Visar resultat för..."Fågelsången"

I en tid när allt fler utforskar naturen är det hög tid att återupptäcka den svenska naturprosan. Gunnar Brusewitz, en av genrens främsta i vårt land, återintroduceras nu med två illustrerade nyutgåvor.

I Hemma vid Fågelsången får vi följa författarens utforskande av naturen kring lantstället i Uppland och får ta del av hans tankar kring det föränderliga landskapet. Kärleksfullt och med stor kunskap skildrar han den flora och fauna han möter, men också den natur och de djur som tidigare funnits och som fått ge vika för människans framfart.

Med Hemma vid Fågelsången (utgiven 1961) inledde Brusewitz ett älskat författarskap som följde en lång tradition av essäistisk naturprosa, en genre som fått uppsving idag.

Boken är illustrerad med författarens tuschteckningar som skickligt fångar det uppländska kulturlandskapet och dess invånare.

Med nyskrivet förord av Tomas Bannerhed.

-----------------------------------------------------------

Gunnar Brusewitz (1924-2004) var kanske mest känd som bildkonstnär, men var lika mycket en naturskildrare i ord. Han gav ut ett stort antal böcker och nu finns två av hans mest klassiska tillgängliga på nytt; redo att möta en ny läsekrets.

Från slutet av 1970-talet fram till 1982 kämpar Barbro Uhrbom mot cancer. Först i ena bröstet och sedan mot stor spridning av metastaser i buken. Mellan åren 1981-1982 genomgår hon en riktigt tuff cellgiftsbehandling och skriver samtidigt dagbok. När cancern är bekämpad använder hon sina dagboksanteckningar och skriver en bok av allt hon gått igenom. Inte bara medicinskt utan också mentalt och kring sin livssituation. Barbro skrev boken till sina båda döttrar men hon ville också ge ut den i syfte att kunna hjälpa andra i liknande svåra situationer. Då, i mitten på 1980-talet, lyckades hon inte få den utgiven. 1995 dog hon, 57 år gammal, i sviterna efter de skador den tuffa cancerbehandling gjort på hjärtat. Hösten 2023 kommer Barbros syster, nu 83 år gammal, på att hon har manuset liggande i en byrålåda och det lyfts åter i ljuset.

Fågelsången tystnar aldrig är en stark och gripande berättelse i dagboksform som skildrar berättarens inre resa genom en hård kamp mot en svår cancersjukdom och vägen tillbaka till livet. Hon kämpar inte bara mot russinen som spritt sig i stora delar av hennes buk, utan även mot tristessen i sitt liv och ett äktenskap hon inte mår bra i. Cancern får henne att inse att livet är ändligt och hon börjar våga ta steg mot att lyssna på sig själv och skilja sig från sin man. Språket är rikt och poetiskt och författaren använder liknelser och metaforer som gör berättelsen levande och vacker. Novellen är sammanfattningsvis en uppmaning till alla som läser den att aldrig ge upp, tro på sig själv och inte låta andras åsikter kväva den egna livsglädjen - hur svårt och omöjligt det än kan verka vara. Det är en berättelse som andra kan känna igen sig i, inspireras av och hämta tröst ur.

Från slutet av 1970-talet fram till 1982 kämpar Barbro Uhrbom mot cancer. Först i ena bröstet och sedan mot stor spridning av metastaser i buken. Mellan åren 1981-1982 genomgår hon en riktigt tuff cellgiftsbehandling och skriver samtidigt dagbok. När cancern är bekämpad använder hon sina dagboksanteckningar och skriver en bok av allt hon gått igenom. Inte bara medicinskt utan också mentalt och kring sin livssituation. Barbro skrev boken till sina båda döttrar men hon ville också ge ut den i syfte att kunna hjälpa andra i liknande svåra situationer. Då, i mitten på 1980-talet, lyckades hon inte få den utgiven. 1995 dog hon, 57 år gammal, i sviterna efter de skador den tuffa cancerbehandling gjort på hjärtat. Hösten 2023 kommer Barbros syster, nu 83 år gammal, på att hon har manuset liggande i en byrålåda och det lyfts åter i ljuset. 

