Kvinnors idrott har historiskt sett ofta betraktats som opassande och osedlig, och ansetts kunna leda till ett skadligt "förmanligande" av kropp och sinne. Svett, andfåddhet, muskler och tävlan uppfattades länge som själva motsatsen till idealiserad kvinnlighet, och kvinnors idrottsutövning utgjorde dessutom en ovälkommen konkurrens om ekonomiska resurser. Möjligen kunde kvinnornas deltagande också ha en feminiserande inverkan på själva idrotten. Helena Tolvhed undersöker spänningsförhållandet mellan å ena sidan idrott som en mansdominerad och maskuliniserad arena, och å andra sidan kvinnokroppar och femininitet. Genom studier av kvinnors friidrott på 1920- och 1930-talen, av den tidiga feministiska föreningen Svenska Kvinnors Centralförbund för Fysisk Kultur, av 1960-talets rallydrottning Ewy Rosqvist och av handbollsspelare som kämpat för jämlika villkor visar Tolvhed idrotten som en historisk arena för underordning och marginalisering, men också för gemenskap och frigörelse. Här placeras damidrotten mitt i de kultur- och genusvetenskapliga diskussioner som teoretiserat kroppen som kulturellt formad och levd men samtidigt materiell och del av identitetsskapande processer. I relation till 1900-talets allmänna samhällsförändringar vad gäller kvinnors villkor inom politik, arbetsmarknad och utbildning diskuterar Tolvhed hur genus har skapats, utmanats och omförhandlats på idrottens "damsida". Helena Tolvhed är idrottshistoriker och genusforskare vid Stockholms universitet och disputerade 2009 på avhandlingen "Nationen på spel. Kropp, kön och svenskhet i populärpressens representationer av olympiska spel 1948-1972".
