Viatone – förlag

"I slutändan borde människan inte fråga vad meningen med livet är, utan snarare inse att det är hon själv som frågas." Detta är en av de slutsatser som Viktor E. Frankl drar i logoterapin, den analysform som han utvecklade utifrån tre års erfarenhet som fånge i koncentrationsläger. Det var önskan om att sprida sina teorier som gav honom meningen med livet, som enligt honom själv gjorde att han överlevde under de mest omänskliga förhållanden. Logoterapin framhäver viljan till mening som människans främsta drivkraft i motsats till Freuds vilja till lust och Adlers vilja till makt. Den bygger på den moderna existentialismen som baseras på människans fria val och ansvar, snarare än att uppfatta det som mekaniskt, som förutbestämt av arv och miljö. Logoterapin, som i dag utövas på många kliniker över hela världen, beskrivs klart och tydligt i bokens andra hälft, medan den första delen beskriver Frankls erfarenheter som fånge i koncentrationsläger – en omskakande beskrivning, inte minst på grund av den nyktra och analytiska framställningen. Livet måste ha mening (Trotzdem Ja zum Leben sagen) är en av de få böcker som konstant har funnits på marknaden sedan utgivningen 1947. Den har blivit omtryckt i många upplagor och på biblioteken står man fortfarande i kö för att låna den. Den säljs över hela världen i miljonupplagor och är listad som en av de tio mest inflytelserika böckerna i USA. "Om du bara ska läsa en bok i år borde det vara denna bok av Frankl." – Los Angeles Times "Ett verkligt bestående verk om överlevnad." – New York Times "Denne man upplevde ofattbart lidande och skrev sedan den slutgiltiga boken om lycka." – Huffington Post

Ett dockhem är ett av Ibsens mest lästa och uppsatta dramer. Dramat utspelar sig i ett av Köpenhamns välbärgade hem, där den vackra Nora spelar rollen som perfekt hustru och mor. Men allt är inte som det ser ut vid första anblicken. Noras inre föreställningar och förväntningar harmonerar inte med omvärldens realiteter, och hon tvingas att ta upp kampen med livslögnen vid sitt möte med juristen Krogstad, som hotar hennes annars bekymmerslösa tillvaro. Noras man, advokat Helmers hållning till kvinnans plats och roll i samhället har gjort lögnen till Noras andra natur. Men lögnen måste få konsekvenser och Ibsen låter därför Nora, under en enda natt, utvecklas till en självständig kvinna med åsikter, som är oförenliga med hennes tidigare dockroll. "Henrik Ibsen […] har skapat ett mäktigt diktverk med omskakande sanningar." – Edvard Brandes, 1880 "Ibsen ändrade teatern för alltid. Det finns givetvis andra sätt att göra teater på än hans, men så fundamental var den ändring som han satte igång, att västvärldens teater aldrig mer blev densamma som innan Ibsen." – Thomas Bredsdorff, 2006

I fyrtio koncisa kapitel berättar Ernst Gombrich i sin populära klassiska världshistoria för unga (och äldre) om människans historia från stenåldern till atombomben. Han blandar målande bilder av krig och erövringar, stora konstverk och politiska och ekonomiska framsteg och bakslag. Detta är en historiebok som inte domineras av årtal och fakta utan som i stället ger en levande och lättillgänglig framställning av vår resa genom seklerna. Med sin klara, enkla, avslappnade och humana stil väcker Gombrich ett omedelbart intresse hos läsare i alla åldrar. 

Gombrichs En liten världshistoria är inte enbart för underhållning och lärande för de yngre läsarna, utan även för vuxna, som vill ha en överblick över världshistorien i en enda bok, för studerande som letar efter en snabb uppfräschning av historien eller för familjer som önskar att läsa och lära tillsammans.

"Lyckliga är de barnen, som får läsa denna bok högt. Kloka är de vuxna, som läser den för sin egen underhållnings skull och kommer i kontakt med Europas humanistiska själ, när den är som bäst." –Anthony Grafton, Wall Street Journal

"Gombrich öppnar med den mest magiska definition på historia, som jag någonsin har läst… Tolerans, förnuft och mänsklighet. . . breder ut sig över varje sida i En liten världshistoria." – Amanda Vickery, Guardian Review

"Om jag hade ett dussin barnbarn (oavsett ålder) skulle jag beställa två dussin exemplar, ett till varje barnbarn och de övriga till deras föräldrar. Underskatta inte den här boken på grund av dess titel." – Brian Sewell, Evening Standard

"En briljant bok, välkomponerad och berättad med en energi och ett självförtroende som är oerhört tilltalande. Boken är fylld med all den medmänsklighet och generositet som Gombrichs tusentals läsare kom att älska under hans långa och produktiva liv. En fantastisk överraskning, rent av oemotståndlig." – Philip PullmanErnst Hans Josef Gombrich (1909-2001) var en konsthistoriker, som föddes i Österrike, men som tillbringade största delen av sitt arbetsliv i Storbritannien. Han är författare till flera konstkritiska och konsthistoriska verk.

