelse om åtta flickor, som alla heter Sigrid. Bakgrunden till berättelserna är det museipedagogiska arbete som bedrivs på Statens historiska museum, där man vill ge besökarna större möjlighet att upptäcka museets medeltidsavdelning på egen hand. För att ytterligare utveckla detta arbete, fick Rose Lagercrantz i uppdrag att berätta åtta uppdiktade sagor i autentisk anda, utifrån åtta historiska stationer (objekt), hela tiden med en liten Sigrid som huvudperson. Boken är faktagranskad av 1:e antikvarie Sigge Rahmqvist, Riksantikvarieämbetet. För att få ett genuint barnperspektiv har författaren läst och testat sagorna i skolan, om och om igen. Överallt har hon mött ett omättligt sug efter medeltiden, och en önskan om att få höra om hur livet verkligen levdes då. Hur det kunde vara på riktigt, om man hette Sigrid, eller kanske Björn ... Det finns nämligen en liten Björn i nästan varje saga också.

Humlan börjar i fjärde klass. Hon har precis flyttat från landet till Stockholm med pappa och lillasyster, medan mamman har stuckit till England. Plötsligt ligger det ett äkta pärlhalsband i Humlans bänk, men när ägaren dyker upp är det spårlöst borta. Humlan måste lösa fallet, men det är inte så lätt eftersom det vimlar av fingeravtryck i ett klassrum! Och inte blir det lättare då hon själv är misstänkt.

Förutom själva klassrumsmysteriet dyker andra problem upp. Utomjordingar i boken som Humlan håller på att läsa, finns de på riktigt? Betyder det i sådana fall att deras lömska invasionsplan kommer att iscensättas? Humlan måste försöka stoppa den! Och vad hände egentligen mellan föräldrarna? Humlan måste få veta så att hon kan förklara det för lillasyster på ett sätt som hon förstår, och för att själv inte helt förlora sin tillit.

”Mysterium för utomjordingar” fick Spårhunden 2007, tidskriften Jurys pris för bästa barn- och ungdomsdeckare.

Evelina ska fylla åtta år, och på hennes önskelista står det bara en sak: EN BÄSTA VÄN.

Kompisar har hon, men de är inte alltid så snälla. Nu vill hon ha en bästa vän, en som väljer henne först när de spelar brännboll - fast hon aldrig har tagit någon lyra.

När Olga börjar i klassen bestämmer sig Evelina för att de ska bli bästisar. Och det blir de! De bakar muffins och går ut med grannens hund och har hur roligt som helst, tills Olga en dag hellre vill spela brännboll med de andra istället för att baka. Betyder de att de inte längre är bästisar?

Det här är en berättelse om konsten att få en bästa vän. Och att vara en.

"Tre kompisar och en bästis" är en berättelse om att hitta och lita på verklig vänskap. Ingen kan som Rose Lagercrantz skapa en miniroman med kristallklart och lättillgängligt språk, stora känslor och spännande händelser. ”Tre kompisar och en bästis” är en berättelse som är rikt illustrerad i färg av Rebecka Lagercrantz, konstnär och skulptör, och också Roses dotter.

I den andra fristående boken om Humlan – flickan som är så bra på att lösa mysterier och tänker bli detektiv när hon blir stor – är klasskompisen Mathilda försvunnen. ”Polisen letar efter försvunnen tioåring”, skriks det ut på löpsedlarna. Samtidigt viskas det i klassen om att Mathilda har snattat på Åhléns vid Odenplan. Kan det ligga bakom försvinnandet? Kan utomjordingarna hjälpa till? Humlan tvivlar fortfarande på om de finns på riktigt, men fortsätter ändå att skriva till dem i sin dagbok. Inte bara om det nya fallet, utan mest om sin ledsna pappa och lillasyster – och om mamma som lämnat dem. Föga anar hon att utomjordingarna blivit alltmer nyfikna på människornas liv – och särskilt på hennes.

Den första boken om Humlan, ”Mysterium för utomjordingar”, fick Spårhunden 2007, tidskriften Jurys pris för årets bästa barn- och ungdomsdeckare.

”Att göra något annat av barndeckargenren är genialt. Rose Lagercrantz lyckas använda sig av genren och samtidigt ge ord till ett sviket barn.”, Jönköpings-Posten.

”... berör på djupet och hon skriver vackert och starkt om den verklighet Humlan lever i ...”, Falu Kuriren och Norrbottens-Kuriren.

”Med små medel, ett avskalat språk och många underfundigheter gestaltas ett både fantasifullt, robust och känsligt barn. Tonfallet är personligt och berättelsen påfallande lättläst. Rebecka Lagercrantz många illustrationer i tusch kompletterar den mångfacetterade berättelsen väl.”, Vestmanlands Läns Tidning.

