Memoarer – serie

När Ivar Lo-Johansson dog 1990 efterlämnade han ett verk av enastående bredd och omfång.Han föddes i en släkt som under generationer hade varit lantarbetare på Södertörn i Sörmland. Efter en tid på folkhögskola och en rad olika kroppsarbeten i Stockholm, Frankrike och andra länder blev han författare.Hans första böcker var resereportage, men i det tidiga 30-talet återvände han till sin ursprungsmiljö och började skildra de svenska statarnas liv och arbete. 50-talet ägnade han åt en serie självbiografiska berättelser i åtta delar. Ett annat block i hans stora produktion är den s k passionssviten: novellböcker grupperade kring sju olika passioner och laster. I sjuttioårsåldern samlade han sig till sitt sista stora verk, en memoarserie i fyra band, inledd med Pubertet och avslutad med Frihet 1985, då författaren var över åttio år.

Frihet är en fristående del av Ivar Lo-Johanssons memoarer. Berättelsen börjar vid andra världskrigets utbrott och går fram till 1960-talets mitt. Skildringen av beredskapsåren blir en barsk avheroisering av militärlivet och hemmafronten. Det neutrala Sverige förlorar moraliskt kriget. Ivar Lo-Johanssons berättelse om sitt författarliv rymmer en rad porträtt av andra författare och publicister som gör boken till ett stycke personlig litteraturhistoria. De romaner och noveller han skrev jämte kampanjerna för statarna, de ungas sexualfråga, åldringarnas, zigenarnas och inte minst den realistiska litteraturens frihet får här sin motivering. I slutet av Frihet återvänder Ivar Lo-Johansson till resorna, inte längre ungdomens vagabondfärder utan privilegierad som författare. Han skildrar vallfärder till det gamla Rysslands heliga orter, Pusjkins, Tolstojs, Dostojevskijs, Gorkijs och Majakovskijs, och därefter till de unga sovjetförfattarna i författarbyarna Krasnaja Pachra och Peredelkino samt i författarhemmet på Krim. För första gången i detta märkliga memoarverk berättar Ivar Lo-Johansson mera utförligt om kärlekens roll i sitt liv.

Asfalt är en realistisk skildring av Ivar Lo-Johanssons ungdoms- och vandringsår. Boken omfattar tiden från 1918 till omkring 1930. Den väg han beskriver är hans egen, med den tidens stockholmsarbetare och intellektuella, socialdemokratiska ungdomsklubbister och trashöljda stadsoriginal. Därpå följer det fem år långa vagabonderandet utomlands, till att börja med till Medelhavsländerna Frankrike, Italien och Spanien och sist England och Ungern.

Boktiteln står för föreställningen om Staden, först Stockholm som längtans mål, vidare en handfull städer i Europa som Berlin, Paris och London. Bilden av Ur, jordens äldsta kända stad, växer till visionen om Urbs, världsstaden. Titeln står också för drömmen om Den nya människan.

Asfalt är en memoarbok och en tidsmålning som bakgrund för ett självutlämnande jagporträtt, och den slutar med en kärlekshistoria, berättelsen om Måna, som markerar avslutningen av ett skede i författarens liv.

Pubertet är en individuell resa genom den omvälvning som inträffade i Sverige under nittonhundratalets båda första decennier. Ivar Lo-Johansson tillhör en av de många som grävde upp sina rotklumpar och försökte växa i ny jord. Ensamheten och massan, individen och kollektivet är de två polerna. Pubertetsdrömmen blir till en obetvinglig uttrycksdrift, sökandet efter det egna språket, som ska överbrygga avgrunden mellan könen och skänka frihet. Därnäst kommer storhetsfantasierna som också hör puberteten till.

Boken rymmer grymma upplevelser från en blossande pubertet men också poetiska och komiska scener ur en lantlig pojkes historia. Händelser och miljöer är skildrade med verkliga personer och platser. Utsmyckning har undvikits där inte berättandet självt krävt återgivande av en stämning eller en bild, som kan vara läsaren till hjälp. Allt är framställt så naket det överhuvudtaget kan ske i en bok.

Pubertet är den första och fristående delen i Ivar Lo-Johanssons memoarer.

Tiden som Ivar Lo-Johanssons Tröskeln täcker är det händelserika 1930-talet, ett decennium med en alldeles speciell laddning ur många aspekter, inte minst politiskt och litterärt. Han slutar sin framställning vid andra världskrigets utbrott. 1930-talet var en hård tid för många människor, så också för den nya gruppen arbetarförfattare som blev de litterära gestaltarna och skildrarna av denna verklighet. Vi får stifta närmare bekantskap med dem och en rad andra konstnärer, politiker och vänner i sammantaget 20–30 personliga porträtt. I Tröskeln utvecklas framställningen samtidigt till en insiktsfull självanalys av författaren genom att han med årens perspektiv går igenom relationen till den starka modern.