En dag i Ivan Denisovitjs liv offentliggjordes i november 1962 i tidskriften Novy Mir efter Khrusjtjovs personliga tillåtelse. Romanen väckte enorm uppmärksamhet både i och utanför Sovjetunionen, eftersom det var första gången som en berättelse om Stalintidens undertryck gavs ut offentligt. Berättelsen utspelar sig i ett sibiriskt specialläger för politiska fångar och skildrar en typisk dag i fången Ivan Denisovitjs liv i januari 1951. Denisovitj har på grundlösa anklagelser dömts till 10 år i det sibiriska fånglägret, där varje dag är en kamp för överlevnad. Men trots en situation där livet är reducerat till en skål välling och en och annan cigarett, trots utmattning och förödmjukelse, är det hoppet, värdigheten och medmänskligheten som segrar. Romanen är en nedgörande kritik av den kommunistiska tyrannin och en hyllning till den mänskliga andan. "Den oerhörda koncentrationen i denna berättelse är beundransvärd. Inom sina 131 sidor rymmer den en historisk epok, den sovjetiska Stalintiden och de människoöden som den formade och krossade … Det är ett stycke realistisk prosa som man bara träffar på några få gånger under ett livs läsning." – Lars Gustafsson, Expressen "För snart trettiofem år sedan, en halv livstid, läste jag Aleksandr Solzjenitsyns debutverk om lägerfånge nr S 858, Ivan Denisovitj. När jag nu slår upp den igen inser jag varför den tonåring jag var ändå tyckte att det fanns ett ljus i denna brutala skildring av ett totalitärt samhälle. För det gör det, som om berättandet i sig bitvis segrar över den absurda historien." – Göran ­Greider, Dagens Nyheter "Både som en politisk skrift och som ett litterärt verk är den [En dag i Ivan Denisovitjs liv] i klass med Doktor Zjivago." – Washington Post "Ett litterärt geni, vars talang matchar Dostojevskijs, Turgenjevs, Tolstojs och Gorkijs." – Harrison Salisbury, New York Times

"Den tyska psykologen Stefanie Stahl har med Ditt inre barn måste hitta hem skapat en av de senaste årens mest omtalade självhjälpsböcker … Stahls styrka ligger i hennes pedagogiska förmåga och hennes sätt att göra komplexa psykologiska koncept lättbegripliga. Hon väver samman influenser från olika psykologiska teorier och terapimetoder, vilket gör att boken känns spännande och nyskapande. Helhetsbetyg: 4 = MYCKET BRA" – Ida Larsson, BTJ-häftet nr 7, 2025

Klockan klämtar för dig är en av Hemingways mest berömda och lästa romaner. Den utspelar sig över 3-4 dygn under det spanska inbördeskriget, där en amerikansk sprängexpert i samarbete med en lokal grupp partisaner har som uppgift att spränga en bro i luften. Parallellt med den realistiska och nyktra skildringen av krigets hemskhet och meningslöshet är en intensiv och känslofylld kärlekshistoria inflätad. Romanen ger uttryck för det genomgående temat i Hemingways författarskap: Det finns ingen högre mening med livet, så man kan bara försöka att ta vara på sina förmågor på bästa möjliga sätt och leva intensivt i nuet, och den största, sannaste och värdefullaste upplevelsen är kärleken. "Läsaren känner sig som alltid, när Hemingway är på topp, rent fysiskt närvarande och man luktar lukterna, känner sinnena, spänningen och intensiteten … Hemingways sakliga, direkta, precisa stil etsar in bilderna på en gång djupt och klart i medvetandet. Denna stil visas som en ingenjörsteckning och inspirerar likt en diktares tal." – Hakon Stangerup

"Den tyska psykologen Stefanie Stahl har med Ditt inre barn måste hitta hem skapat en av de senaste årens mest omtalade självhjälpsböcker … Stahls styrka ligger i hennes pedagogiska förmåga och hennes sätt att göra komplexa psykologiska koncept lättbegripliga. Hon väver samman influenser från olika psykologiska teorier och terapimetoder, vilket gör att boken känns spännande och nyskapande. Helhetsbetyg: 4 = MYCKET BRA" – Ida Larsson, BTJ-häftet nr 7, 2025

Greven av Monte Cristo är en av världslitteraturens stora klassiker, en fantastisk historia om kärlek, intriger, straff och hämnd.

Sjömannen Edmond Dantes faller på sin bröllopsnatt offer för en illvillig komplott. Han fängslas för ett brott, som han inte har begått, och tillbringar fjorton bittra år i en fängelsehåla. I sin fångenskap får han kännedom om en stor skatt, som är gömd på ön Montecristo. Han planlägger sin flykt och en resonabel hämnd, som ska straffa dem som han anser vara ansvariga för hans öde. Eftersom han lyckats med att fly, är han inte längre den naive sjömannen, som försvann i fängelsehålan på ön If. Han är den charmerande, mystiska och kraftfulla greven av Monte Cristo.

Alexandre Dumas gav ut Greven av Monte Cristo som en följetongsroman (1830- och 40-talets stora modefluga) från augusti 1844 till januari 1846. Den betraktas i dag som en av de största klassikerna, omtryckt i otaliga utgåvor och filmatiserad upprepade gånger och fortfarande omåttligt populär. Inläsningen är baserad på en oavkortad översättning av boken.

