Ska vi förstå kapitalismen måste vi förstå dess kriser. Kriser under kapitalismen är inte exceptionella händelser som kommer ur tomma intet. De visar heller inte på svagheter i kapitalismen. De är istället centrala delar av systemet. Kriserna försvårar alltså inte för kapitalismen, de bidrar tvärtom till att den överlever.

I "Krisernas tid" undersöker Ståle Holgersen ekonomiska och ekologiska kriser, och sambandet mellan dem. De ekonomiska kriserna – från den stora depressionen 1929 och stagflationskrisen 1973 till kriserna 2008 och 2020 – har alla varit djupt rotade i kapitalismens funktions- och reproduktionssätt. Men detta gäller också ekologiska kriser, som den globala uppvärmningen, degraderingen av ekosystemen och det ohållbara resursutnyttjandet. I båda fallen finns även en gemensam klassaspekt: kriserna drabbar huvudsakligen en annan klass än den som bär ansvaret för dem. Stater möter alltid kriserna genom att hålla liv i vårt ekonomiska system, och rasism, fascism och krig är andra viktiga komponenter när kriserna bidrar till att kapitalismen reproduceras.

Boken visar även på olikheter mellan kriserna. Ekonomiska kriser medför en kreativ förstörelse som bidrar till krisernas lösning – och den härskande klassen brukar dessutom vilja komma ur krisen så fort som möjligt. Vad gäller de ekologiska kriserna ser det annorlunda ut. Varken mekanismerna i systemet eller en härskande klass kommer rädda oss från en klimatkatastrof, det kan bara vi själva.

Ska vi förstå kapitalismen måste vi förstå dess kriser. Kriser under kapitalismen är inte exceptionella händelser som kommer ur tomma intet. De visar heller inte på svagheter i kapitalismen. De är istället centrala delar av systemet. Kriserna försvårar alltså inte för kapitalismen, de bidrar tvärtom till att den överlever.

I "Krisernas tid" undersöker Ståle Holgersen ekonomiska och ekologiska kriser, och sambandet mellan dem. De ekonomiska kriserna – från den stora depressionen 1929 och stagflationskrisen 1973 till kriserna 2008 och 2020 – har alla varit djupt rotade i kapitalismens funktions- och reproduktionssätt. Men detta gäller också ekologiska kriser, som den globala uppvärmningen, degraderingen av ekosystemen och det ohållbara resursutnyttjandet. I båda fallen finns även en gemensam klassaspekt: kriserna drabbar huvudsakligen en annan klass än den som bär ansvaret för dem. Stater möter alltid kriserna genom att hålla liv i vårt ekonomiska system, och rasism, fascism och krig är andra viktiga komponenter när kriserna bidrar till att kapitalismen reproduceras.

Boken visar även på olikheter mellan kriserna. Ekonomiska kriser medför en kreativ förstörelse som bidrar till krisernas lösning – och den härskande klassen brukar dessutom vilja komma ur krisen så fort som möjligt. Vad gäller de ekologiska kriserna ser det annorlunda ut. Varken mekanismerna i systemet eller en härskande klass kommer rädda oss från en klimatkatastrof, det kan bara vi själva.

Ska vi förstå kapitalismen måste vi förstå dess kriser. Kriser under kapitalismen är inte exceptionella händelser som kommer ur tomma intet. De visar heller inte på svagheter i kapitalismen. De är istället centrala delar av systemet. Kriserna försvårar alltså inte för kapitalismen, de bidrar tvärtom till att den överlever.

I "Krisernas tid" undersöker Ståle Holgersen ekonomiska och ekologiska kriser, och sambandet mellan dem. De ekonomiska kriserna – från den stora depressionen 1929 och stagflationskrisen 1973 till kriserna 2008 och 2020 – har alla varit djupt rotade i kapitalismens funktions- och reproduktionssätt. Men detta gäller också ekologiska kriser, som den globala uppvärmningen, degraderingen av ekosystemen och det ohållbara resursutnyttjandet. I båda fallen finns även en gemensam klassaspekt: kriserna drabbar huvudsakligen en annan klass än den som bär ansvaret för dem. Stater möter alltid kriserna genom att hålla liv i vårt ekonomiska system, och rasism, fascism och krig är andra viktiga komponenter när kriserna bidrar till att kapitalismen reproduceras.

Boken visar även på olikheter mellan kriserna. Ekonomiska kriser medför en kreativ förstörelse som bidrar till krisernas lösning – och den härskande klassen brukar dessutom vilja komma ur krisen så fort som möjligt. Vad gäller de ekologiska kriserna ser det annorlunda ut. Varken mekanismerna i systemet eller en härskande klass kommer rädda oss från en klimatkatastrof, det kan bara vi själva.