Den tyske historiken Götz Alys bok "Europa mot judarna" handlar om Förintelsens europeiska förhistorier och de förfärande konsekvenser vardaglig pragmatism, gruppegoism och självrättfärdighet kan få. Det var, menar Aly, decennier av tilltagande antisemitism runt om i Europa som gjorde det möjligt för de nazistiska mördarna att finna stöd för sitt projekt – ”den slutliga lösningen” – i nästan alla europiska länder.
Denna antisemitism var inte någon medeltida kvarleva från kontinentens efterblivna avkrokar utan en modern företeelse som från 1880-talet och framåt underblåstes av en rad sociala omvälvningar och politiska omständigheter, inte minst nationalistiska politikers vilja att isolera och stigmatisera misshagliga grupper. Men antisemitismen tog sig olika uttryck i olika länder och grep olika djupt, vilket Aly visar med exempel från hela Europa – från Ryssland i norr till Grekland i söder.
"Europa mot judarna" är också en bok av starka berättelser. Skildringen av de vedermödor som drabbade de judar som återvände – eller i varje fall försökte återvända – till Österrike efter krigsslutet kan föra tankarna till en Franz Kafka eller en Thomas Bernhard. Men boken reser därtill en rad principiellt viktiga frågor om historiska orsakssamband och antisemitismen som ett modernt fenomen. Frågor med en hög grad av relevans i en ny främlingsfientlig och gruppegoistisk tid.
Götz Aly, född 1947, utbildade sig till journalist och studerade sedan historia och statsvetenskap i Berlin. Aly har publicerat en rad uppmärksammade böcker om den nationalsocialistiska regimen och Förintelsen för vilka han belönats med gästprofessurer och en rad priser. Daidalos har tidigare publicerat hans "Hitlers folkstat. Rån, raskrig och nationell socialism" (2009).