“Ett stycke perfekt historieberättande.” – Robert Louis Stevenson

“Den största av alla flykthistorier.” – The Guardian

“Vad som gör Greven av Monte Cristo till en sådan överlägsen berättelse är att hämnden inte är den enda känslan som driver handlingen framåt… det är nästan en perfekt berättelse – i mixen finns det även kärlek, vänskap, avundsjuka, tro, bildning, arrogans och klass.” – Sunday Express

“En av de mest romantiska romanerna.” – Mail on Sunday

Alexandre Dumas (1802-1870) är mannen bakom några av litteraturhistoriens största klassiker, såsom Greven av Monte Cristo och romanerna om De tre musketörerna. Han var extremt produktiv och lyckades således med att skriva ca. 250 verk. Både Greven av Monte Cristo och De tre musketörerna kom ut som följetongsromaner i tidningen Le Siécle och uppnådde snabbt en enorm popularitet – en popularitet som fortfarande består med konstanta filmatiseringar och TV-adaptioner.

Hemingway slog igenom på allvar och blev världsberömd med utgivningen av Farväl till vapnen 1929. Romanen, som beskriver krigets fasa och meningslöshet, bygger på Hemingways egna erfarenheter som ambulansförare vid den italienska fronten under 1. världskriget, där han blev svårt sårad. Kärlekshistorien mellan den frivilliga amerikanska löjtnanten Henry och den engelska sjuksköterskan Cathrine, ett förhållande som slutar tragiskt, spelar dock en central roll i romanen. Kärleken, även den stora och intensiva, och det enda som gör livet värt att leva, upplevs bara sporadiskt och varar inte för evigt. "En roman med stor kraft." – The Times Literary Supplement "Vår tids finaste kärleksroman." – Tom Kristensen

Senast jorden angreps av de insektslika varelserna ”giftingarna” skedde det med våldsam förödelse och förlust av människoliv som följd. Nu står människorna inför ännu ett angrepp, och man fruktar att detta tredje angrepp helt ska göra slut på mänskligheten. Därför försöker man genom genetiska experiment utveckla ett militärt geni som kan skapa en strategi för att besegra ”giftingarna”. Andrew ”Ender” Wiggin är bara sex år gammal när han pekas ut som detta geni, som kanske är människosläktets enda hopp. Tillsammans med andra utvalda, högt begåvade barn, påbörjar Ender sin träning på Stridsskolan, som svävar i omloppsbana runt jorden. Här utsätts han för en träning som är så intensiv, både fysiskt och psykiskt, att många av barnen bryter samman.

Enders spel har blivit en kultroman och en klassiker inom science fiction-genren och ligger alltid högt när man gör listor över de mest populära och bäst säljande sci-fi-böckerna. Den är översatt till över 30 språk, och 2013 filmatiserades den med Asa Butterfield som Ender och med bland andra Harrison Ford och Ben Kingsley i framträdande roller.”En gripande roman full av överraskningar.” – New York Times

”Card har tagit de ärevördiga science fiction-koncepten – en superhjälte och interstellärt krig mot rymdvarelser – och med hjälp av förträffliga karaktärsskildringar, tempo och språk förenat dem till en perfekt berättelse med oemotståndlig kraft. En enastående science fiction-roman med alla rimliga mått mätt.” – Booklist Vinnare av de två finaste priserna inom science fiction, The Hugo Award och The Nebula Award.Orson Scott Card (f. 1951) är en amerikansk författare som skriver inom flera olika genrer, men som främst är känd för sina science fiction-romaner. Enders spel (1985) är hans mest kända, och både för den och för uppföljaren Speaker for the Dead (1986) vann han de två finaste priserna inom science fiction-genren: The Hugo Award och The Nebula Award.

Stefan Zweig (1881-1942) var en österrikisk författare, journalist och dramatiker av judiskt påbrå. Under 1920- och 1930-talen befann han sig på höjden av sin karriär och var en av mest lästa författarna i världen samt nära vän med bland annat Sigmund Freud och Richard Strauss. Vid Hitlers maktövertagande flyttade Zweig från Österrike till England och senare till USA och Brasilien. Han var oerhört produktiv och skrev både noveller, romaner, biografier och teaterpjäser.

Ombord på ett ångfartyg, med kurs från New York till Buenos Aires, möter en liten grupp schackentusiaster den ryske världsmästaren i schack, Mirko Czentovic, som är på väg till en turnering. Czentovic är kylig och arrogant, men de lyckas övertala honom till att spela ett parti schack – som ryssen naturligtvis vinner överlägset. Under nästa parti råkar en annan av fartygets passagerare gå förbi. Det är den mystiske Dr B som omedelbart fascineras av spelet och börjar ge amatörerna råd, så att partiet, som annars såg hopplöst ut, slutar oavgjort. Han uppmanas nu att spela ensam mot Czentovic och till allas förvåning lyckas han besegra mästaren. Därefter uppenbaras hur Dr B har kommit att förfoga över sin unika förståelse för spelet och vilket pris han har fått betala för den, när han berättar sin extraordinära historia för novellens jagberättare.

