Visar resultat för..."Vers prosa"

Das GLMF-Handbuch setzt sich zum Ziel, eine Grundlage für die Fortsetzung und idealiter die Intensivierung der Beschäftigung mit einem wichtigen Aspekt der europäischen Kulturgeschichte zu liefern, der Rezeption der französischen Literatur in den angrenzenden germanischen Sprachlandschaften im 12. und 13. Jahrhundert. Im Mittelpunkt stehen die Texte, und da dieser Transferschub noch vor der „Bifurkation“ (Luc de Grauwe) niederländisch/deutsch erfolgte, werden ‚deutsche‘ und ‚niederländische‘ Texte präsentiert. Für die praktische Realisierung dieser Option bietet der ‚höfische Roman‘ eine günstige Ausgangsbasis. Die Gliederung richtet sich nach den faßbaren textlichen Konfigurationen: Es begegnen ‚bloße‘ Textpaare wie Chrétiens ‚Yvain‘ und Hartmanns ‚Iwein‘ oder ‚Fergus‘/‚Ferguut‘, Dreier- (Partonopeusromane) oder Vierergruppen (Florisromane), aber auch komplexere Text-Ensembles wie die Lancelotromane. Die zehn Kapitel beschreiben jeweils diese Konstellationen, liefern eine Basis-Information über die romanischen Vor-Texte und die germanischen Nachgestaltungen, bieten Analysen, verzeichnen Forschungsergebnisse oder weisen auf Forschungsdesiderate hin und sind, gemäß dem Primärvorhaben, zu weiterem Umgang mit den behandelten Texten einzuladen, mit einem reichhaltigen Literaturanhang versehen.

Da die erzählenden Großformen, Romane hauptsächlich in Reimpaarversen oder Prosa sowie Heldenepen in Strophen, nur einen vergleichsweise geringen Raum innerhalb des fünften Bandes beanspruchen, sind diesem auch die Artikel zu den vorwiegend weltlichen Kleinformen (Märe, Fabel, Bispel, Schwank usw.) hinzugefügt.

Strindberg är även en betydande lyriker. Med Dikter på vers och prosa (1883) och Sömngångarnätter på vakna dagar (1884) åstadkom han en slagkraftig, både formellt och innehållsligt radikal lyrik som utmanade anhängarna av den idealistiska poesin. Dikter innehåller skarpa och roliga satirer med häftiga personangrepp men också mjuka kärleks- och skärgårdsdikter och en del ungdomsdikter. Den provokativt vardagliga vokabulären och den medvetet knaggliga eller fria versen i samlingen innebar att Strindberg gjorde en banbrytande insats. I diktcykeln Sömngångarnätter skapade han en stor, personligt hållen tankedikt som tillhör de verkligt centrala Strindbergstexterna. Dikter som Lokes Smädelser, Esplanadsystemet, Lördagskväll - alla i Dikter på vers och prosa - inledningsdikten till Sömngångarnätter ("Vid avenue de Neuilly") och delar av "nätterna" tillhör sedan länge den svenska lyrikens klassiker.Denna volym av Samlade Verk innehåller förutom de båda diktsamlingarna också "Strödda dikter" från perioden 1869-91 och "Övriga dikter m.m.". Dikterna i volymen kommenteras utförligt både i essäer och ordförklaringar.

Dikter på vers och prosa [1883] är Strindbergs första diktsamling. Bokens avdelningar baseras på diktarens liv men med omvänd kronologi. Den mest omfattande av dem, den satiriska »Sårfeber«, innehåller en av Strindbergs mest kända dikter, »Esplanadsystemet«. Övriga avdelningar är »Högsommar«, »Stormar« och »Ungdom och ideal«.

August Strindberg [1849–1912] är sin egen litteraturhistoria, som en av de mest ryktbara, innovativa och mest produktiva svenskspråkiga författarna någonsin. Internationellt betraktas han som en av de största dramatikerna i modern tid, och ett flertal av hans prosaverk, i olika genrer, räknas till de viktigaste i vår klassiska kanon.