Båtdokgruppen – förlag

Verket är närmast en klassiker inom sitt område, ursprungligen utgivet 1986, som Samer nolaskogs, då bland annat kallat "en forskarbragd" (Phebe Fjellström), inte minst för sin nyupptäckt av de sydligaste skogssamerna. Unik är också täckningen av de samiska folkgrupperna inom ett sammanhängande område från Atlanten till Bottenhavet. Boken har länge varit slutsåld och efterfrågad och utges hä i en senare, totalt omarbetad, version och under ny titel. Författaren, född 1945 i Stockholm, har en mångskiftande och mångårig bakgrund som museiman och forskare i Sverige, främst i Norrland, och dessutom som universitetslektor i Danmark och nu forskare och universitetslärare i Norge.

För att leva som Enochsson gjorde måste han ha stått ut med ensamhet, kanske ha haft ett drag av eremit. Men han var inte osocial, utan uppskattade i stort sett alla former av umgänge. Han avstod tills mot "äldre" dagar från "fast" kvinnligt sällskap. Han var minst sagt noggrann, oerhört envis, lyssnade sällan på andras goda råd, men var allmänt sett en skrupulöst tillförlitlig person av den gamla skolan, "en rejäl karl". Att han hade litterära intressen är omvittnat. Han var en god berättare och har även publicerat goda texter själv. Synd att det inte blev mera än kortare texter i jakttidskrifter. På sitt område, jaktens, var han kunnig, utomordentligt skicklig och ibland också mycket lyckosam, trots att han bara hade ett öga. Det kan man dock inte säga om hans vargjakt i ett längre perspektiv. Hans omvittnade envishet ledde både till svält och umbäranden som säkert skulle ha knäckt en person svagare i anden.

Författaren är professor emeritus i maritim arkeologi vid NTNU i Trondheim, född 1945. Han har arbetat med inventering och forskning över i stort sett hela Sverige och andra delar av Norden och haft akademisk undervisning i de större nordiska länderna. Bland hans tidigare böcker finns sådana om sydsamisk kultur, samiska båtar, det maritima kulturlandskapet, muntlig tradition m.m.

Sillen har genom historien uppträtt periodvis längs den bohuslänska kusten. Framförallt under de två senaste sillperioderna ökade skärgårdens folkmängd dramatiskt. Kapital investerades i betydande omfattning, huvudsakligen av personer från städerna, i såväl salterier som trankokerier. Den ekonomiska utvecklingen gynnade istor utsträckning hela skärgårdens befolkning. Välstånd skapades. När sillperioderna sedan tog slut vände den ekonomiska situationen snabbt. De goda tiderna övergick i stället i fattigdom som stort armod. Ännu idag kan vi se lämningar av dessa aktiviteter i skärgårdslandskapet. Författaren tilldeleades år 2011 Tjörns kommuns kulturpris och 2012 Lions kulturpris för sina insatser för hembygden.

Varvet fick flera andra ägare och ingick i Götaverken-koncernen för att till slut tillhöra Svenska Varv AB. Med sitt rikliga bildmaterial och omfattande text, hoppas författarna att denna bok ska ge en genomlysande och mångsidig historik om Sölvesborgs varv.

Tre böcker om bebyggelsen och människorna på Gullholmen, Stora Hermanö, Lilla Hermanö och Tvestjärten har tidigare utkommit. Huvudsakligen behandlar böckerna de människor som bott och verkat, eller på annat sätt haft anknytning till öarna under de senaste drygt 500 åren. De tre volymerna är på totalt 1.340 sidor och i textmassan omnämnes omkring 13.500 personer. Då det samlade verket blivit betydligt större än vad som från början kunnat förutses så har behovet av ett registerband sakta vuxit fram. Detta registerband sammanfattar och avslutar såldes det betydande arbete som påbörjades redan år 2007.

Signar är född i Bohuslän men under stor del av sitt liv verksam i Blekinge. Där har han sedan mer än ett halvsekel ägnat sig åt att studera våra bruksbåtar. Särskilt har detta omfattat båtarna i Blekinge, Småland och Öland.