Schacknovell är Stefan Zweigs sista bedrift och mästerverk. Han avslutade novellen under sin exil i Brasilien och skickade den till sin amerikanska förläggare bara några dagar innan han, tillsammans med sin fru, begick självmord år 1942.

Fyra dagar efter att det första brasilianska fartyget sänktes av en nazistisk ubåt, och Zweigs nya exilland därmed blev inblandat i andra Världskriget, beslutade författaren att kapitulera, liksom Dr B i slutet av Schacknovell bestämmer sig för att dra sig ur partiet mot Czentovic när det går upp för honom att han har låtit sig ryckas med allt för mycket. Novellen kan alltså läsas som en allegori över konfrontationen mellan humanism och nazism.

”I början av 40-talet läste jag Stefan Zweigs berömda novell Schack. Den kom ut 1942, alltså sedan Zweig efter Österrikes ’Anschluss’ till Tyskland emigrerat till Brasilien. Jag hade i min barndom läst några av hans böcker, tyckte, i likhet med den litterära samtiden, att han var en stor författare. Novellen Schack bekräftade mina barndomserfarenheter.” – Harry Schein, Dagens Nyheter

Intalat av Gert Lundstedt

När novellen Amoklöparen utkom 1922, var begreppet ”amok” fortfarande rätt okänt. Zweig lånade ordet från den indonesiska kulturen. Det beskriver ett tillstånd, där en person i blint raseri angriper en fiende och försöker att döda både fienden och alla andra som står i vägen. Som många av Zweigs verk har Amoklöparen en psykologisk bakgrund. Den handlar om en läkares extrema besatthet och förföljelse av en kvinna, som har blivit gravid utanför äktenskapet och som nu vill att läkaren ska utföra en abort. Kvinnan gör läkaren så vansinnig att han löper ”amok” och i sin besatthet försummar han både arbete och privatliv. En gripande historia om passion, moralisk plikt och ostyriga omedvetna krafter. "Jag kan inte komma på någon annan författare som är mer framgångsrik på att framställa vild kärlek – som beskrivs av en kritiker som ‘sex och galenskap, där den fernissade fasaden hos den övre medelklassen krackelerar’ – ingenstans är det mer gripande än i Amoklöparen, där läkaren, ensamvargen, har blivit smittad av ‘ett slags mänsklig rabies’ av en ouppnåelig kolonial hustru." – Julie Kavanagh, The Economist Intelligent Life "Amoklöparen är en lockande historia: för sitt noggranna porträtt av läkarens känslosamma process, dess koncentration och de skarpa iakttagelserna av gester, rörelser, de laddade tystnaderna i ett samtal." – Gary Indiana, Bookforum

I slutet av 1800-talet vandrar en bonde runt i den norska vildmarken på jakt efter en passande plats att slå sig ned och dyrka jorden. Isak heter mannen, och till slut hittar han en bra plats. De kommande åren förflyter med oändligt hårt arbete; skogshuggning, odling på den rensade jordlotten och byggande av en primitiv stuga. Ett par år senare flyttar en kvinna, Inger, in hos Isak. Hennes ansikte är vanställt av harmynthet, men hon är stark, flitig och fertil och familjen växer.

Markens gröda (1917) är en bonderoman, som utspelar sig i ett litet isolerat samhälle som lever i nära samklang med naturen och långt ifrån stadens civilisation. I en episk berättelse följer vi utvecklingen över två generationer, där Isak tillsammans med Inger och sönerna långsamt och strävsamt avancerar till storbonde. Handlingen är gripande, eftersom både nyodlingen och familjen drabbas av flera grymma kriser under resans gång.

Historien berättas enkelt och sakta i samstämmighet med personernas liv och karaktärer. Arbetet och det enkla livet som är i harmoni med och visar respekt för naturen hyllas. Samtidigt skildras dock även, med ett visst mått av fascination, den tekniska utvecklingen, som familjen vidsynt deltar i över de två generationerna.

Hamsun skapade med Markens gröda en stor norsk släktroman, och det var särskilt med hänvisning till denna roman, som Hamsun 1920 tilldelades Nobelpriset. Romanen blev omgående en internationell bestseller och fick enastående recensioner från många av tidens största författare, som framgår av nedanstående citat.

