Svenska tonsättare – serie

Wilhelm Stenhammar (1871-1927) är i alla bemärkelser en levande klassiker. Hans sånger, orkesterverk, pianostycken och stråkkvartetter är älskade verk och förekommer allt oftare på repertoaren. Samtidigt finns det något gåtfullt över honom, både som människa och konstnär. Stenhammar är tillbakadragen och prövande, precis i uttrycken, aldrig skrytsam.

Hur kom sig denna livsinställning och vad säger Stenhammars musik om framväxten av det moderna Sverige? Magnus Haglunds biografi berättar om de estetiska och samhälleliga förskjutningarna, från ungdomsårens Wagnerpåverkan till det mogna skapandets klassicism och starka formintresse. Boken förmedlar de viktiga förbindelserna till samtidens konst, litteratur och arkitektur och spårar de vidare betydelser som gör musiken så rörlig och mångbottnad.

Magnus Haglunds bok om Wilhelm Stenhammar ingår i den serie porträtt av svenska tonsättare som ges ut av Kungl. Musikaliska akademien och Gidlunds förlag.

Magnus Haglund, f. 1960, är bosatt i Göteborg. Han är verksam som kulturskribent, lärare och författare, och har sedan mitten av 1990-talet varit kritiker på Göteborgs-Postens kultursida. Han har tidigare publicerat böckerna Den nakna staden, Åke Hodell, Lyssnare och varit redaktör för forskningsantologin Musikens frihet och begränsning.

Sven-Erik Bäck (1919-1994) var en unikt mångsidig tonsättare och kammarmusiker, med en rik produktion av originella kompositioner som på olika sätt fångar in hela det komplexa nittonhundratalets skiftande idéströmningar och konstnärsideal. Hans systematiska och långtgående samarbeten över konstartsgränserna - med framstående poeter, skulptörer, koreografer och teologer - har satt djupa och bestående spår i svenskt kulturliv, och gjort ett antal av hans verk och delar av hans övriga musikverksamhet internationellt ryktbara.

Bäcks kvardröjande närvaro i det nutida konstmusiklivets diskussioner, positioneringar och framåtblickar antyder att svenskt musikliv 2020 - när Bäck redan skulle ha fyllt 100 år - ännu inte fullt accepterat det faktum att tonsättaren somnade in för hela 25 år sedan. Författarens förhoppning är att denna bok ska erbjuda möjligheten att även i framtiden kunna leva med, och söka förstå, den musik som efterlämnats av denne egensinnige och beundransvärde tonsättare.

Mattias Lundberg, född 1976, är professor i musikvetenskap vid Uppsala universitet. Han har publicerat böcker, artiklar och editioner på många musikvetenskapliga delområden samt gjort ett par hundra folkbildande radioprogram över musikhistoriska och musikteoretiska ämnen på Sveriges Radio P2. Hans forskning handlar bland annat om senmedeltidens och reformationstidens musik i norra Europa, om historiska kompositionstekniker, samt om svensk musikhistoria från alla epoker.

Under några år i slutet av 1800-talet var Amanda Maier, gift Röntgen, en välkänd violinist och tonsättare, som umgicks och spelade med Grieg, Brahms, Rubinstein och andra musikaliska storheter. Så dog hon ung och föll i glömska. Baserat på en stor mängd tidigare opublicerade källor har Klas Gagge, cellist i Kungliga Filharmonikerna, skrivit den första biografin över tonsättaren från Landskrona, vars musik nu återupptäcks världen över.

Klas Gagges bok om Amanda Maier-Röntgen ingår i den serie porträtt av svenska tonsättare som ges ut av Kungl. Musikaliska Akademien och Gidlunds förlag.

Klas Gagge är cellist, sedan 1987 medlem av Kungliga Filharmoniska orkestern i Stockholm och verksam i olika kammarmusikaliska sammanhang. Medarbetare i Kungliga Musikaliska Akademiens projekt Levande Musikarv, för vilket han gjort kritiska editioner av verk av Amanda Maier, Joseph Dente och Laura Netzel.

Kungl. Musikaliska Akademiens skriftserie nr 159