"Vad våra nordiska förfäder trodde på för mycket länge sedan, under den långa hednatiden, har vi osäker kunskap om. Vi har endast tillgång till ett fåtal skriftliga källor som vi måste försöka tolka tillsammans med arkeologiska fynd så gott det går"

Sjömännens liv har ofta romantiserats med seglande skepp och främmade länder Men för den skoltrötte femtonåringen är det inte bara en omvälvande upplevelse att komma hemifrån. Det innebär också arbete och ett tonårsliv i en kärv miljö.

den halländska kusten är besvärlig, långgrund och naken med få naturliga hamnar. Detta gäller särskilt den sydliga delen, särskilt området kring Halmstad. Trots detta har det bedrivits relativt omfattande sjöfart från orter som Steninge, Haverdal och Särdal. Sjöfarten bedrevs med små fartyg och med mycket begränsade resurser. Genom att hålla fartygen under 100 bruttoton så kom man undan många myndighetskrav och genom att inte installera hjälpmaskin så kunde man hålla kostnaderna nere på mycket låg nivå.

Skillinge, ett litet samhälle på den skånska ostkusten, var under den sena segelfartygsepoken en av Sveriges mest betydande sjöfartsmetropoler. Mer än 300 fartyg, huvudsakligen seglare, får sin ofta dramatiska historia presenterad.

Författaren, som studerat Tjörns natur och växtlighet sedan 1960-talet, jämför i denna bok vad som hänt med hagmarkerna under de senaste femtio åren.

Att segla ut på en skuta är både kul och spännande, men är det säkert? Ja, det är helt upp till oss själva och hur mycket vi kan, skriver författaren och riggaren Jens Langert, och fortsätter. Om vi har koll på grejerna och är väl förbereda går det nog bra. Ute på havet är vi utelämnade åt oss själva och våra skeppskamrater. Säkerheten sitter i kunskapen. Skutrigg är fullsmockad med tips och kunskap om riggar och sjömanskap. Boken går igenom vilka krafter som påverkar riggen och principerna för design och utformning. Den förklarar hur olika riggtyper utvecklats genom historien, hur vi sköter om dem, bygger nytt och reparerar. Även för den som inte är inbiten skutseglare bjuder boken på bra lärdomar och finurliga knep. Allt från hur man splitsar en vajer till hur man torkar tvätt i kuling. Jens Langert är sjöman och riggare och har jobbat med många spektakulära skeppsbyggerier runtom i världen. Med kärnfull text och många illustrationer leder han oss genom arbetet och tvekar inte inför att avslöja sina "tricks of the trade".

Slussarna i Göta Kanal medgiver passage av fartyg med en högsta längd av 32 meter, varför utfärd från Vättern via kanalen för Motala Express, med en längd om cirka 36 meter, icke låter sig göras. Därför är fartyget på detta sätt instängt i sön, och namnet "Vätterns Fånge" får därmed sin förklaring. Författaren Ragnar Magnander har under många år intresserat sig för ångbåtstrafiken på Vättern. Motala Express är det ångfartyg som kommit att ligga honom varmast om hjärtat.

En hundraårig trotjänares berättelse Fartyget är en av Sveriges bäst bevarade ångare. Hon är så gott som intakt, nästan ingenting har förändrats sedan 1892. "Trafik" har blivit en spillra av tidig transport- och industrihistoria.

Boken är en vandring i ljusa minnen från författarens barndom och uppväxt. Jakter, skutor, pråmar och passagerarbåtar skildras i såväl text som bild. I en skeppslista finns många av de fartyg som yrkesmässigt trafikerat kanalen. Människorna kring denna pulsåder talar till läsaren genom personliga porträtt och makalösa skrönor - nästan alltid sanna - och hela tiden lika fängslande.

Sjötermer ur Snorre Sturlasons yngre Edda översatta och etymologiskt tolkade. Boken ger oss fördjupade kunskaper om språkliga förändringar som direkt kan knytas till förändringar i navigation och skeppsbyggnad under vikingatid. De isländska termerna är inte bara översatta till svenska utan till svenskt sjömansspråk. Den vikingatida samhället i Skandinavien var en dynamisk och turbulent period. Vårt språk förändras mest och snabbast under sådana tider. I studiet av medeltidsisländska texter finner man många språkliga innovationer jämfört med runstensepoken. Med sökarljuset på vikingatidens nordatlantiska kustsamhällen vill författaren vinna förståelse för forntidsmänniskans tankevärld. Han kompletterar arkeologins landvinningar med modern språkforskning. Ill. i färg och svartvitt.