"Underbar, helt fantastisk bok!" – Thomas Mann

"Jag rekommenderar dig att läsa Markens gröda av Knut Hamsun. En särskilt bra bok som jag precis har läst." – Ernest Hemingway i ett brev från Schweiz till F. Scott Fitzgerald i Paris

"Man ska inte undervärdera Eleseus, han kunde mycket väl ha utvecklat sig till att bli huvudpersonen i hela historien, i Hamsuns yngre dagar tror jag faktiskt att det skulle kunna ha hänt." – Franz Kafka i sin dagbok, då han höll på att läsa Markens Gröda

"Denna bok imponerar på mig, som en av de allra bästa romaner jag någonsin har läst. Den är helt igenom vacker; full av visdom och humor och ömhet." – H.G. Wells

"Markens gröda var en världsomfattande sensation . . . och nästan ända från publiceringens början fanns det rykten om att Hamsun skulle mottaga Nobelpriset . . . Singer medgav att han var ‘hypnotiserad’ av honom; Hesse kallade honom för sin favoritförfattare; Hemingway rekommenderade hans romaner för Scott Fitzgerald; Gide jämförde honom med Dostojevskij, men trodde att Hamsun ‘kanske var ännu mer raffinerad.’ Listan med dem som älskade hans luriga, kaotiska röst är lång." – The New Yorker "Han ligger och vakar över allt, ordnar allt, så ömt bekymrad över det minsta i språket, han följer varje liten bisats med outtröttlig kärlek, leker och pillar med den, lyfter upp den som en myra på en träpinne, ler och gottar sig, sätter ned den och låter den springa vidare! Hans ögon stannar vid en kvist därnere, där ligger nu denna kvist! säger han och stryker den över barken." – Nordahl Grieg

Knut Hamsun, pseudonym för Knut Pedersen (1859-1952), var en norsk romanförfattare, dramatiker och diktare, född i Lom i Gudbrandsdalen i Norge. Efter utgivandet av den stora bonderomanen Markens gröda, tilldelades han 1920 Nobelpriset i litteratur. Hamsuns författarskap var nyskapande. Han bröt med den socialrealistiska romanen och introducerade istället en psykologisk diktning, som främst handlade om personernas tankar och känslor och det irrationellt undermedvetna, skrivet med en impulsivt lyrisk stil. En skrivstil som många av de senare stora författarna inspirerades av.

Långt ute på landet, nära den lilla byn Raveloe, bor vävaren Silas Marner isolerad, ensam och bitter över tillvarons orättvisa. Han väver hela dagarna och bygger upp en stor förmögenhet. Guldmynten är hans käraste ägodelar och inget annat intresserar honom. En dag blir hans guld stulet, dock bara för att ersättas av något, som visar sig vara mycket mer dyrbart för honom…“Det är en bok som värmer ditt hjärta, som får dig att känna dig spirituellt berikad och övertygar dig om all inneboende godhet hos den mänskliga naturen” – Daily Mail“Eliots finaste idylliska berättelse... påfallande för sin skarpa lantliga detalj, sin taktfulla symbolik och sin variation mellan hög melodrama och bred komedi.” – The Guardian“Jag tycker att Silas Marner höjer sig över alla övriga verk från författaren. Den är närmre ett mästerverk; den har mer av den där enkla, rundade, fullbordade synvinkeln, som utmärker ett klassiskt verk." – Henry JamesGeorge Eliot, pseudonym för Mary Ann Evans (1819-1880), var en engelsk romanförfattare, diktare och journalist. Hon hör till den viktorianska tidens största författare och tillskrivs stort inflytande på utvecklingen av den realistiska romanens psykologiska karaktärsskildringar. Hennes mest kända romaner är Adam Bede (1859), Kvarnen vid Floss (1860), Silas Marner (1861), Middlemarch (1871-1872) och Daniel Deronda (1876).

I fyrtio koncisa kapitel berättar Ernst Gombrich i sin populära klassiska världshistoria för unga (och äldre) om människans historia från stenåldern till atombomben. Han blandar målande bilder av krig och erövringar, stora konstverk och politiska och ekonomiska framsteg och bakslag. Detta är en historiebok som inte domineras av årtal och fakta utan som i stället ger en levande och lättillgänglig framställning av vår resa genom seklerna. Med sin klara, enkla, avslappnade och humana stil väcker Gombrich ett omedelbart intresse hos läsare i alla åldrar. 

Gombrichs En liten världshistoria är inte enbart för underhållning och lärande för de yngre läsarna, utan även för vuxna, som vill ha en överblick över världshistorien i en enda bok, för studerande som letar efter en snabb uppfräschning av historien eller för familjer som önskar att läsa och lära tillsammans.

"Lyckliga är de barnen, som får läsa denna bok högt. Kloka är de vuxna, som läser den för sin egen underhållnings skull och kommer i kontakt med Europas humanistiska själ, när den är som bäst." –Anthony Grafton, Wall Street Journal

"Gombrich öppnar med den mest magiska definition på historia, som jag någonsin har läst… Tolerans, förnuft och mänsklighet. . . breder ut sig över varje sida i En liten världshistoria." – Amanda Vickery, Guardian Review

"Om jag hade ett dussin barnbarn (oavsett ålder) skulle jag beställa två dussin exemplar, ett till varje barnbarn och de övriga till deras föräldrar. Underskatta inte den här boken på grund av dess titel." – Brian Sewell, Evening Standard

"En briljant bok, välkomponerad och berättad med en energi och ett självförtroende som är oerhört tilltalande. Boken är fylld med all den medmänsklighet och generositet som Gombrichs tusentals läsare kom att älska under hans långa och produktiva liv. En fantastisk överraskning, rent av oemotståndlig." – Philip PullmanErnst Hans Josef Gombrich (1909-2001) var en konsthistoriker, som föddes i Österrike, men som tillbringade största delen av sitt arbetsliv i Storbritannien. Han är författare till flera konstkritiska och konsthistoriska verk.

