»Det lärande som kommer att definiera det tjugoförsta århundradet äger inte rum i klassrum ? i alla fall inte i dagens klassrum. Istället äger det rum överallt omkring oss. Vi kallar detta fenomen för den nya lärandekulturen, och den bottnar i en väldigt enkel fråga: Vad händer med lärandet när vi går från 1900-talets stabila infrastruktur till 2000-talets flytande infrastruktur, där ny teknologi hela tiden genererar, och förhåller sig till, förändring? ?Svaret är överraskande enkelt. Den obevekligt snabba förändring som har fått oss att mista fotfästet är ironiskt nog också vårt största hopp. En växande digital och nätverksbaserad infrastruktur stärker vår förmåga att använda oss av nästan obegränsade resurser och otroliga verktyg, samtidigt som vi får kontakt med andra människor.» Så skriver Douglas Thomas och John Seely Brown i inledningen till denna inspirerande bok om en ny lärandekultur. En lärandekultur som framför allt baserar sig på en ständigt förnyelsebar mänsklig resurs: fantasin.

»Det lärande som kommer att definiera det tjugoförsta århundradet äger inte rum i klassrum ? i alla fall inte i dagens klassrum. Istället äger det rum överallt omkring oss. Vi kallar detta fenomen för den nya lärandekulturen, och den bottnar i en väldigt enkel fråga: Vad händer med lärandet när vi går från 1900-talets stabila infrastruktur till 2000-talets flytande infrastruktur, där ny teknologi hela tiden genererar, och förhåller sig till, förändring? ?Svaret är överraskande enkelt. Den obevekligt snabba förändring som har fått oss att mista fotfästet är ironiskt nog också vårt största hopp. En växande digital och nätverksbaserad infrastruktur stärker vår förmåga att använda oss av nästan obegränsade resurser och otroliga verktyg, samtidigt som vi får kontakt med andra människor.» Så skriver Douglas Thomas och John Seely Brown i inledningen till denna inspirerande bok om en ny lärandekultur. En lärandekultur som framför allt baserar sig på en ständigt förnyelsebar mänsklig resurs: fantasin.

»Det lärande som kommer att definiera det tjugoförsta århundradet äger inte rum i klassrum ? i alla fall inte i dagens klassrum. Istället äger det rum överallt omkring oss. Vi kallar detta fenomen för den nya lärandekulturen, och den bottnar i en väldigt enkel fråga: Vad händer med lärandet när vi går från 1900-talets stabila infrastruktur till 2000-talets flytande infrastruktur, där ny teknologi hela tiden genererar, och förhåller sig till, förändring? ?Svaret är överraskande enkelt. Den obevekligt snabba förändring som har fått oss att mista fotfästet är ironiskt nog också vårt största hopp. En växande digital och nätverksbaserad infrastruktur stärker vår förmåga att använda oss av nästan obegränsade resurser och otroliga verktyg, samtidigt som vi får kontakt med andra människor.» Så skriver Douglas Thomas och John Seely Brown i inledningen till denna inspirerande bok om en ny lärandekultur. En lärandekultur som framför allt baserar sig på en ständigt förnyelsebar mänsklig resurs: fantasin.