Många böcker har skrivits om livet till sjöss under segelfartygens dagar. Mest skildras dramatiska händelser, skeppsbrott och resor till avlägsna platser på vår jord. I de flesta fallen är skribenten passagerare, resenär eller forskare och i många fall högutbildad. Skildringar av vardagslivet till sjöss under segel i Östersjön och Nordsjön sett ur den vanlige sjömannens ögon är inte fullt så vanliga. Manuskriptet till "Ett liv under segel" bygger på Robert Edwalls otaliga brev och vykort hem till hustrun och övriga familjen i Kalmar under perioden 1896 till 1923. Vi får i boken följa Robert i både helg och söcken. Med stor detaljrikedom berättas om vardagens alla problem och vedermödor. Vilka hamnar skall man segla på? Vilka laster skall man sluta? Kan man komma hem för vinteruppläggning eller skall man fortsätta att segle i Nordsjön under vintern? Hur skall man hantera situationen med epidemier och sjukdomar i det kaotiska Ryssland?

Den 7 juni var en söndag. Klockan var tio på förmiddagen när förtöjningsändarna togs ombord och fartyget lämnade kajen. I tusental hade göteborgarna sökt sig till Masthugget för att trots gråvädret bevittna avfärden. Resan som började var inledningen till det olycksöde som skulle bevittnas av en hel värld och för all framtid skrivas in i vår upptäcktshistoria. Fartyget var ångaren VIRGO och befraktaren var ingenjören Samuel August Andrée. Med en last av femhundra ton utrustning och fyrtio mans besättning anträdde han färden till Spetsbergen för att därifrån med luftballong försöka uppnå den punkt på jorden där ingen någonsin varit och där alla vindar är sydliga, Nordpolen. Kapten ombord i VIRGO var ångbefälhavaren Hugo Leopold Zachau. Hans bortglömda dagbok ger oss en annorlunda bild av den första sommaren på Danskön och skapar, för läsaren, en isande känsla av närvaro. Boken består av Carl Cloffes kommenterande text (89 sid) samt dagboken i faksimil(87 sid).

Denna nyutgåva av Dalmans verk från 1765 är ett steg i förlagets satsning att beskriva det svenska sjömansspråket förr och nu. När Dalman lät publicera Utkast til et Sjö-Lexikon var det ett pionjärarbete. Vårt svenska språk begåvades med sitt första självständiga monografiska sjölexikon. I denna nyutgåva presenteras såväl en ren faksimil av Dalmans egen text som en transkriberad, men i övrigt obearbetad, form framtagen av Gösta Bågenholm. Texterna är lagda mot varandra för att underlätta jämförelser. Vidare har boken kompletterats med en kortare biografi över Johan Fredrik Dalman.

Den fiskebåt som sedan ett hundratal år tillbaka bygts i södra Skåne från Limhamn till Smygehuk, skiljer sig ganska mycket från båtarna i övriga Sverige. Den runda och i vissa fall starkt tillbakalutade förstäven var karaktäristisk för de flesta båtar som byggdes på den nämnda kuststräckan. Gösta Göransson som, sedan barnsben, tillbringat mycken tid i sin fars båtverkstad, skildrar i denna bok kustens olika båtbyggare och deras "alster".

I denna del fortsätter berättelsen om Robert Edwall och segelsjöfarten vid 1900-t.s början. Med stor detaljrikedom berättas om vardagens alla problem och vedermödor. Förf. låter oss också följa med i den hemmavarande familjens liv. Mycket förmedlas av vardaglig kulturhistoria fråjn denna tid. Boken är oerhört väl illustrerad med samtida material. Boken innehåller också ett fartygsregister där, i båda banden, förekommande segelfartyg presenteras med tekniska data och kort historik.