Fågelsången tystnar aldrig är en stark och gripande berättelse i dagboksform som skildrar berättarens inre resa genom en hård kamp mot en svår cancersjukdom och vägen tillbaka till livet. Hon kämpar inte bara mot russinen som spritt sig i stora delar av hennes buk, utan även mot tristessen i sitt liv och ett äktenskap hon inte mår bra i. Cancern får henne att inse att livet är ändligt och hon börjar våga ta steg mot att lyssna på sig själv och skilja sig från sin man. Språket är rikt och poetiskt och författaren använder liknelser och metaforer som gör berättelsen levande och vacker. Novellen är sammanfattningsvis en uppmaning till alla som läser den att aldrig ge upp, tro på sig själv och inte låta andras åsikter kväva den egna livsglädjen - hur svårt och omöjligt det än kan verka vara. Det är en berättelse som andra kan känna igen sig i, inspireras av och hämta tröst ur.

Elina, hennes pappa och styvmamma, Vanessa, sitter i bilen och är på väg in i en hårt trafikerad korsning när räven dyker upp. Katastrofen är ett faktum och Vanessa, som betyder allt för Elina, dör. På vägen till  begravningen åker de förbi en gård som är till salu och Elina känner hur något drar i henne. De måste köpa gården, Fågelsången, för att kunna gå vidare med sina liv. Det var Vanessas dröm och nu Elinas. Men det är något speciellt med platsen. Något, eller någon, finns där och övervakar deras försök att anpassa sig till sitt nya liv på landet.

Stefan Casta är en av Sveriges mest lästa och omtyckta författare. På andra sidan Fågelsången är skriven i samma anda som Castas tidigare ungdomsromaner med naturen ständigt närvarande, det är en lågmäld och samtidigt explosiv berättelse om sorg och förlust och att försöka hitta vägen tillbaka. Nu i uppdaterad pocketutgåva och med nytt omslag.

Än jublar fågelsången är en roman av bästa Stewe Claeson-snitt. Närmast påminner den om Rönndruvan glöder. En kärlekshistoria är romanens nav, och kring detta ett myller av karaktärer från förra sekelskiftets Folkrörelsesverige, nykterhetsfolk, arbetarkamp, folkbildning och annalkande storstrejk. Än jublar fågelsången utspelas i Motala 1908/09. I centrum för handlingen står Wilhelm Hallgren, en hotellägare i 30-årsåldern. Hotellet är ett av fem som han har ärvt av sin far. Han är en ordnad och praktisk man med en klart utstakad bana. Men något händer när han möter den 17 år äldre Lovisa Mariana, Luigi kallad. Deras högst bisarra kärlekshistoria utgör berättelsens hjärta. Luigi, som vill leka annorlunda lekar, dikterar villkoren. Inte sällan står Wilhelm som en eländig skolpojke utanför hennes stängda dörr, utan att känna igen sig. Luigi behöver betydligt mer än Motala, som har alldeles för få skandaler. Efter en tid tvingas Wilhelm konstatera att han har förlorat henne. Men har han någonsin haft henne, denna kvinna som varit hans lycka och olycka? Och vad ska han nu göra i alla dessa rum, när hon inte kommer emot honom, upphetsad, upprörd, varm, full av föreställningar, idéer och förslag? Stewe Claeson har skrivit en roman i skala 1:1 - ett myller av människor, stora och små händelser och fantastisk tidsfärg. Här finns vedgubbar och tvättmadammer, häradshövdingar och gästande sjökaptener. Köksor och kuskar. Fladdrande gardiner, klapper av steg utanför hotellet, ljud av hästar och kärror och någon enstaka automobil. Framtiden knackar på i form av folkbildningen och kampen bland arbetare. Den märklige Uno Stadius sjösätter ett märkligt bildningsprojekt, och där dyker även Verner von Heidenstam upp i berättelsen. På arbetsmarknaden växer oron med hot om strejk, lockout och storkonflikt. Allt medan koltrasten slår sina drillar.

