Ämnet för denna studie- är läroplanerna för den svenska skolan och särskilt den del av läroplanerna som angår vad Tomas Englund kallar den medborgerliga utbildningen, primärt undervisningen om samhälle och historia. Englund visar hur läroplanerna formats i en ideologisk och politisk strid och framstår som kompromisser, öppna för olika tolkningar. Han urskiljer tre utbildningskonceptioner som präglade 1900-talets svenska skolutveckling: den patriarkala, den vetenskapligt rationella och den demokratiska. Den patriarkala dominerade fram till andra världskriget. Den vetenskapligt rationella under efterkrigstiden fram till 1970-talet, då den utmanades av den demokratiska. Englunds arbete, som ursprungligen publicerades på engelska 1986, är vid sidan av att vara en historisk studie av svenska utbildningsideologier och den medborgerliga utbildningen också ett bidrag till en kunskapssociologiskt förankrad läroplansteori. I sin nya inledning till boken pekar Englund på att den patriarkala utbildningskonceptionen på senare tid har väckts till liv på nytt, framför allt genom enskilda friskolors religiösa fundamentalism och möjligen genom den nu gällande läroplanens åberopande av kristen etik, men måste ändå betraktas som marginell. Den vetenskapligt rationella har successivt blivit dominerande på nytt, samtidigt som den demokratiska utbildningskonceptionen förnyats i kölvattnet av den internationella diskussionen om deliberativ demokrati.
