Sverige har en lång tradition av statlig byggnadsreglering. Överintendentsämbetets bildande runt sekelskitet 1700 kan ses som en strävan att knyta det statliga fastighetsinnehavet och det statliga byggandet till centralmakten. Omvandlingen av myndigheten 1818 gav uttryck åt en ny tids syn på statsmakten. Som överordnad instans för landets byggnadsväsende och genom kopplingen till Konstakademien fick Överintendentsämbetet en särställning i den svenska stats förvaltningen en tudelad roll som både konstnärligt ledande organ och centralt ämbetsverk.
Arkitektoniska visioner under statligt förmynderskap fördjupar bilden av Överintendentsämbetets organisation och praktik under perioden 18181917. Fyra ämbetsarkitekters samlade insatser, exemplifierade av kända och mindre kända byggnader i hela landet, ger en representativ bild av verksamheten under närmare hundra år. Snäva samhällsekonomiska ramar kunde medföra att ämbetets konstnärliga och kreativa uppgifter underordnades krav på effektivitet och sparsamhet, men de stilideal som ämbetet initierade fick ändå ett stort genomslag. Boken lyfter fram ett stycke svensk arkitekturhistoria vars betydelse för landets bebyggelse knappast kan överskattas.
Cathrine Mellander är arkitekturhistoriker. Arkitektoniska visioner under staltig förmynderskap är hennes doktorsavhandling.
