Boken bygger i huvudsak på dagboksanteckningar från en långresa till Västindien. Albert Larsson, 21 år, deltog som andra klass sjöman och signalmatros. Dagboken berättar på ett enkelt men medryckande sätt om den enkla sjömannens liv ombord, om upplevelser i främmande hamnar, om kamratskap och om saknad och längtan efter ett normalt liv. Det handlar om en svunnen epok, de stora seglande skeppens tid. en tid då ångan ännu inte fått sitt definitiva genombrott. Dt var en tid då snabbseglare kunde lämna ett ångdrivet fartyg långt efter sig. Boken ger många intressanta inblickar i hur man levde och verkade vid den svenska marinen för omkring hundra år sedan.
