Internprissättning är en metod för att bestämma priset på varor och tjänster mellan närstående företag, t.ex. inom en multinationell koncern. Internprissättning är ett viktigt styrmedel såväl ur ett företagsperspektiv som i skattesammanhang. Den svenska korrigeringsregeln enligt 14 kap. 19–20 §§ inkomstskattelagen innebär förenklat att resultatet mellan två närstående näringsidkare kan justeras om det avviker från vad som avtalats mellan sinsemellan oberoende näringsidkare, den s.k. armlängdsprincipen. Dokumentationsskyldigheten för internprisöverlåtelser infördes i Sverige 2007, men fanns i praktiken dessförinnan. På senare år har kampen mot oönskad skatteplanering, ibland kallad aggressiv skatteplanering, intensifierats. Detta har lett till ett unikt internationellt samarbete på skatteområdet genom OECD/G20:s projekt BEPS (Base Erosion and Profit Shifting). Ett viktigt verktyg i kampen mot oönskad skatteplanering utgör dokumentationen av internpriser och land-för-land-rapporteringen. Grunden för de svenska bestämmelserna om land-för-land-rapportering utgör OECD:s folkrättsliga avtal samt EU:s direktiv. Anhängare till land-för-land-rapporteringen anser att den utgör en nödvändig informationskälla för korrekt beskattning, medan kritiker anser att den är rättsosäker samt skapar onödiga merkostnader och skattetvister. I boken analyseras de svenska bestämmelserna för dokumentation av internprissättning och land-för-land-rapportering. Några viktiga frågor som diskuteras är om land-för-land-rapporteringen uppfyller sitt syfte att motverka oönskad skatteplanering, d.v.s. nyttan med rapporteringen, och om den kan anses vara proportionell med tanke på kostnad och utfall. Mats Höglund är docent i finansrätt vid Karlstads universitet. Han disputerade 2008 med doktorsavhandlingen Taxeringsrevision – ur ett rättssäkerhetsperspektiv och har sedan tidigare en jur.lic.-examen genom avhandlingen Anstånd med betalning av skatt. Båda avhandlingarna är utgivna på Jure förlag.

Internprissättning är en metod för att bestämma priset på varor och tjänster mellan närstående företag, t.ex. inom en multinationell koncern. Internprissättning är ett viktigt styrmedel såväl ur ett företagsperspektiv som i skattesammanhang. Den svenska korrigeringsregeln enligt 14 kap. 19–20 §§ inkomstskattelagen innebär förenklat att resultatet mellan två närstående näringsidkare kan justeras om det avviker från vad som avtalats mellan sinsemellan oberoende näringsidkare, den s.k. armlängdsprincipen. Dokumentationsskyldigheten för internprisöverlåtelser infördes i Sverige 2007, men fanns i praktiken dessförinnan. På senare år har kampen mot oönskad skatteplanering, ibland kallad aggressiv skatteplanering, intensifierats. Detta har lett till ett unikt internationellt samarbete på skatteområdet genom OECD/G20:s projekt BEPS (Base Erosion and Profit Shifting). Ett viktigt verktyg i kampen mot oönskad skatteplanering utgör dokumentationen av internpriser och land-för-land-rapporteringen. Grunden för de svenska bestämmelserna om land-för-land-rapportering utgör OECD:s folkrättsliga avtal samt EU:s direktiv. Anhängare till land-för-land-rapporteringen anser att den utgör en nödvändig informationskälla för korrekt beskattning, medan kritiker anser att den är rättsosäker samt skapar onödiga merkostnader och skattetvister. I boken analyseras de svenska bestämmelserna för dokumentation av internprissättning och land-för-land-rapportering. Några viktiga frågor som diskuteras är om land-för-land-rapporteringen uppfyller sitt syfte att motverka oönskad skatteplanering, d.v.s. nyttan med rapporteringen, och om den kan anses vara proportionell med tanke på kostnad och utfall. Mats Höglund är docent i finansrätt vid Karlstads universitet. Han disputerade 2008 med doktorsavhandlingen Taxeringsrevision – ur ett rättssäkerhetsperspektiv och har sedan tidigare en jur.lic.-examen genom avhandlingen Anstånd med betalning av skatt. Båda avhandlingarna är utgivna på Jure förlag.

Internprissättning är en metod för att bestämma priset på varor och tjänster mellan närstående företag, t.ex. inom en multinationell koncern. Internprissättning är ett viktigt styrmedel såväl ur ett företagsperspektiv som i skattesammanhang. Den svenska korrigeringsregeln enligt 14 kap. 19–20 §§ inkomstskattelagen innebär förenklat att resultatet mellan två närstående näringsidkare kan justeras om det avviker från vad som avtalats mellan sinsemellan oberoende näringsidkare, den s.k. armlängdsprincipen. Dokumentationsskyldigheten för internprisöverlåtelser infördes i Sverige 2007, men fanns i praktiken dessförinnan. På senare år har kampen mot oönskad skatteplanering, ibland kallad aggressiv skatteplanering, intensifierats. Detta har lett till ett unikt internationellt samarbete på skatteområdet genom OECD/G20:s projekt BEPS (Base Erosion and Profit Shifting). Ett viktigt verktyg i kampen mot oönskad skatteplanering utgör dokumentationen av internpriser och land-för-land-rapporteringen. Grunden för de svenska bestämmelserna om land-för-land-rapportering utgör OECD:s folkrättsliga avtal samt EU:s direktiv. Anhängare till land-för-land-rapporteringen anser att den utgör en nödvändig informationskälla för korrekt beskattning, medan kritiker anser att den är rättsosäker samt skapar onödiga merkostnader och skattetvister. I boken analyseras de svenska bestämmelserna för dokumentation av internprissättning och land-för-land-rapportering. Några viktiga frågor som diskuteras är om land-för-land-rapporteringen uppfyller sitt syfte att motverka oönskad skatteplanering, d.v.s. nyttan med rapporteringen, och om den kan anses vara proportionell med tanke på kostnad och utfall. Mats Höglund är docent i finansrätt vid Karlstads universitet. Han disputerade 2008 med doktorsavhandlingen Taxeringsrevision – ur ett rättssäkerhetsperspektiv och har sedan tidigare en jur.lic.-examen genom avhandlingen Anstånd med betalning av skatt. Båda avhandlingarna är utgivna på Jure förlag.