Vändpunkten för romanens handling är mordet på den gamla kvinnotjusaren Karamazov. Själva uppklarandet av mordet är som en psykologisk thriller; lika spännande som en kriminalroman. Vi följer hans tre söner, som på ett trovärdigt sätt representerar olika ideologier: den äldsta, Mitja, är precis som fadern, en utsvävande livsnjutare, den nästäldsta, Ivan, är den intellektuella ateisten och nihilisten och den yngsta, Aljosja, är den barmhärtiga och godhjärtade kristna, som påminner om fursten Mysjkin i Idioten. Förutom bröderna skildras även deras umgängeskrets, där vi bortsett från två belägrande kvinnor möter alla samhällsskikt: överklassen, de fattiga, klosterbröderna och godsägarna.

Bröderna Karamazov var den sista och största romanen, som Dostojevskij skrev, och den betraktas inte bara som Dostojevskijs största verk, men även som ett av världslitteraturens. En enastående roman om gott och ont, tro och tvivel, liv och död med genomgripande psykologiska porträtt, som visar människans sammansatta väsen på gott och ont. Det tas avstånd från nihilismen och istället framhävs betydelsen av skuld, ansvar och medkänsla.Dostojevskij (1821-1881) räknas i dag som en av världens största författare genom tiderna. Hans författarskap är enormt och omfattar, förutom Bröderna Karamazov, bl.a. de stora romanerna Brott och straff och Idioten.

”Den mest storslagna roman, som någonsin har skrivits.” – Sigmund Freud

”De två kapitlen i den femte boken om Ivans ‘uppror’ och Legenden om Storinkvisatorn når höjder, som sällan har skådats och säkerligen aldrig överträffats.” – Joseph Frank, Dostoevsky – The Mantle of the Prophet, 1871-1881

"Jag är en sjuk människa... Jag är en ond människa. En motbjudande människa." Så inleder Källarmänniskan sina anteckningar från underjorden. Källarmänniskans förbittring över den härskande naiva tron på förnuft, framsteg och individualism har lett till självvald isolering. Han protesterar mot reduceringen av människan till en schablonaktig förnuftsmänniska. Nej, människan är en irrationell varelse (bara en tjugondel är förnuft) som agerar utifrån undermedvetna känslor, nycker och tristess och ofta tvärt emot sina egna intressen. Anteckningar från källarhålet har varit en inspirationskälla för många viktiga författare, liksom det obehagliga belysandet av mindervärdeskomplex, sårad fåfänga och egoism som föregrep senare psykoanalytiska studier. Dostojevskij skrev Anteckningar från källarhålet i början av 1864 och publicerade kortromanen i den litterära tidskriften Epocha, som han och hans bror Michail hade startat samma år. Verket sägs rymma hela den ideologiska grund som Dostojevskij senare skulle komma att bygga sina stora klassiker Brott och straff, Idioten och Bröderna Karamazov på. Boken sägs även markera starten på den modernistiska rörelsen i litteraturhistorien och har haft inflytande över stora historiska gestalter, bl.a. Freud, Nietzsche och Kafka.Dostojevskij (1821-1881) räknas i dag som en av de största författarna genom tiderna. Författarskapet är enormt och omfattar utöver Anteckningar från källerhålet bl.a. de stora romanerna Bröderna Karamazov, Brott och Straff och Idioten.

Under åren 1922-27 var George Orwell officer hos den koloniala polisen i det dåvarande Burma. Upplevelserna lade grunden till hans första roman, Dagar i Burma, som kom ut 1934. Det som senare skulle bli ett genomgående tema i George Orwells författarskap, nämligen kritiken av all form av totalitärt styre, tar redan form i Dagar i Burma. Med blicken för undertryck i varje nyans levererar Orwell en svidande kritik av det brittiska koloniala styret.

John Flory är en engelsk desillusionerad timmerhandlare i 1920-talets Burma. Medan Flory omfamnar det lokala livet, samlas hans jämngamla landsmän i Den Europeiska Klubben för att dricka och käbblas, kväll efter kväll. Flory upplever deras förakt för den lokala befolkningen och  föraktar dem för den racism och korruption som han ser hos dem. Florys goda vän, Veraswami – en indisk läkare – kandiderar till att upptas i Den Europeiska Klubben som den första icke-vita medlemmen. Men han möter starkt motstånd, då en högt rangad, korrupt burmesisk domare försöker sabotera för honom. Flory ser sig fångad i en farlig strid, som kompliceras ytterligare av att han samtidigt förälskar sig i Elizabeth Lackersteen, en nyligen anländ engelsk kvinna. Flory kämpar för att bevara sin värdighet i det imperialistiska styret och den utbredda korruptionen.

