Visar resultat för..."tröskeln"

Många folksagor, myter och hjältekaraktärer - till exempel Herakles och Askungen och deras respektive öden - framträder idag ofta som absurda och svårbegripliga. Det ligger nära till hands att tro att de tappat sin relevans i vår tid. Men vad är det egentligen sagorna och myterna vill berätta? Kan det vara så att just det absurda i dem spelar en avgörande roll för att vi ska kunna ta till oss deras budskap?

I Att välja det absurda. Om tröskeln till mänsklig förvandling i saga, myt och arketyp tolkar Uljana Akca sagorna, myterna och deras arketyper utifrån Søren Kierkegaards begrepp om det absurda. För Kierkegaard står det absurda för relationen till ett oändligt och evigt väsen, ett förhållande som innebär lycka och oväntade höjder, men också en snårig sammandrabbning med den egna existensen.

Akca fördjupar sig i fängslande och ständigt diskuterade ämnen som skuld, ondska, auktoritet, den omöjliga drömmen om evig kärlek och vår till synes obotliga fascination för skuggornas domäner. Det är motiv som i sin tur återspeglas i hjältens, faderns, den älskades och underjordens arketyper, som alla har sin utgångspunkt i Carl Jungs arketyplära. Meningen med sagans indirekta och absurda bilder är att locka oss att längta efter överskridandet av det välbekanta, och samtidigt låta var och en av oss själv ta beslutet om att öppna denna förbjudna dörr. 

Uljana Akca är född i Sofia, Bulgarien, men uppvuxen i Boden och Stockholm. Hon disputerade i filosofi vid Freiburgs universitet 2018 och är idag verksam som översättare och skribent. Att välja det absurda är hennes litterära debut.

Tiden som Ivar Lo-Johanssons Tröskeln täcker är det händelserika 1930-talet, ett decennium med en alldeles speciell laddning ur många aspekter, inte minst politiskt och litterärt. Han slutar sin framställning vid andra världskrigets utbrott. 1930-talet var en hård tid för många människor, så också för den nya gruppen arbetarförfattare som blev de litterära gestaltarna och skildrarna av denna verklighet. Vi får stifta närmare bekantskap med dem och en rad andra konstnärer, politiker och vänner i sammantaget 20–30 personliga porträtt. I Tröskeln utvecklas framställningen samtidigt till en insiktsfull självanalys av författaren genom att han med årens perspektiv går igenom relationen till den starka modern.