Fataburen – serie

Att utnämna folket till formgivare är inte riktigt samma sak som att tala om folkkonst. Folkkonst är ett begrepp som började användas för drygt hundra år sedan. Av tradition är det förknippat med de kulturhistoriska museernas samlingar. Formgivning innebär ett kreativt estetiskt tänkande och har liksom folkkonst oftast en social uppgift eller en praktisk funktion, vare sig det handlar om två- eller tredimensionella produkter. Men formgivning kopplas idag också allt mer till personen i skapelseprocessen. Design har blivit individens sätt att märkas. Titeln är därför något av en paradox, men den uttrycker en strävan att synliggöra både den enskilda formgivaren och ett samlat konstnärligt skapande. I boken skriver folkkonstexperter från museer och universitet, journalister och unga forskare med nya infallsvinklar på etablerade begrepp. Tre olika områden behandlas: Först står den mänskliga kroppen i centrum, sedan hemmet, en betydelsefull arena för alla. Folklig form i offentliga rum är bokens avslutande tema. Ett tjugotal artiklar beskriver konstnärligt skapande som en del av livet både förr och nu.

Bostaden är för många en självklarhet, en grund i tillvaron, en utgångspunkt för livet. Bostaden ses som en mänsklig rättighet som ganska få frivilligt avstår ifrån. Men ett hem kan ibland vara en ouppnåelig dröm. Hemmet, både som tanke och realitet, har länge stått i samhällets centrum. Ändå tycks hemmets betydelse bara öka. När vi säger att bostaden är ett hem fyller vi den med moraliska och estetiska värderingar. En plats att vara sig själv, ett område att styra och bestämma över, en fristad för fantasi och skapande, materialiserad trygghet och identitet. Så kan dagens hem beskrivas och tolkas. Hemmet kan också ses som en arena för ohejdad individualism eller som en pressande prestations- och konsumtionssfär med både tydliga statussymboler och subtila men avslöjande tecken. Den fasta punkten kan stänga in, bevara könsroller och upprätthålla maktstrukturer. Hemma är kanske inte alltid bäst, det är vad vi gör det till. Bygga och bo lyfter fram boendet som process och aktivitet med olika och ofta ojämlika förut-sättningar. Bokens bas är föremål, arkivmaterial och kunskap samlad i Nordiska museet. Ett femtontal författare, de flesta med nära anknytning till Nordiska museet och Skansen, skriver om hem och bostadsmiljöer från många tider och på många platser.

Människans liv präglas av passager mellan och genom olika åldrar. Vi känner dem genom språket, både i räkneord och sammanfattande begrepp: barndom, ungdom, vuxenhet, ålderdom. Men också som förväntningar och identiteter i en värld där ålder är en starkt strukturerande kategori. Ord och uttryck som koltålder, tweens, medelålder och fjärde åldern visar samtidigt att de invanda termerna inte beskriver hela spektrumet och att det har funnits behov av innovationer. Vilka människans åldrar är och hur de konstrueras är med andra ord föremål för förhandlingar. Sociala, kulturella, ekonomiska, politiska och fysiologiska faktorer underbygger gränsdragningar och definitioner. Vad är ett barn? Vem är vuxen och vem är gammal? Följdfrågorna är många och ställer sig nästan själva. Vilka rättigheter har ett barn? Vad innebär det att åldras? Inte minst: Hur har normer och praktiker förändrats över tid? Årgång 2015 av Fataburen: Nordiska museets och Skansens årsbok närmar sig några av dessa frågor utifrån ett brett kulturhistoriskt perspektiv. Författarna rör sig från fosterkistan, barnlindan och nappmaskinen på Lill-Skansen till unga vuxnas fjällkläder och brudgumsskjortan, vidare från fattigstugan, ätteklubban och Facebook till museipedagogik för dementa, debatter om kvinnors myndighet och mer därtill.

Genom sinnliga upplevelser väcks människans lust att lära. Endast på det viset erövrar hon kunskap och insikter. Så menade pedagogen Artur Hazelius och så skapade han friluftsmuseet Skansen 1891, som en myllrande historisk värld, full av intryck och överraskningar. Ännu i dag, efter 125 år, möter vi här en högst levande och modern idé som ger oss verktygen till den framtida utvecklingen. På Skansen finns flerdimensionell mångfald redan i själva grundkonstruktionen och därtill många lager av berättelser. Några av dessa berättelser möter vi i denna bok. Liksom ett Skansen i Sörmland, ett danskt stadsmuseum, norrmän i parad, friluftsmuseer i ett nytt Europa, en kvinnlig karolin, ett sameviste i Stockholms skärgård, ett sjungande folkhav, ett barn på en gråtsten, elefanten Shiva och mycket mer.

Nordiska museet och Skansen förmedlar dagligen kunskaper och upplevelser till besökare och gäster och har gjort det i långt över ett sekel. Grundläggande är att berätta om viktiga teman i våra samlingar. Människans erfarenheter står i fokus och därmed blir berättelsen nästan oändligt stor. För första gången på länge ger de två museernas gemensamma årsbok Fataburen en bred inblick i verksamheterna. Det börjar med synliggörandet av en osynlig markisinna och slutar med skyddet av berguv och vitryggig hackspett. Däremellan handlar det om byggnader, föremål, skolor på besök, dokumentation, fotohistoria, böcker, konst, mode, Arktis, Östersjön, rosor och pioner bland annat. Nordiska museet och Skansen har bredd och djup men verkar i fler dimensioner än så. Välkommen på besök i ett kulturhistoriskt universum! Till vår vardag och ditt museum.

Nordiska museets ståtliga byggnad är betydelsefull och framträdande, både i verkligheten och i Fataburen 2007. Huset som fyller hundra är en sevärdhet och en symbol för samlandet. Inte mindre sevärda är de mångskiftande samlingar som sedan 1907 har haft ett hem här. Hur kom de till och varför? Vad har ting och minnen betytt för byggnaden och vilka samband finns mellan rummen, samlingarna, verksamheten och verkligheten? Allt som är Nordiska museet har en historia eller snarare flera historier, som också är möjligheter nu och i framtiden. I Brokiga samlingars bostad skriver museimän och forskare inom olika discipliner om samlandets mål och mening, om drivkrafter, problem och glädjeämnen, om små, stora och jättestora samlingar. Och om människorna, samlarna, för hundra år sedan och idag.

Fataburen 2011. Ett område sådant det uppfattas av människor så kan landskapet beskrivas. Landskapet är både natur och kultur och människans uppfattning är avgörande. I Nordiska museets och Skansens verksamhet är föreställningar om landskap och bygd, land och stad klassiska och grundläggande. Landskapet talar om historiska, biologiska, ekonomiska och sociala samband, om konflikter och möjligheter, om makt och fördelning. Tiden i form av minnen och avtryck har stor betydelse, men framför allt är landskapet utsikt och blickfång. I Fataburen 2011 får vi möta några av dem som före oss har fångat landskapet med blicken och med kameran, skapat landskapet som bild och begrepp, ibland också i rent fysisk bemärkelse. Ett tiotal författare från museer, universitet och högskolor närmar sig landskapet på olika sätt och ger oss glimtar av ett kunskaps- och forskningsområde som är både etablerat och aktuellt.