Humlan är bra på att lösa mysterier, men hon är också världens ensammaste detektiv. Ibland måste hon skriva till utomjordingarna för att ha någon att tala med.

I den tredje fristående boken blir tioåriga Humlan en dag uppsökt av Linn, en liten andraklassare. Linn har råkat ut för något högst besynnerligt: kvällen innan gick hon och la sig med långt vackert hår, men när hon vaknade på morgonen var det tvärt avklippt. Humlan tycker att det låter otäckt och anar att det kan leda till något ännu värre – vilket det också gör. Nästa dag hittas nämligen Linn inlåst i en källarskrubb och måste föras till sjukhus. För Humlan berättar hon att hon har råkat ut för en vampyr! En källarvampyr, kallar hon det.

”Mysterium för utomjordingar”, den första boken om Humlan, fick Spårhunden 2007, tidskriften Jurys pris för bästa barn- och ungdomsdeckare.

Olga Olsson, åtta, snart nio, är rätt nöjd med livet. Men när hennes mamma måste ligga på sjukhus så måste Olga bo hos sin moster och morbror. De är snälla, men deras dotter Augusta vill inte att Olga ska vara hos dem. Kusinen vill ha sin mamma och pappa ifred.

Augusta är dum mot Olga, ändå måste Olga vara snäll tillbaka. Det har hon lovat sin mamma, annars kan inte hennes moster ha henne kvar. Men när hon blir misstänkt för att ha lurat upp kusinen att gå balansgång på ett livsfarligt broräcke, blir allt så orättvist och hemskt att Olga rymmer till mamma på sjukhuset.

”Åtta, snart nio” är en berättelse om att försöka klara sig själv utan det viktigaste man har och som man aldrig varit utan. Men också om att upptäcka att man har andra människor runt sig, som man kanske inte alls hade tänkt på innan. Den handlar också om det svåra i att vara snäll, och om insikten att man kanske inte måste vara så där genomsnäll för att någon ska tycka om en - till exempel en kusin som visar sig vara en riktig vän.

Ingen kan som Rose Lagercrantz skapa en miniroman med kristallklart och lättillgängligt språk, stora känslor och spännande händelser.

Gå till doktorn är något som alla barn måste göra, men vad händer där? Nanna leker doktor med sina leksaker för att öva sig. Alla leksakerna ska få spruta, men det vill de inte ha. Till slut har Nanna inte tid med dem längre för nu måste hon själv gå till doktorn.

”Medan livet leker med barnet leker barnet med livet”, säger Rose Lagercrantz. Barnet leker med verkligheten och lär sig på så sätt att hantera den. Rose Lagercrantz har, som alltid, med respekt för barnet skrivit texten. Rose har tidigare skrivit ett 50-tal böcker för något äldre barn, men detta är hennes andra småbarnsbok.

Nanna och doktor Snäll publicerades första gången 2004 och är en fristående fortsättning på Nannas låda. Boken ingår i serien Tummetott.

Nanna parar ihop alla saker som hon har i sin leksakslåda.

Alla ska ha någon att vara med.

Ingen ska behöva vara ensam.

"Paraihopleken" går bra tills två små dockor gör uppror ...

En lyhörd vardagsberättelse om att få vara med och bestämma, en "memorybok" och samtidigt ett diskussionsinlägg.

Rebecka Lagercrantz har gjort personliga och finstämda bilder och Rose Lagercrantz har, som alltid, med respekt för barnet skrivit texten. Rose har tidigare skrivit ett 50-tal böcker för något äldre barn, men detta är hennes första småbarnsbok.

Samson är en liten svart hund, en sådan där glad som hälsar på alla andra hundar, också de stora sura. Han är inte rädd av sig. Men en gång blev han det, fast det visste bara grannflickan Adina. Hon hade sett honom komma springande på gatan mitt i stan, vild av skräck!

Samsons matte hade ramlat ihop i tunnelbanan och burits bort av ambulansmännen. Hunden hade de inte brytt sig om i brådskan. Han sprang och sprang, ända tills han kom till den stora parken som han och matte brukade gå i. Där kände han igen sig och kröp utmattad in under en buske för att sova. Han var hungrig och törstig. Och ensam. Ingen ropade längre på honom. Han var inget annat än en liten svart hund i natten.

Hundar är speciella varelser. De litar på oss människor; att vi ska sköta om dem och ge dem mat och tak över huvudet. Och i gengäld är de oss trogna in i döden. Men vad händer om en hund skulle komma bort från sin matte eller husse? Det vill barnboksförfattaren Rose Lagercrantz undersöka i den här berättelsen. Ivrig och förundrad följer berättaren sin fyrfota hjälte hack i häl under hans försök att hitta tillbaka till matte ...

