Otaliga böcker har skrivits om antikens Athen. De allra flesta handlar om stadens klassiska storhetstid på 400- och 300-talen f.Kr. Det gyllene Athen lägger däremot huvudvikten vid stadens andra blomstringstid under århundradena närmast efter Kristus. Athen var då en kulturmetropol och ett utbildningscentrum i det romerska imperiet. Men framför allt var staden en intellektuell miljö där grekiskt, romerskt och kristet, trots motsägelsefulla särdrag, kunde existera tillsammans och dela en gemensam bildningstradition. Därigenom bevarades det antika bildningsstoff som på sikt haft konsekvenser ända fram till vår egen tid. Föreställningen om Athen som en plats där människans strävan efter kunskap, intellektuell klarhet, estetisk njutning och politisk frihet, grundlades under de här århundradena. Om dessa, den europeiska bildningstraditionens rötter, handlar den här boken.