“Av alla romaner om kolonialstyren – A Passage to India, The Raj Quartet, Out of Africa – är Dagar i Burma den argaste, råaste, skarpaste och minst sentimentala.” – The Times

“Detta är en överlägsen roman, inte minst för att den berättar en gripande historia. Orwell har gjort sitt folk och sin egen bakgrund realistiskt närvarande. Och han vet vad han skriver om.” – New York Times

“Ett skarpt porträtt av britternas arroganta attityder” – New York Times

"Han var mer än bara en fantastisk författare. Vi behöver honom idag på grund av hans passion för sanningen." – Sunday Times

"Ett minnesvärt porträtt av ledan, ensamheten och utanförskapet som kännetecknade livet i Burma, medan det brittiska imperiet gick mot sitt slut” – Jeffrey A. Auerbach, Imperial Boredom. Monotony and the British Empire, Oxford, 2018.

George Orwell (1903-1950) var en engelsk författare och journalist, född i Indien. När Orwell avslutat sina studier vid den engelska privatskolan Eton arbetade han ett par år vid den kejserliga polisen i Burma. Han återvände till Europa där han jobbade som diskare i Paris och levde senare som bostadslös i London samt deltog som frivillig i det spanska inbördeskriget. Orwell blev en av de mest framstående författarna för sin tid.

En ful historia (1862) är en satirisk fars där författaren ekiperar en gentleman från de högre klasserna med tidens fashionabla liberala idéer – idéer som dock inte sitter djupare än att det blir helt fel när han ska använda dem i det praktiska umgänget med de ofrälse: På väg hem efter en blöt kväll med ett par kollegor stöter Ivan Iljítsj Pralinskij på en av sina underordnade som just har gift sig och håller bröllopsfest. Ivan, som är lite rund under fötterna och ivrig att visa sin liberala välvilja mot sina lägre stående medborgare, beslutar att bjuda in sig själv till festen, där han till sitt senare bittra missnöje forsätter sitt intag av starkvaror. Hans alltmer desperata försök att vinna festdeltagarnas beundran misslyckas helt och Ivan framstår mot sin vilja som löjlig, pinsam och oförskämd. Dostojevskij skrev En ful historia kort efter sin första resa till Västeuropa och berättelsen publicerades 1862 i tidskriften Vremja som Dostojevskij och hans bror Michail hade grundat tillsammans år 1861. Flera av Dostojevskijs artiklar i Vremja handlade om den avgrundsdjupa klyftan mellan de välutbildade intellektuella och den obildade bondebefolkningen samt om de intellektuellas olika förslag på att tackla detta problem. I En ful historia fokuserar Dostojevskij på de välutbildades paternalistiska attityd mot de obildade, de sistnämndas reaktion på detta samt på den resulterande förnedringen av bägge parter.

I sin genombrottsroman Riddarna kring Dannys bord, som är inspirerad av legenden om Kung Arthur och riddarna kring det runda bordet, beskriver Steinbeck med överdådig humor och stor inlevelse några så kallade paisanos obemedlade och obekymrade liv som dagdrivare. Dessa kaliforniska vagabonder är ättlingar till den gamla befolkningen - spanjorerna, indianerna och mexikanerna. De är inte plågade av materiella ägodelar, utan lever från dag till dag som sanna livsnjutare, endast upptagna med att skaffa fram nästa tunna vin eller att erövra damer, som de möter på sin väg. Romanens huvudperson är Danny, vars hus – precis som Kung Arthurs slott – blir en träffpunkt för män, som letar efter äventyr, kamratskap och gemenskap. Steinbeck nystar fram en historia över männens liv, som är lika oemotståndlig som den berömda legenden, som inspirerade honom.

”Steinbeck är en sann artist och han berättar dessa älskvärda tjuvars och äktenskapsbrytares historier med en mjuk och poetisk renhet från hjärtat och prosan.” – New York Herald Tribune

”John Steinbeck kände och förstod sig på Amerika och amerikaner bättre än någon annan författare under 1900-talet.” – The Dallas Morning News 

John Steinbeck (1902-1968) var en av 1900-talets stora författare. 1940 fick han Pulitzerpriset för romanen Vredens druvor och han är dessutom känd för verken Öster om Eden, Riddarna kring Dannys bord och Möss och människor. 1962 erhöll han Nobelpriset i litteratur.

Människorna på godset Stepantjikovo är Dostojevskijs första större roman efter hans hemkomst från Sibirien. En central karaktär i boken är snyltaren och hycklaren Foma Fomitj Opiskin, som i flera år har arbetat som tjänare och herrgårdsnarr åt en cynisk general, som har förödmjukat och nedvärderat honom. När generalen dör, flyttar Foma, tillsammans med generalens änka och en rad andra snyltare, in på godset Stepantjikovo, som ägs av änkans son: den godmodiga översten Jegor Iljitj Rostanjev. Med sin tillsynes höga intellektuella bildning och vältalighet lyckas Foma snabbt att förblinda de boende på godset och göra godsägaren till sin marionettdocka. Fomas långa utsatthet av förtryck har gjort honom hämndlysten, maktgirig och ondskefull, och som hustyrann på Stepantjikovo förödmjukar och nedgör han de övriga husgästerna, precis som han själv blev förödmjukad och nedgjord.

