Visar resultat för..."Någonstans Sverige"

307 sidor. Blått klotband med guldfolierad text på rygg och framsida. Kapitälband i rygg. Skyddsomslag. ------------------------ Ibland blir man glad. Ett sådant tillfälle uppstod hösten 2010 när jag första gången träffade Anders Weijk och han då visade mig sin fars teckningar från beredskapstiden 1939-45. Att dessa blivit opublicerade i 65 år är obegripligt. Här får man i form av färgglada teckningar, fotografier, ransoneringskuponger, inryckningsordrar m m en inblick i den enskilde soldatens upplevelser under inte mindre än fem beredskapstjänstgöringar. Landsstormsmannens och sedermera luftvärnsspldaten Weijks liv förändrades från reklamtecknare i Stockholm till "någonstans i Sverige". Allt finns med i bild och skrift; de ofta "våta" inrykningsresorna, de långtråkiga vaktpassen, kamratskapet, kylan och solskenet, övningarna, permissionsresorna och slutligen hemkomsten till familjen i Stockholm. Ur Christian Braunsteins förord Braunstein är PA/överstelöjtnant och pensionerad 1. försvarsantikvarie

Ingmar Andersson blir uppringd av en gammal lumparkompis, som föreslår en återträff efter 40 år. Ingmar hade knappast ägnat den tiden en tanke. Men nu kom allt tillbaka i minnet. Freden efter andra världskriget var bara några år gammal och det kalla kriget hade tagit vid. Nästan alla unga män blev inkallade till värnpliktstjänstgöring. Ingmar blev placerad vid Luftvärnsregementet i Stockholm, som snart flyttade till Norrtälje. Tillsammans med ett tjugotal jämnåriga med vitt skilda bakgrunder tillbringar han dygnens alla timmar på luckan, i tvättrummet, i matsalen, på lektionerna och på övningar med allt från handeldvapen till radarstationer och kanoner. På fritiden gäller markan eller kortspel. I radion ljuder Snoddas Flottarkärlek. Norrtäljes enda biograf visar Hon dansade en sommar. I Societetsparken finns en dansbana med danssugna, vackra flickor, bland dem Jenny, som Ingmar börjar uppvakta. Flera andra från regementet vill också ha hennes uppmärksamhet, bland dem Uno och Adolf. Uno, en märkligt begåvad, fumlig och hudlös man, mobbas av Adolf. Båda går vidare till officersutbildning. Konflikten dem emellan går till en dramatisk upplösning. Av en slump upptäcker Ingmar att samvetslösa personer utnyttjat Unos fabulösa minne och dragit in honom i något han inte förmår ta sig ur.

Ingmar Andersson blir uppringd av en gammal lumparkompis, som föreslår en återträff efter 40 år. Ingmar hade knappast ägnat den tiden en tanke. Men nu kom allt tillbaka i minnet. Freden efter andra världskriget var bara några år gammal och det kalla kriget hade tagit vid. Nästan alla unga män blev inkallade till värnpliktstjänstgöring. Ingmar blev placerad vid Luftvärnsregementet i Stockholm, som snart flyttade till Norrtälje. Tillsammans med ett tjugotal jämnåriga med vitt skilda bakgrunder tillbringar han dygnens alla timmar på luckan, i tvättrummet, i matsalen, på lektionerna och på övningar med allt från handeldvapen till radarstationer och kanoner. På fritiden gäller markan eller kortspel. I radion ljuder Snoddas Flottarkärlek. Norrtäljes enda biograf visar Hon dansade en sommar. I Societetsparken finns en dansbana med danssugna, vackra flickor, bland dem Jenny, som Ingmar börjar uppvakta. Flera andra från regementet vill också ha hennes uppmärksamhet, bland dem Uno och Adolf. Uno, en märkligt begåvad, fumlig och hudlös man, mobbas av Adolf. Båda går vidare till officersutbildning. Konflikten dem emellan går till en dramatisk upplösning. Av en slump upptäcker Ingmar att samvetslösa personer utnyttjat Unos fabulösa minne och dragit in honom i något han inte förmår ta sig ur.

Min bror och jag blev fosterhemsplacerade 1978. Vi gick från ett hem med försummelse och missbruk till en fosterhemsplacering med fysiskt och psykiskt misshandel och sexuella övergrepp utan några kontroller eller uppföljningar från myndigheter. Detta är en berättelse om min barndom och den svåra vägen till vuxenlivet kampen om psykisk och fysisk överlevnad och sökande av identitet.