Anteckningar från källarhålet

"Jag är en sjuk människa... Jag är en ond människa. En motbjudande människa." Så inleder Källarmänniskan sina anteckningar från underjorden. Källarmänniskans förbittring över den härskande naiva tron på förnuft, framsteg och individualism har lett till självvald isolering. Han protesterar mot reduceringen av människan till en schablonaktig förnuftsmänniska. Nej, människan är en irrationell varelse (bara en tjugondel är förnuft) som agerar utifrån undermedvetna känslor, nycker och tristess och ofta tvärt emot sina egna intressen. Anteckningar från källarhålet har varit en inspirationskälla för många viktiga författare, liksom det obehagliga belysandet av mindervärdeskomplex, sårad fåfänga och egoism som föregrep senare psykoanalytiska studier.

Dostojevskij skrev Anteckningar från källarhålet i början av 1864 och publicerade kortromanen i den litterära tidskriften Epocha, som han och hans bror Michail hade startat samma år. Verket sägs rymma hela den ideologiska grund som Dostojevskij senare skulle komma att bygga sina stora klassiker Brott och straff, Idioten och Bröderna Karamazov på. Boken sägs även markera starten på den modernistiska rörelsen i litteraturhistorien och har haft inflytande över stora historiska gestalter, bl.a. Freud, Nietzsche och Kafka.

Dostojevskij (1821-1881) räknas i dag som en av de största författarna genom tiderna. Författarskapet är enormt och omfattar utöver Anteckningar från källerhålet bl.a. de stora romanerna Bröderna Karamazov, Brott och Straff och Idioten.