I hertigens frånvaro vakar Angelo över sederna i ett Wien där omoralen härskar. Han återinför dödsstraff för otukt och dömer Claudio för att han gjort sin älskade Julia med barn innan de hunnit gifta sig. Men Angelo själv försöker förföra Claudios syster Isabella, som kommer för att be om nåd för sin dödsdömde bror.
»Hos Shakespeare löper en spricka genom alla brynjor oavsett materialet. Inte ens Jago är bara ond. I varje Angelo finns en annan Angelo, i varje Isabella en Isabella till. Om man bara ser efter tillräckligt noga.
Detta är vad som med en sliten term kallas humanism. Längre från dess motsats fundamentalismen kan man svårligen komma: idel satansverser, in i undertextens sista bokstav. Samt rena krigsförklaringen mot världens alla ayatollor, var de än huserar och vilken religion eller politik de än bekänner sig till.«
Björn Nilsson, Expressen
