Subaltern – serie

Innehåll:

Vécile Bargues: Att revolutionera revolutionen | Guy Debord: Till Raoul Hausmann, Paris, 31 mars 1963; Till Raoul Hausmann, 25 april 1966 | Raoul Hausmann: Intellektualism, samhälle och gemenskap | Ernst Marcus: ur Das Problem der exzentrischen Empfindung und seine Lösung | Otto Freundlich: Immanuel Kant Tvåhundra år efter sin födelse | Raoul Hausmann: Fiskarnas och fåglarnas språk och fonin | Raoul Hausmann: Tyfonism Asteni, pykni och psykomorfologi | Salomo Friedländer: ur Schöpferische Indifferenz 

Medverkande: Cécile Bargues, Guy Debord, Raoul Hausmann, Ernst Marcus, Otto Freundlich, Salomo Friedländer.

Strejkerna och studentprotesterna i Frankrike maj-juni 1968. Den heta hösten i Italien 1969. Det väldiga upproret i samma land 1977. Den ryska revolutionen 1917. De tyska revolutionsförsöken 1918 och 1919. Jubileumsåren 2017, 2018 och 2019. Dessa årtal binder oss vid händelser som sökte vägar ut ur det förgångna men som, sett från vår horisont, knuffade in den teknologiska civilisation som vår art växt samman med i en ny fas. Därmed lades grunden för det som med rätta benämnts kapitalets revolution och som kan ses som ett genomförande av det socialistiska programmet på kapitalismens grunder.

Sammantaget söker texterna i detta nummer efter en livsdynamik som inte förlägger förändringen till en avlägsen framtid men inte heller förlorar sig i ett bejakande av det omedelbara eller det förgångna. Vad som behövs tycks tvärtom vara en temporalitet där det som varit inte suddas ut utan omtas igen och igen i en återkomst av de möjligheter som historien ständigt skänker som gåvor till de framtida. På detta sätt kan revolutionsbegreppet försvaras i en tid då mänskligheten inte tycks kunna börja leva utan att planeterna lämnar sina omloppsbanor. En sådan epokgörande förändring skulle kunna befria det verktygsskapande väsen som förvillat sig långt in i civilisationen och där förlorat kontakten med såväl det döda som det levande. 

Medverkande: Jacques Camatte, Jeanette Colombel,  Jacques Wajnsztejn, Jean-François Lyotard,  Lea Melandri, Gianfranco Sanguinetti, Gustav Sjöberg.

I vår tid ger de mer eller mindre glömda konstnärer och tänkare som vi möter i detta nummer av Subalterrn - som handlar om ett 1900-tal som visserligen ligger bakom oss, men ändå definierar och bestämmer vår tillvaro - kanske inte hopp om att maskinvärlden kan avvecklas. Men de visar att det i världens pågående sönderfall också finns en livsdynamik som gång på gång gör människor kapabla att tänka, handla och agera mot apparaternas envälde. Den biologiska princip som enligt Caspary, till skillnad från såväl Francé-Harrar som Kammerer, ledde människan ut ur livet, in i en värld av abiologiska möjligheter en värld som föregår såväl det levande som det döda, en värld som i det förgångna visar sig i det som aldrig hände men kunde ha hänt , tycks vara upprorets innersta väsen. Där, i vägrans dynamik, reser sig en förändring som är större än de industriella revolutionerna, och som utlovar en omvandling av livet självt. Historien och dess revolutioner fortsätter på detta sätt att varsla om tidens väsen: att ingenting bevaras som det är, att allt omvandlas och att även den industriella epoken kommer att visa sig vara en tidsålder bland andra i livets historia.

Skribenter: Adolf Caspary, Annie Francé-Harrar, Aleksej Gan, Paul Kammerer, Kazimir Malevitj, Paul Mattick, Pier Paolo Poggio, Christian Semler, Simone Weil

I föreliggande nummer av Subaltern vänder vi oss återigen till frågan om människoblivandet. Har vår art nått sin fulländning eller finns det något som kan förändra och utmana det som gjort oss till de människor vi är idag?

Vi tar hjälp av ett antal franska och italienska tänkare för att förstå vart människan är på väg i en tid då kriget kommit tillbaka till Europa och då vi genomlevt en global pandemi.

Medverkande: Jaques Camatte, Dionys Mascolo & Enzo Melandri.

"Allting börjar i mystik och slutar i politik" - Charles Péguy

"Vi är glömska", skrev Simone Weil 1939, "och bland mycket annat har vi glömt vilken fruktan som ordet Ryssland ingav för bara några år sedan i det man kallar borgerliga kretsar. Då var det Ryssland som förväntades erövra världen. Man talade inte om erövring, man talade om världsrevolution."

Weil lyfte fram Sovjetunionen och den kommunistiska drömmen om en världsrevolution för att finna en analogi till Hitlers Tyskland. Bägge imperierna sökte världsherravälde och för Weil, som tre år tidigare deltagit i det spanska inbördeskriget på anarkisternas sida, innebar världskriget att de bräckliga demokratierna riskerade att dras in i en konflikt som bara kunde ha förintelsen som mål.

Innehåller följande texter av Simone Weil: 

Reflektioner över kriget, Dagbok från Spanien, Fragment, Svar på en fråga från Alain, Lås oss inte starta det trojanska kriget igen, Obekväma reflektioner, Brev till Gaston Bergery, Reflektioner inför ett bokslut, Reflektioner över barbariet, Några reflektioner över hitlerismens ursprung, Reflektioner över upproret.

Subaltern nr 1-2:2022.