Dödsdömd. I fem veckor har jag levt med den tanken. Jag är alltid ensam med den, alltid förlamad av att den finns där och böjd under dess tyngd.

Cellens väggar är kalla, granitstenarna är obevekliga och i det svaga skenet från nattlampan återstår bara en enda verklighet. Utanför fängelsets murar fortsätter livet sin gång, men här inne har tiden stannat. I denna nya, lättillgängliga utgåva ställs läsaren öga mot öga med den absoluta ångesten. Det är en skoningslös skildring av en människa som berövats allt utom sin egen medvetenhet, fångad i väntan på giljotinen.

Genom anteckningar som sakta växer fram i mörkret blottläggs ett sinne i upplösning. Det är en berättelse om att förlora greppet om sin egen identitet, om minnen av en svunnen frihet och om den kalla insikten att rättvisans kvarnar mal utan hänsyn till den odödliga själ som döljer sig bakom brottet. Denna moderna tolkning skalar bort allt överflödigt och låter den nakna skräcken tala direkt till vår tid.