Romansviten om släkten Anders – serie

”Någonstans måste en historia börja. Till exempel så:

Det var en svart decembermorgon utan snö.

Nej, det är fel, ingen historia har en början och ett slut, den svämmar över bakåt, rinner ut någonstans, kanske i ett hav.

Bara den yttre händelsen övertygar oss om att här börjar historien, eftersom någonting börjar hända. Eller: det fortsätter att ingenting hända. Till exempel så: För Angela var nyfikenhetens tid över, torkans tid var kommen.

Det var inte riktigt sant.”

Jörn Donner (född 1933) är en av Nordens mest kända kulturpersonligheter: filmregissör, före detta filmbyråkrat, politiker, kritiker och författare. Mellan 1978 och 1982 var han VD för Svenska Filminstitutet, och har givit ut mer än fyrtiotalet böcker och regisserat ett tjugotal filmer. Han har bland annat belönats med en Oscar för sin roll som producent för Ingmar Bergmans Fanny och Alexander. Angela och kärleken utkom för första gången 1981.

”Jag blir alltmer finskspråkig, glömmer ord när jag ska tala med en svenskspråkig officer. Kriget förs på finska och ryska, vad gör man med svenskan? Sänder privata meddelanden, skriver och får brev som de andra inte kan läsa. Får brev, om man får. Från dig? När du vill, vill du? Mina föräldrar skriver inte. Far tycker inte om den militära verkligheten, vad ska jag då berätta för honom? Om min framtid som är begravd i denna ås?”

Jörn Donner föddes 1933 och är en finlandssvensk journalist, författare, regissör och filmproducent. Han har bland annat producerat Ingmar Bergmans film Fanny och Alexander som belönades med en Oscar för bästa utländska film 1983. Angelas krig utkom för första gången 1976.

I Far och son väver Jörn Donner samman nuet och det förgångna i en sinnrik och överraskande komposition till en berättelse som pendlar mellan djupt allvar och uppsluppen komedi. Romanens handling utspelar sig idag, på 50-talet och under 20- och 30-talen i Helsingfors, i Finland och i Centraleuropa.

Jakob Anders har skrivit en roman som handlar om passion, kärlek och äktenskap och också berättar historien om hans jakt efter fadern, Simon Kröckel, som antas ha omkommit i Donau under delvis okända omständigheter.

Berättaren i Far och son får tag på detta opublicerade manuskript och börjar gå igenom det. En del uppgifter och omständigheter tyder på en viss släktskap mellan Jakob Anders och berättarens öden, varför denne beslutar sig för att bedriva egna efterforskningar – som gäller Jakob, hans far och det förflutna. Sökandet för berättaren till angelägna möten med platser och människor runt om i Europa och till ett slutligt ställningstagande – till den ondska som ligger i tiden och till de missförstånd som driver människor från varandra. Han får också ett nytt perspektiv på sitt hemland, Finland, och på Europa.

Jörn Donner visar här än en gång att han är en berättare av format. Att läsa Far och son är som att öppna kinesiska askar, att gång på gång ställas inför en ny men ändå oförutsägbar nyans. Romanen handlar om passioner, uppfyllda och ouppfyllda, och den är mångtydig på samma sätt som den verklighet som omger oss.

”Han stod en stund i den tomma lägenheten, med utsikt mot baksidan av företagets kontor, ljus rappning, anonymt intet. Han kände den egendomliga lukten av något försvunnet, otvättade kläder, trötthets svett, kanske kvarlämnade matrester, den sista måltiden som blev oäten. Möbler fanns inte, dem hade de anhöriga tagit hand om, släpat ner dem utför den vindlande trappan och använt rep för att via fönstret få ut en stor utdragssoffa, det kommande likets sista säng före mullen.

Gabriel påminde sig någonting. Någonting var söndersmulat, hans barndomshem, föreningsband till ett förgånget. Samma fattigdom, samma dofter, men intet minne.

När det inte fanns liv kvar kunde huset få försvinna.

När det inte fanns kraft kvar kunde han försvinna.”

Jörn Donner föddes 1933 och är en finlandssvensk journalist, författare, regissör och filmproducent. Han har bland annat producerat Ingmar Bergmans film Fanny och Alexander som belönades med en Oscar för bästa utländska film 1983. Frihetens fångar utkom för första gången 1989.

I skuggan av ett krig, som många anar och många fruktar, ställs huvudpersoner i Jörn Donners förtätade familjeroman inför viktiga personliga avgöranden. Deras öden flätas samman – och deras vägar skiljs – genom yttre händelser och inre konflikter. De måste våga bryta upp, de måste kunna säga: "Nu måste du".

För Gabriel Berggren, 45 år, ingenjör och teknisk ledare på det mäktiga finlandssvenska företaget Förenade Metall och ingift i den fina familjen, för hans hustru Karin, syster till chefen på företaget, för chefens brorsdotter Angela, 24 år, blir kriget vattendelaren. Tiden och världen tar makten över dem, deras lekar och beslut.

”Den sista sommaren” är en bok om centrala mänskliga problem, om kärlek och politik, om egoism och hänsyn till omvärlden. Och allt beskrivs mot bakgrunden av en fascinerande miljö: det storborgerliga livet – i boaserade styrelserum i Helsingfors och i det stora huset på landet – som före kriget fortfarande var en realitet.

”Jag kan inte förneka min nyfikenhet, även om den under loppet av ett antal decennier minskat något. Vid flera tillfällen har jag haft anledning att tänka på vad som hade hänt om jag inte varit nyfiken, varvid svaret ständigt varit detsamma: ingenting skulle ha hänt, men ingenting är inte ett värdefullt mål att sträva till, trots att ingenting är oundvikligt. Kan det sägas oklarare?”

Jörn Donner (född 1933) är en av Nordens mest kända kulturpersonligheter: filmregissör, före detta filmbyråkrat, politiker, kritiker och författare. Mellan 1978 och 1982 var han VD för Svenska Filminstitutet, och har givit ut mer än fyrtiotalet böcker och regisserat ett tjugotal filmer. Han har bland annat belönats med en Oscar för sin roll som producent för Ingmar Bergmans Fanny och Alexander. Tillfälligheters spel, som handlar om mötet mellan en ung och självständig kvinna och en åldrande industriman i 1970-talets Helsingfors, utkom första gången 1993.