Människorna på godset Stepantjikovo är unik i Dostojevskijs författarskap. Det är en farsaktig, satirisk komedi, som påminner om Moliéres Tartuffe. Dialogen är, som sedvanligt hos Dostojevskij, oerhört fängslande och den ger ett ingående porträtt av de olika karaktärstyperna: den självhävdande snyltaren Foma Fomitj och översten som "den goda människan", som Dostojevskij sedan vidareutvecklar i Idioten.

Dostojevskij själv betraktade romanen som det bästa han hittills skrivit och som ett personligt uttryck för sina egna uppfattningar. Till brodern skrev han 1859 att han hade lagt ner hela sin själ och kropp i verket.

Romanen blev inte väl mottagen av samtidens kritiker, men eftervärlden har gett Dostojevskij rätt och i romanen ser man samma drag av komposition, karaktärsanalys och människosyn som i hans senare stora verk. Och namnet Foma Fomitj tog sig sedan även in i det ryska språket som ett gängse uttryck för en oförskämd hycklare och lismare.

Lolita är en av 1900-talets mest berömda och kontroversiella romaner. Den handlar om den medelålders, intellektuelle, europeiska Humbert Humberts ödesdigra erotiska besatthet av den tolvåriga amerikanska ”nymfen" Dolores. Det är en berättelse om en tragisk och fasansfull kärlek, berättad med både hjärtskärande känslighet och frätande skärpa. Ett studium i erotisk besatthet.

Lolita publicerades 1955 i Paris, eftersom inget amerikanskt förlag ville ge ut den. Dåtidens recensioner var negativa och fördömande, men senare ändrade kritikerna uppfattning om Lolita, och den kom med på topplistan över 1900-talets bästa romaner.

"Det här är tredje gången jag plöjer 'Lolita' och jag kan ärligt säga att jag aldrig blivit så berörd som nu, när skandalklassikern fått senkommen svensk ljudform ... Winclair läser dessutom fantastiskt, med en sammanbiten rovlystnad som morrar under Nabokovs civiliserade ironi." – Jenny Lindh, Dagens Nyheter

"Lyckliga du, som ännu har läsupplevelsen framför dig: så är det förstås inte. Lolita är helt enkelt en av nittonhundratalets litterära milstolpar, formmässigt fulländad, tematiskt angelägen och idémässigt nyskapande." – Sydsvenskan

"Den enda övertygande kärlekshistorien i vårt århundrade." – Vanity Fair

"Intensivt lyrisk och vansinnigt rolig." – Time

"Sammansättningen av humor och skräck ger upphov till en mycket speciell form av satir, där last och dårskap inte betraktas med förakt utan med djup bestörtning och en skymt av tragisk sympati … Det ömsesidiga flödet av ironi ger både karaktärerna och deras omgivning den särskilda intensitet av innebörd som kännetecknar den högsta konsten." – The New Yorker

"Lolita är ett autentiskt konstverk som kräver omedelbar respons och seriös reflektion … en avslöjande och oumbärlig skräckkomedi." – San Francisco Chronicle

”Nabokov kan få dig att skratta på det sätt som mästare kan – till skratt som är nära tårar.” – The Guardian

”Det finns inget roligare monster i modern litteratur än stackars, dömda Humbert Humbert.” – The Independent

En av TIME Magazines All-Time 100-Romaner.

Vladimir Nabokov (1899–1977) var en rysk-amerikansk författare, översättare och litteraturprofessor. Nabokov blev världsberömd med den kontroversiella romanen Lolita (1955), som utkom på svenska 1957. Han var en av de framstående förnyarna av romangenren under 1900-talet och nämndes flera gånger som kandidat till Nobelpriset i litteratur.

I den nordnorska byn Berlevåg bor två fromma systrar, verksamma inom en strängt kyrklig församling, grundad av deras döde far, som var prost och profet. Hos de två systrarna bor en fransk hushållerska, som de godhjärtat tagit hand om sedan hon flytt den franska revolutionen år 1871. Hennes namn är Babette, och innan flykten var hon känd som den bästa gourmetkocken i Paris, men under hennes 14 år i Berlevåg har hon inte haft tillfälle att visa sin talang. Plötsligt en dag ges Babette möjligheten att tillaga en fransk gourmetmiddag för den åldrande puritanska församlingen, som endast är van vid att äta soppa och fisk. Även om de till en början är skeptiska och inte är några finsmakare med förståelse för Babettes utmärkta kokkonster, försätter middagen dem trots allt i ett saligt rus.

"En av Karen Blixens mest geniala berättelser heter Babettes gästabud … en liten berättelse om Den andre, om hur vi prövas i mötet med det främmande och hur mycket rikare vi blir om vi överlever den första chocken." – Ulrika Kärnborg, Dagens Nyheter

"[Babettes gästabud] är inte bara vackert skriven – det är en fröjd att läsa en berättelse som man känner till bara för att det är en sådan fantastisk prestation." – Michael Ondaatje, författaren till Den engelske patienten

"I would have been happy – happier – today if the prize had been given to that beautiful writer Isak Dinesen." – Ernest Hemingway när han fick Nobelpriset 1954