Människans liv präglas av passager mellan och genom olika åldrar. Vi känner dem genom språket, både i räkneord och sammanfattande begrepp: barndom, ungdom, vuxenhet, ålderdom. Men också som förväntningar och identiteter i en värld där ålder är en starkt strukturerande kategori. Ord och uttryck som koltålder, tweens, medelålder och fjärde åldern visar samtidigt att de invanda termerna inte beskriver hela spektrumet och att det har funnits behov av innovationer. Vilka människans åldrar är och hur de konstrueras är med andra ord föremål för förhandlingar. Sociala, kulturella, ekonomiska, politiska och fysiologiska faktorer underbygger gränsdragningar och definitioner. Vad är ett barn? Vem är vuxen och vem är gammal? Följdfrågorna är många och ställer sig nästan själva. Vilka rättigheter har ett barn? Vad innebär det att åldras? Inte minst: Hur har normer och praktiker förändrats över tid? Årgång 2015 av Fataburen: Nordiska museets och Skansens årsbok närmar sig några av dessa frågor utifrån ett brett kulturhistoriskt perspektiv. Författarna rör sig från fosterkistan, barnlindan och nappmaskinen på Lill-Skansen till unga vuxnas fjällkläder och brudgumsskjortan, vidare från fattigstugan, ätteklubban och Facebook till museipedagogik för dementa, debatter om kvinnors myndighet och mer därtill.

Människans liv präglas av passager mellan och genom olika åldrar. Vi känner dem genom språket, både i räkneord och sammanfattande begrepp: barndom, ungdom, vuxenhet, ålderdom. Men också som förväntningar och identiteter i en värld där ålder är en starkt strukturerande kategori. Ord och uttryck som koltålder, tweens, medelålder och fjärde åldern visar samtidigt att de invanda termerna inte beskriver hela spektrumet och att det har funnits behov av innovationer. Vilka människans åldrar är och hur de konstrueras är med andra ord föremål för förhandlingar. Sociala, kulturella, ekonomiska, politiska och fysiologiska faktorer underbygger gränsdragningar och definitioner. Vad är ett barn? Vem är vuxen och vem är gammal? Följdfrågorna är många och ställer sig nästan själva. Vilka rättigheter har ett barn? Vad innebär det att åldras? Inte minst: Hur har normer och praktiker förändrats över tid? Årgång 2015 av Fataburen: Nordiska museets och Skansens årsbok närmar sig några av dessa frågor utifrån ett brett kulturhistoriskt perspektiv. Författarna rör sig från fosterkistan, barnlindan och nappmaskinen på Lill-Skansen till unga vuxnas fjällkläder och brudgumsskjortan, vidare från fattigstugan, ätteklubban och Facebook till museipedagogik för dementa, debatter om kvinnors myndighet och mer därtill.

Människans liv präglas av passager mellan och genom olika åldrar. Vi känner dem genom språket, både i räkneord och sammanfattande begrepp: barndom, ungdom, vuxenhet, ålderdom. Men också som förväntningar och identiteter i en värld där ålder är en starkt strukturerande kategori. Ord och uttryck som koltålder, tweens, medelålder och fjärde åldern visar samtidigt att de invanda termerna inte beskriver hela spektrumet och att det har funnits behov av innovationer. Vilka människans åldrar är och hur de konstrueras är med andra ord föremål för förhandlingar. Sociala, kulturella, ekonomiska, politiska och fysiologiska faktorer underbygger gränsdragningar och definitioner. Vad är ett barn? Vem är vuxen och vem är gammal? Följdfrågorna är många och ställer sig nästan själva. Vilka rättigheter har ett barn? Vad innebär det att åldras? Inte minst: Hur har normer och praktiker förändrats över tid? Årgång 2015 av Fataburen: Nordiska museets och Skansens årsbok närmar sig några av dessa frågor utifrån ett brett kulturhistoriskt perspektiv. Författarna rör sig från fosterkistan, barnlindan och nappmaskinen på Lill-Skansen till unga vuxnas fjällkläder och brudgumsskjortan, vidare från fattigstugan, ätteklubban och Facebook till museipedagogik för dementa, debatter om kvinnors myndighet och mer därtill.