Bära och brista : andra Monikabok

Den här! Oj! Bära och brista är den andra boken i Sara Lövestams trilogi om Monika. Jag har inte läst den första än, för det var den här jag lyckades hitta på biblioteket. Kanske det bästa jag har läst. Nånsin. Jag vet att jag tyckt så om annan litteratur också, men det var då det. ”Sara Lövestam skriver på ett sätt som går under huden” står det tryckt på bokens framsida. Jag vet inte vad det betyder, men jag har både skrattat högt och blivit rörd till tårar under läsningen, så det stämmer nog att det inte går att förbli oberörd. Förutom att handla om Monika som i irritation över ytterligare ett negativt graviditetstest bryter samman av alla käcka råd och tips som hon redan testat, tillåts hon ta ledigt från jobbet för att åka på en påstått terapeutisk (och inte så lite njoejdjig) skrivarkurs i Arvidsjaur. Och där vill hon forska om sina egna förfäder: Elisabet, som görs på smällen av en förförisk rasbiolog, försöker söka upp honom i Stockholm men istället blir allt hungrigare innan hon ger upp sitt motstånd mot att prostituera sig. Sten, bjässen, som åker runt med rallare och bygger Haparandabanan. Med flera. Stens kärlek till kockan Ester som förskjutits från sitt fosterhem för sin relation till dottern i huset, är också en mycket rörande historia. Boken behandlar åtskilliga aspekter av levandet. Som hur de idiotiskt förpackade smörgåsrånen krånglar till det för den som vill göra dubbla smörgåsrån med ost emellan. Som hur man överlever när man gått vilse i norrlansskogarna och natten kommer. Som hur samhället gång på gång straffar den som är fattig. Jag älskar varje kapitel av den här boken. Intensivt. Nu vill jag få tag i första och tredje monikaboken också.

Ingvar S

Bättre än första delen

Jag hade nog för höga förväntningar på den första delen i denna serie av min favoritförfattare Sara Lövestam och då de inte infriades blev jag besviken. Hade därför lägre förväntningar på den andra delen, som jag tyckte var betydligt bättre än den första. Bäst tycker jag om de historiska inslagen. Ser nu fram emot att läsa den tredje och avslutande delen.

Anni