Maritimt – serie

Boken är en vandring i ljusa minnen från författarens barndom och uppväxt. Jakter, skutor, pråmar och passagerarbåtar skildras i såväl text som bild. I en skeppslista finns många av de fartyg som yrkesmässigt trafikerat kanalen. Människorna kring denna pulsåder talar till läsaren genom personliga porträtt och makalösa skrönor - nästan alltid sanna - och hela tiden lika fängslande.

Slussarna i Göta Kanal medgiver passage av fartyg med en högsta längd av 32 meter, varför utfärd från Vättern via kanalen för Motala Express, med en längd om cirka 36 meter, icke låter sig göras. Därför är fartyget på detta sätt instängt i sön, och namnet "Vätterns Fånge" får därmed sin förklaring. Författaren Ragnar Magnander har under många år intresserat sig för ångbåtstrafiken på Vättern. Motala Express är det ångfartyg som kommit att ligga honom varmast om hjärtat.

Den fiskebåt som sedan ett hundratal år tillbaka bygts i södra Skåne från Limhamn till Smygehuk, skiljer sig ganska mycket från båtarna i övriga Sverige. Den runda och i vissa fall starkt tillbakalutade förstäven var karaktäristisk för de flesta båtar som byggdes på den nämnda kuststräckan. Gösta Göransson som, sedan barnsben, tillbringat mycken tid i sin fars båtverkstad, skildrar i denna bok kustens olika båtbyggare och deras "alster".

Under mer än två års fältarbete på 1960-talet studerade och kartlade Staffan Mörling det traditionella båtbyggeriet i Galicien. Denna nordvästra del av Spanien har alltid varit mycket beroende av havet och är väl känt för sin långa maritima historia. Författaren ger här bakgrunden till varför de traditionella bruksbåtarna hållit sig kvar så länge i denna trakt. Framförallt undersöks de två båttyperna lanchas and dornas och deras traditionella formspråk. Lanchan var den mest spridda av de gamla galiciska båttyperna och dornan har en mycket speciell konstruktion.

Detta är berättelsen om ett fraktfartyg och dess seglatser, men även i viss mån dess ägare, befälhavare och besättning.

Boken bygger i huvudsak på dagboksanteckningar från en långresa till Västindien. Albert Larsson, 21 år, deltog som andra klass sjöman och signalmatros. Dagboken berättar på ett enkelt men medryckande sätt om den enkla sjömannens liv ombord, om upplevelser i främmande hamnar, om kamratskap och om saknad och längtan efter ett normalt liv. Det handlar om en svunnen epok, de stora seglande skeppens tid. en tid då ångan ännu inte fått sitt definitiva genombrott. Dt var en tid då snabbseglare kunde lämna ett ångdrivet fartyg långt efter sig. Boken ger många intressanta inblickar i hur man levde och verkade vid den svenska marinen för omkring hundra år sedan.