Efterhand utvecklas berättelsen till en oemotståndlig miniroman om att tappa bort sig, hålla ut och komma till rätta igen - genom att förlita sig på sin noskänsla. Här finns plats för stora känslor, spännande händelser och skiftande miljöer. Det är hjärtevarmt och inkännande, berättat på ett kristallklart och lättillgängligt språk. Genomillustrerad i färg av konstnären och skulptören Rebecka Lagercrantz, som fångar hundens glada och optimistiska personlighet på kornet. Och tack vare hundens strapatsrika färd genom staden får läsaren en målande stockholmsskildring.

I den lilla transsylvanska staden finns det två av allt. Två floder, två huvudgator, två begravningsplatser, och två vänner som springer fortare än alla andra. Eli springer för att kunna komma undan vampyrerna som hans bror berättat om, och Luli springer ikapp med Eli. Varje dag ger Eli hela sin matsäck till Luli, för hos henne är det fattigt och det finns ingen som gör smörgåsar åt henne.

Eli och Luli är jämt tillsammans, ända till den dag när Luli och hennes syster måste resa till Amerika. Deras pappa är redan där för att söka efter ett bättre liv åt dem. Luli lovar att skriva men det kommer inget brev. Istället kommer kriget, andra världskriget. Och tiderna blir svårare och farligare, särskilt för alla som är judar. Och det är Eli och hans familj.

En stark berättelse med mycket värme om två barns livsavgörande vänskap i en svår tid.

Samson är en liten svart hund, en sådan där glad som hälsar på alla andra hundar, också de stora sura. Han är inte rädd av sig. Men en gång blev han det, fast det visste bara grannflickan Adina. Hon hade sett honom komma springande på gatan mitt i stan, vild av skräck!

Samsons matte hade ramlat ihop i tunnelbanan och burits bort av ambulansmännen. Hunden hade de inte brytt sig om i brådskan. Han sprang och sprang, ända tills han kom till den stora parken som han och matte brukade gå i. Där kände han igen sig och kröp utmattad in under en buske för att sova. Han var hungrig och törstig. Och ensam. Ingen ropade längre på honom. Han var inget annat än en liten svart hund i natten.

Hundar är speciella varelser. De litar på oss människor; att vi ska sköta om dem och ge dem mat och tak över huvudet. Och i gengäld är de oss trogna in i döden. Men vad händer om en hund skulle komma bort från sin matte eller husse? Det vill barnboksförfattaren Rose Lagercrantz undersöka i den här berättelsen. Ivrig och förundrad följer berättaren sin fyrfota hjälte hack i häl under hans försök att hitta tillbaka till matte ...

Efterhand utvecklas berättelsen till en oemotståndlig miniroman om att tappa bort sig, hålla ut och komma till rätta igen - genom att förlita sig på sin noskänsla. Här finns plats för stora känslor, spännande händelser och skiftande miljöer. Det är hjärtevarmt och inkännande, berättat på ett kristallklart och lättillgängligt språk. Genomillustrerad i färg av konstnären och skulptören Rebecka Lagercrantz, som fångar hundens glada och optimistiska personlighet på kornet. Och tack vare hundens strapatsrika färd genom staden får läsaren en målande stockholmsskildring.

Olga Olsson, åtta, snart nio, är rätt nöjd med livet. Men när hennes mamma måste ligga på sjukhus så måste Olga bo hos sin moster och morbror. De är snälla, men deras dotter Augusta vill inte att Olga ska vara hos dem. Kusinen vill ha sin mamma och pappa ifred.

Augusta är dum mot Olga, ändå måste Olga vara snäll tillbaka. Det har hon lovat sin mamma, annars kan inte hennes moster ha henne kvar. Men när hon blir misstänkt för att ha lurat upp kusinen att gå balansgång på ett livsfarligt broräcke, blir allt så orättvist och hemskt att Olga rymmer till mamma på sjukhuset.

”Åtta, snart nio” är en berättelse om att försöka klara sig själv utan det viktigaste man har och som man aldrig varit utan. Men också om att upptäcka att man har andra människor runt sig, som man kanske inte alls hade tänkt på innan. Den handlar också om det svåra i att vara snäll, och om insikten att man kanske inte måste vara så där genomsnäll för att någon ska tycka om en - till exempel en kusin som visar sig vara en riktig vän.

Ingen kan som Rose Lagercrantz skapa en miniroman med kristallklart och lättillgängligt språk, stora känslor och spännande händelser. ”Åtta, snart nio” är en berättelse som är rikt illustrerad i färg av Rebecka Lagercrantz, konstnär och skulptör, och också Roses dotter.