"Varseblivningens fenomenologi" är ett av den fenomenologiska traditionens centrala verk. Maurice Merleau-Ponty utarbetar här ett övergripande perspektiv på det mänskliga erfarenhetslivet. Han tar sin utgångspunkt i det till synes allra enklaste, den sinnliga förnimmelsen. Men enkelheten är skenbar. Redan här har vi i själva verket att göra med komplexa upplevelser. Den blinda fläcken i de traditionella filosofiska synsätten är, enligt Merleau-Ponty, kroppen så som vi själva upplever och erfar den. Den levande kroppen utgör i själva verket underlaget för människans alla varseblivningar och känslor, handlingar och tankar: den är det som ytterst förlänar världen dess mening, det som alstrar enheter och sammanhang i vår erfarenhet.
”Allt jag vet om världen, även genom vetenskapen, vet jag ur en synvinkel som är min egen, en erfarenhet av världen förutan vilken vetenskapens symboler inte skulle ha någon mening. Vetenskapens hela universum är uppbyggt på den levda världen, och om vi vill förstå vetenskapen själv strikt, bedöma dess mening och räckvidd exakt, måste vi först av allt väcka denna upplevelse av världen som vetenskapen är ett sekundärt uttryck för.”
"Phénoménologie de la perception" utkom 1945. Tidigare har endast ett utdrag publicerats på svenska. Nu föreligger verket i en komplett svensk översättning av Jim Jakobsson, som också svarar för ett efterord.
Maurice Merleau-Ponty (1908–1961) var en central gestalt i efterkrigstidens franska filosofi. Han var redaktör för "Les Temps modernes tillsammans" med Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir. Från 1952 var han professor vid Collège de France. Hans författarskap omfattar också politiska och konstfilosofiska skrifter.
