Visar resultat för..."jorden Lars"

När den sydafrikanske människorättskämpen, Nelson Mandela, föddes, hade jorden mindre än 2 miljarder invånare. I dag, på hans ålders höst, har vi blivit drygt 7 miljarder, varav 2 miljarder utfattiga. Ingen enskild faktor spelar en större roll för slitaget av vår planet, rovdriften på våra naturresurser och arternas utdöende än den pågående befolkningsexplosionen. Om man inte inser detta faktum, är man antingen galen eller ekonom. Ändå har det blivit tabu att ens vidröra detta ämne i debatten. Det är dags att ta av skygglapparna. För det finns lösningar. Om vi vågar se verkligheten som den är. Alla människor kan få ett bra liv. Alla kan äta sig mätta. Alla kan dra nytta av civilisationens välsignelser. Under förutsättning att antalet människor minskar till en nivå som jorden tål. Det kommer att ta några generationer. Men det går. Detta hävdar de båda författarna med rader av väl underbyggda och ibland överraskande argument. Norrman har ett långt förflutet som diplomat och ambassadör med u-landsbistånd som ett av sina viktigaste arbetsfält. Han leder i dag European Cultural Parliament (ECP). Boisen är kommunikationsstrateg och varumärkesbyggare med ett lika långt förflutet inom reklambranschen. Författarnas ovanliga bakgrund bidrar starkt till den initierade, provocerande och mycket lättillgängliga analysen av vad som behöver göras för att ge våra barn och barnbarn och barnbarns barn chansen till en sådan framtid som vi önskar dem. Möt Karl-Erik Norrman och Lars A Boisen på bokreleasen i ABF-huset, Sveavägen 41 onsdagen den 5 december, kl 16.00 17.30. Efter presentationen följer frågestund och debatt då du har rika möjligheter att ställa frågor och diskutera innehållet. Boken kommer att finnas till försäljning till release-pris.

Det är tidigt 1900-tal, och mörka skuggor vilar över Sverige. Journalisten Laura Osborn återvänder till sin hemstad Falköping efter några års arbete i Stockholm. Landet har dragits in i något som liknar första världskriget, och över Västgötaslätten löper skyttegravar som långa rivmärken. Bakom fronten fylls staden av flyktingar, kriget drar med sig allt fler ner i armod, ner i graven. På gatorna går rykten om en mördare. Han kallas för Samlaren.När den gamla skofabriken brinner hittas en uråldrig staty i de rykande ruinerna. Den märkliga statyn får namnet Dadelplockaren, men snart bryter en mystisk och dödlig sömnsjuka ut i Falköping. Laura Osborn anar en koppling till både statyn och den okände mördaren, men krigets lagar censurerar hennes artiklar. Istället vänder hon sig till en gammal vän, privatdetektiven Christer Petersson.Den svarta jorden är modern svensk skräck, obarmhärtigt hård, men också genomsyrad av svart humor och ett minst sagt färgstarkt persongalleri.

Från Nordkalotten till Sydamerika, från Nya Zeeland till Gamla Nordsjön.

Krigshjältar. 

Hyllade, frilagda från tjänst och statligt pensionerade.

De trodde att de hade klarat sig.Att kriget äntligen var över. I alla fall för deras del. Men kriget har inte ett slut för den som drabbats av det. Det ändrar bara form och gestalt. I Ioannes Löfbladhs och Vera Björnströms fall så skulle återkomsten från sammandrabbningen i Hässleholm bara vara början på ett nytt helvete.

Vi återvänder till en fiktiv, svart jord – till ett svenskt sekelskifte där ingenting är vad det utger sig för att vara. Vi återvänder till ett Falköping, vars gator alltid tycks ligga i skuggan av de omkringliggande platåbergen. Falköping. Staden som De Tolv beskyddar. Svea rikes nav och kallblänkande juvel. En metropol där drömmar dör, men även kan ta fysisk form.Här får vi följa krigsveteranen Ionannes Löfbladhs vandring ner i malströmmen.Och läsa om vad Vera Björnströms såg den natt då de döda stjärnorna lyste som allra klarast över Hässleholms söndersprängda nejder. Detta är den andra och avslutande delen av Vandrande stjärnor, en fristående berättelse från Den svarta jorden.Om Den Svarta Jorden:Jag kan ana både Frank Millers 80-tal och Richard Corben när jag läser det här. Den här serien är, trots sitt tydliga skräcktema, något av det mest originella och mest välgjorda jag har sett på svenska.Alexander Sanchez, Tidningen Kulturen

Detta är en bok om änglar, heliga platser och den yttersta gränsen. Prästen och bibelforskaren Lars Axelsson Alebo skriver för dig som läser ensam eller tillsammans med andra. Salomo, Hagar och Mose är några av de gränsbor som får ta emot hälsningar från landet där bortom och förmedlar dem vidare genom årtusendena till oss. Vilka är de tre männen som kommer gående genom öknen fram till Saras och Abrahams lägerplats? Vad är det som får Bileams åsna att tvärstanna och vägra gå vidare? Varför rör sig änglar uppför och nerför en stege när Jakob har lagt sig för att sova? »Det finns något utanför eller bortom rum och tid. Och som en hälsning från landet där bortom lättar Gud ibland på förlåten och låter den andra sidan av verkligheten manifesteras.» Lars Axelsson Alebo (tidigare Lars Eric Axelsson) är präst i Svenska kyrkan och disputerade i mitten av 1980-talet på avhandlingen "The Lord Rose up from Seir – Studies in the History and Traditions of the Negev and Southern Judah". Han har arbetat i Lunds stift och skrivit och medarbetat i flera böcker om pilgrimsrörelsen och stiftets historia, och han är sedan starten engagerad i bönelivet på Killans bönegård och arbetet där. 2022 kom hans bok "De slog upp sina tält i stiglös vildmark" ut på Arcus förlag.

vit, när dörren är öppen jag tittar på trädet i vattnet det hänger i sina kedjor ett hänge med ljusröda pärlor just så, ett glasmjöl pudrat på huden, en lång räcka av olika klådor sanden faller i linje, en båge i kanten av muren, den som sjunker Lars Lidén är född 1965 i Göteborg. Insegling till Brofjorden är hans fjärde diktsamling.