P som i Patrik – serie
P som i Patrik
189 kr
Skickas
Klasskamraterna var så rädda att säga något fel, när Patriks lillebror dog, att de inte pratade med honom alls. Deras osäkerhet förde in Patrik i ensamhet, och där hade han levt ända tills denna kväll.
Efter ett pinsamt studentfirande ser Patrik klassens dansande studenter åka genom kvarteret på ett flak, men glömma att hämta upp honom. Full av ångest och sprit bestämmer han sig för att cykla till festen och ställa dem till svars för alla jävliga skolår. Samtidigt, på en äng utanför byn, lägger sig Shura, för kvällen iklädd en snövit studentklänning och lilagrå blåtira, på tågspåret.
Shura är fylld av drömmar. Patrik lever som ett spöke. Den här natten kommer deras liv att vändas upp och ner, och längs cykelstigar, kåtfantasier, oförstående föräldrar, och en våldsam familjehemspappa bubblar frågan – kan de bryta sig loss och lämna byn, en gång för alla?
Alltså, Tobbe är ju ingen våldtäktsman
310 kr
Skickas
Men samvetet gnager och Lovisas föräldrar jagar filmen - det enda beviset på vad som hänt.
Alltså, Tobbe är ju ingen våldtäktsman är den andra boken i serien om Patrik. Vilket pris är han beredd att betala för tillhörighet, eller rättvisa?Läs också den första boken i serien: P som i Patrik.
Recension:
Peter Lindqvists roman Alltså Tobbe är ju ingen våldtäktsman är en skoningslös och samtidigt nyanserad skildring av lojalitet, skuld och tystnadskultur bland ungdomar. Med ett direkt och rappt språk för Lindqvist läsaren rakt in i ett moraliskt minfält där vänskap, grupptryck och samvete kolliderar – och där gränserna mellan offer och förövare blir smärtsamt suddiga.
Berättelsen följer Patrik, en tillbakadragen kille i studenttider, som av misstag får tillgång till en film i en killchat – en film som tycks visa en våldtäkt. Vad som därefter sker är både skrämmande och djupt mänskligt. Patrik dras in i en destruktiv jargong, där samhörighet med killgänget ställs mot empati med den drabbade, Lovisa. Vännerna sluter leden, trivialiserar det inträffade och gör det till en intern skämtfest – samtidigt som Lovisa försöker sätta ord på det hon kanske blivit utsatt för.
Romanen rör sig sömlöst mellan perspektiv: Patriks skuldtyngda inre, Lovisas kroppsliga minnesfragment, mammornas desperation, och pappornas tystnad. I flera scener är texten obehaglig, ibland direkt outhärdlig – men alltid angelägen. Lindqvist vågar visa det som sällan skildras: hur våldtäkt inte bara är en gärning utan ett socialt sammanhang där många vet, men få gör något.
Språkligt blandar Lindqvist ungdomligt tonläge med poetiska iakttagelser och stenhård realism. Dialogen är övertygande och karaktärerna levande – särskilt Patrik, som bär bokens centrala dilemma. Han är ingen hjälte, men inte heller en renodlad skurk. Han är människa. Just därför fungerar boken så starkt.
Alltså Tobbe är ju ingen våldtäktsman är ett mörkt, modigt och nödvändigt verk som borde läsas av ungdomar, föräldrar, lärare – alla som vill förstå den tystnad som kan uppstå efter ett övergrepp, och varför det är så svårt att bryta den.
Betyg: 5 av 5