En bok om att söka utåt och inåt. Efter tro, hopp och kärlek. Med nya ögon och vid vetandets gränser. I konsten och livet. Eva Dahlbeck (1920-2008) var teater- och filmskådespelaren som blev författare. Hon debuterade som skådespelare 1942 i filmatiseringen av Vilhelm Mobergs roman Rid i natt! och hade därefter en filmkarriär, som fortgick under trettio år, med huvudroller i en rad Bergmanfilmer där hon ofta spelade mot Gunnar Björnstrand. Hon debuterade som författare med romanen Dessa mina minsta år 1955. Korpen har givit ut två av Eva Dahlbecks böcker: Serveto och den eviga elden (1988) samt det som kom att bli hennes sista bok, Sökarljus (1999). "Jag tror att om vi ska ha någon framtid, så gäller det att vi hittar fram till varandra, till den gemensamma livskälla som förenar oss; den kraft som vi har så många ord för och som allt fler bland våra livsforskare är benägna att kalla kärlek; den kraft som drar samman alla delar, synliga som osynliga, till en helhet i ständig rörelse." (Eva Dahlbeck)

En bok om det ena och det andra. Om tårars anledning och fula bokstäver, om träd som aldrig gör slut, om maskrosor som trivs bäst i kulturen och om vilsekomna män i konsten, filmen och litteraturen.I tidsnoteringens form behandlas också ting som att bada naken påklädd, fjärrkontrollens magi, gräsmattans väsen, städandets och julens ritualer. Om detta och annat skriver Jessica Kempe, till vardags konstkritiker på Dagens Nyheter, där hon också skriver om det ena och det andra.

En bok om kaféer i Paris, om kända och okända mallorcabor, om någon som kunde vara Odysseus, om dagar och nätter i Portugal, om olika fria idrotter, om små äventyr i Venedig. Om spel och dobbel, plåt och papp ? och om hur det känns i hopptornet. Med andra ord, korta stycken om i stort sett ingenting.Jan Norming är författare och radioröst och bosatt i Göteborg.

Till utseendet var fadern en kopia av Humphrey Bogart. Nu har han varit död i många år. Sonen, ett sladdbarn, söker sin far. Sonens minnesbilder är få, men minnet av faderns lukt får bilderna att klarna. En självutlämnande och hudlös text. Men också en tragikomisk bok, om en far och en son och en mor, som alla söker nå varandra. I den långsamt framåtlunkande deformerande vardagligheten. Lasse Ekstrand är författare och samhällsvetare. Han har skrivit ett flertal böcker, bl a om arbete och medborgarlön, Joseph Beuys och livskonsten.

En bok om att söka utåt och inåt. Efter tro, hopp och kärlek. Med nya ögon och vid vetandets gränser. I konsten och livet. Eva Dahlbeck (1920-2008) var teater- och filmskådespelaren som blev författare. Hon debuterade som skådespelare 1942 i filmatiseringen av Vilhelm Mobergs roman Rid i natt! och hade därefter en filmkarriär, som fortgick under trettio år, med huvudroller i en rad Bergmanfilmer där hon ofta spelade mot Gunnar Björnstrand. Hon debuterade som författare med romanen Dessa mina minsta år 1955. Korpen har givit ut två av Eva Dahlbecks böcker: Serveto och den eviga elden (1988) samt det som kom att bli hennes sista bok, Sökarljus (1999). "Jag tror att om vi ska ha någon framtid, så gäller det att vi hittar fram till varandra, till den gemensamma livskälla som förenar oss; den kraft som vi har så många ord för och som allt fler bland våra livsforskare är benägna att kalla kärlek; den kraft som drar samman alla delar, synliga som osynliga, till en helhet i ständig rörelse." (Eva Dahlbeck)

En bok om det ena och det andra. Om tårars anledning och fula bokstäver, om träd som aldrig gör slut, om maskrosor som trivs bäst i kulturen och om vilsekomna män i konsten, filmen och litteraturen.I tidsnoteringens form behandlas också ting som att bada naken påklädd, fjärrkontrollens magi, gräsmattans väsen, städandets och julens ritualer. Om detta och annat skriver Jessica Kempe, till vardags konstkritiker på Dagens Nyheter, där hon också skriver om det ena och det andra.

En bok om kaféer i Paris, om kända och okända mallorcabor, om någon som kunde vara Odysseus, om dagar och nätter i Portugal, om olika fria idrotter, om små äventyr i Venedig. Om spel och dobbel, plåt och papp ? och om hur det känns i hopptornet. Med andra ord, korta stycken om i stort sett ingenting.Jan Norming är författare och radioröst och bosatt i Göteborg.

Till utseendet var fadern en kopia av Humphrey Bogart. Nu har han varit död i många år. Sonen, ett sladdbarn, söker sin far. Sonens minnesbilder är få, men minnet av faderns lukt får bilderna att klarna. En självutlämnande och hudlös text. Men också en tragikomisk bok, om en far och en son och en mor, som alla söker nå varandra. I den långsamt framåtlunkande deformerande vardagligheten. Lasse Ekstrand är författare och samhällsvetare. Han har skrivit ett flertal böcker, bl a om arbete och medborgarlön, Joseph Beuys och livskonsten.