This book in the BCAM SpringerBriefs series is a treatise on the p-Laplace equation. It is based on lectures by the author that were originally delivered at the Summer School in Jyväskylä, Finland, in August 2005 and have since been updated and extended to cover various new topics, including viscosity solutions and asymptotic mean values. The p-Laplace equation is a far-reaching generalization of the ordinary Laplace equation, but it is non-linear and degenerate (p>2) or singular (p<2). Thus it requires advanced methods. Many fascinating properties of the Laplace equation are, in some modified version, extended to the p-Laplace equation. Nowadays the theory is almost complete, although some challenging problems remain open.

Klasskamraterna var så rädda att säga något fel, när Patriks lillebror dog, att de inte pratade med honom alls. Deras osäkerhet förde in Patrik i ensamhet, och där hade han levt ända tills denna kväll.

Efter ett pinsamt studentfirande ser Patrik klassens dansande studenter åka genom kvarteret på ett flak, men glömma att hämta upp honom. Full av ångest och sprit bestämmer han sig för att cykla till festen och ställa dem till svars för alla jävliga skolår. Samtidigt, på en äng utanför byn, lägger sig Shura, för kvällen iklädd en snövit studentklänning och lilagrå blåtira, på tågspåret.

Shura är fylld av drömmar. Patrik lever som ett spöke. Den här natten kommer deras liv att vändas upp och ner, och längs cykelstigar, kåtfantasier, oförstående föräldrar, och en våldsam familjehemspappa bubblar frågan – kan de bryta sig loss och lämna byn, en gång för alla?

Men samvetet gnager och Lovisas föräldrar jagar filmen - det enda beviset på vad som hänt.

Alltså, Tobbe är ju ingen våldtäktsman är den andra boken i serien om Patrik. Vilket pris är han beredd att betala för tillhörighet, eller rättvisa?Läs också den första boken i serien: P som i Patrik.

Recension:

Peter Lindqvists roman Alltså Tobbe är ju ingen våldtäktsman är en skoningslös och samtidigt nyanserad skildring av lojalitet, skuld och tystnadskultur bland ungdomar. Med ett direkt och rappt språk för Lindqvist läsaren rakt in i ett moraliskt minfält där vänskap, grupptryck och samvete kolliderar – och där gränserna mellan offer och förövare blir smärtsamt suddiga.

Berättelsen följer Patrik, en tillbakadragen kille i studenttider, som av misstag får tillgång till en film i en killchat – en film som tycks visa en våldtäkt. Vad som därefter sker är både skrämmande och djupt mänskligt. Patrik dras in i en destruktiv jargong, där samhörighet med killgänget ställs mot empati med den drabbade, Lovisa. Vännerna sluter leden, trivialiserar det inträffade och gör det till en intern skämtfest – samtidigt som Lovisa försöker sätta ord på det hon kanske blivit utsatt för.

Romanen rör sig sömlöst mellan perspektiv: Patriks skuldtyngda inre, Lovisas kroppsliga minnesfragment, mammornas desperation, och pappornas tystnad. I flera scener är texten obehaglig, ibland direkt outhärdlig – men alltid angelägen. Lindqvist vågar visa det som sällan skildras: hur våldtäkt inte bara är en gärning utan ett socialt sammanhang där många vet, men få gör något.

Språkligt blandar Lindqvist ungdomligt tonläge med poetiska iakttagelser och stenhård realism. Dialogen är övertygande och karaktärerna levande – särskilt Patrik, som bär bokens centrala dilemma. Han är ingen hjälte, men inte heller en renodlad skurk. Han är människa. Just därför fungerar boken så starkt.

Alltså Tobbe är ju ingen våldtäktsman är ett mörkt, modigt och nödvändigt verk som borde läsas av ungdomar, föräldrar, lärare – alla som vill förstå den tystnad som kan uppstå efter ett övergrepp, och varför det är så svårt att bryta den.

Betyg: 5 av 5

Klasskamraterna var så rädda att säga något fel, när Patriks lillebror dog, att de inte pratade med honom alls. Deras osäkerhet förde in Patrik i ensamhet, och där hade han levt ända tills denna kväll.

Efter ett pinsamt studentfirande ser Patrik klassens dansande studenter åka genom kvarteret på ett flak, men glömma att hämta upp honom. Full av ångest och sprit bestämmer han sig för att cykla till festen och ställa dem till svars för alla jävliga skolår. Samtidigt, på en äng utanför byn, lägger sig Shura, för kvällen iklädd en snövit studentklänning och lilagrå blåtira, på tågspåret.

Shura är fylld av drömmar. Patrik lever som ett spöke. Den här natten kommer deras liv att vändas upp och ner, och längs cykelstigar, kåtfantasier, oförstående föräldrar, och en våldsam familjehemspappa bubblar frågan – kan de bryta sig loss och lämna byn, en gång för alla?