I en tid när allt fler utforskar naturen är det hög tid att återupptäcka den svenska naturprosan. Gunnar Brusewitz, en av genrens främsta i vårt land, återin­troduceras nu med två illustrerade nyutgåvor.

I Hemma vid Fågelsången får vi följa författarens utforskande av naturen kring lantstället i Uppland och får ta del av hans tankar kring det föränderliga landskapet. Kärleksfullt och med stor kunskap skild­rar han den flora och fauna han möter, men också den natur och de djur som tidigare funnits och som fått ge vika för människans framfart.

Med Hemma vid Fågelsången (utgiven 1961) inled­de Brusewitz ett älskat författarskap som följde en lång tradition av essäistisk naturprosa, en genre som fått uppsving idag.

Boken är illustrerad med författarens tuschteck­ningar som skickligt fångar det uppländska kultur­landskapet och dess invånare.

Med nyskrivet förord av Tomas Bannerhed.

-----------------------------------------------------------

Gunnar Brusewitz (1924–2004) var kanske mest känd som bildkonstnär, men var lika mycket en naturskildrare i ord. Han gav ut ett stort antal böcker och nu finns två av hans mest klassiska tillgängliga på nytt; redo att möta en ny läsekrets.

Elina, hennes pappa och bonusmamma Vanessa sitter i bilen när en ambulans kommer mot dem i full fart. Pappa hinner inte väja och bilen kolliderar med ambulansen. Vanessa som är axeln Elinas och pappas liv snurrar runt dör. Kan gården Fågelsången hjälpa dem att läka? Och finns det något, eller någon, där som drar dem till sig?  

Stefan Casta är en av Sveriges mest lästa och omtyckta författare. På andra sidan Fågelsången är skriven i samma anda som Castas tidigare ungdomsromaner med naturen ständigt närvarande, det är en lågmäld och samtidigt explosiv berättelse om sorg och förlust och att försöka hitta vägen tillbaka. Nu i uppdaterad pocketutgåva och med nytt omslag.

Från slutet av 1970-talet fram till 1982 kämpar Barbro Uhrbom mot cancer. Först i ena bröstet och sedan mot stor spridning av metastaser i buken. Mellan åren 1981-1982 genomgår hon en riktigt tuff cellgiftsbehandling och skriver samtidigt dagbok. När cancern är bekämpad använder hon sina dagboksanteckningar och skriver en bok av allt hon gått igenom. Inte bara medicinskt utan också mentalt och kring sin livssituation. Barbro skrev boken till sina båda döttrar men hon ville också ge ut den i syfte att kunna hjälpa andra i liknande svåra situationer. Då, i mitten på 1980-talet, lyckades hon inte få den utgiven. 1995 dog hon, 57 år gammal, i sviterna efter de skador den tuffa cancerbehandling gjort på hjärtat. Hösten 2023 kommer Barbros syster, nu 83 år gammal, på att hon har manuset liggande i en byrålåda och det lyfts åter i ljuset. 

Fågelsången tystnar aldrig är en stark och gripande berättelse i dagboksform som skildrar berättarens inre resa genom en hård kamp mot en svår cancersjukdom och vägen tillbaka till livet. Hon kämpar inte bara mot russinen som spritt sig i stora delar av hennes buk, utan även mot tristessen i sitt liv och ett äktenskap hon inte mår bra i. Cancern får henne att inse att livet är ändligt och hon börjar våga ta steg mot att lyssna på sig själv och skilja sig från sin man. Språket är rikt och poetiskt och författaren använder liknelser och metaforer som gör berättelsen levande och vacker. Novellen är sammanfattningsvis en uppmaning till alla som läser den att aldrig ge upp, tro på sig själv och inte låta andras åsikter kväva den egna livsglädjen - hur svårt och omöjligt det än kan verka vara. Det är en berättelse som andra kan känna igen sig i, inspireras av och hämta tröst ur.