This book in the BCAM SpringerBriefs series is a treatise on the p-Laplace equation. It is based on lectures by the author that were originally delivered at the Summer School in Jyväskylä, Finland, in August 2005 and have since been updated and extended to cover various new topics, including viscosity solutions and asymptotic mean values. The p-Laplace equation is a far-reaching generalization of the ordinary Laplace equation, but it is non-linear and degenerate (p>2) or singular (p<2). Thus it requires advanced methods. Many fascinating properties of the Laplace equation are, in some modified version, extended to the p-Laplace equation. Nowadays the theory is almost complete, although some challenging problems remain open.

Klasskamraterna var så rädda att säga något fel, när Patriks lillebror dog, att de inte pratade med honom alls. Deras osäkerhet förde in Patrik i ensamhet, och där hade han levt ända tills denna kväll.

Efter ett pinsamt studentfirande ser Patrik klassens dansande studenter åka genom kvarteret på ett flak, men glömma att hämta upp honom. Full av ångest och sprit bestämmer han sig för att cykla till festen och ställa dem till svars för alla jävliga skolår. Samtidigt, på en äng utanför byn, lägger sig Shura, för kvällen iklädd en snövit studentklänning och lilagrå blåtira, på tågspåret.

Shura är fylld av drömmar. Patrik lever som ett spöke. Den här natten kommer deras liv att vändas upp och ner, och längs cykelstigar, kåtfantasier, oförstående föräldrar, och en våldsam familjehemspappa bubblar frågan – kan de bryta sig loss och lämna byn, en gång för alla?

Men samvetet gnager och Lovisas föräldrar jagar filmen - det enda beviset på vad som hänt.

Alltså, Tobbe är ju ingen våldtäktsman är den andra boken i serien om Patrik. Vilket pris är han beredd att betala för tillhörighet, eller rättvisa?Läs också den första boken i serien: P som i Patrik.

Recension:

Peter Lindqvists roman Alltså Tobbe är ju ingen våldtäktsman är en skoningslös och samtidigt nyanserad skildring av lojalitet, skuld och tystnadskultur bland ungdomar. Med ett direkt och rappt språk för Lindqvist läsaren rakt in i ett moraliskt minfält där vänskap, grupptryck och samvete kolliderar – och där gränserna mellan offer och förövare blir smärtsamt suddiga.

Berättelsen följer Patrik, en tillbakadragen kille i studenttider, som av misstag får tillgång till en film i en killchat – en film som tycks visa en våldtäkt. Vad som därefter sker är både skrämmande och djupt mänskligt. Patrik dras in i en destruktiv jargong, där samhörighet med killgänget ställs mot empati med den drabbade, Lovisa. Vännerna sluter leden, trivialiserar det inträffade och gör det till en intern skämtfest – samtidigt som Lovisa försöker sätta ord på det hon kanske blivit utsatt för.

Romanen rör sig sömlöst mellan perspektiv: Patriks skuldtyngda inre, Lovisas kroppsliga minnesfragment, mammornas desperation, och pappornas tystnad. I flera scener är texten obehaglig, ibland direkt outhärdlig – men alltid angelägen. Lindqvist vågar visa det som sällan skildras: hur våldtäkt inte bara är en gärning utan ett socialt sammanhang där många vet, men få gör något.

Språkligt blandar Lindqvist ungdomligt tonläge med poetiska iakttagelser och stenhård realism. Dialogen är övertygande och karaktärerna levande – särskilt Patrik, som bär bokens centrala dilemma. Han är ingen hjälte, men inte heller en renodlad skurk. Han är människa. Just därför fungerar boken så starkt.

Alltså Tobbe är ju ingen våldtäktsman är ett mörkt, modigt och nödvändigt verk som borde läsas av ungdomar, föräldrar, lärare – alla som vill förstå den tystnad som kan uppstå efter ett övergrepp, och varför det är så svårt att bryta den.

Betyg: 5 av 5

Klasskamraterna var så rädda att säga något fel, när Patriks lillebror dog, att de inte pratade med honom alls. Deras osäkerhet förde in Patrik i ensamhet, och där hade han levt ända tills denna kväll.

Efter ett pinsamt studentfirande ser Patrik klassens dansande studenter åka genom kvarteret på ett flak, men glömma att hämta upp honom. Full av ångest och sprit bestämmer han sig för att cykla till festen och ställa dem till svars för alla jävliga skolår. Samtidigt, på en äng utanför byn, lägger sig Shura, för kvällen iklädd en snövit studentklänning och lilagrå blåtira, på tågspåret.

Shura är fylld av drömmar. Patrik lever som ett spöke. Den här natten kommer deras liv att vändas upp och ner, och längs cykelstigar, kåtfantasier, oförstående föräldrar, och en våldsam familjehemspappa bubblar frågan – kan de bryta sig loss och lämna byn, en gång för alla?