"Järnburen" är ett av samhällsvetenskapens mest kända begrepp, och myntades av sociologen Max Weber som beskrivning av den moderna människans belägenhet: Vi är rikare och friskare än någonsin tidigare i historien, men tillvaron är också starkt begränsad och intellektuellt utarmad, av byråkratins och de tekniska systemens makt över liv och samhälle.

Beskrivningen är över hundra år gammal, men ännu träffsäker: Under den pågående historiska period som inom sociologin kallas senmoderniteten verkar järnburen smidas hårdare omkring oss, och på nya sätt: fler och fler av livets delar underkastas kvantifiering, mätning, kategorisering och systematik. I denna bok tecknas en bred bild av samhällsutvecklingen under modern och senmodern tid, med hjälp av klassisk och sentida sociologisk teori. Orsakerna till arbetslivets tilltagande torftighet, administrationens utökade räckvidd, mätnings- och utvärderingshysterin och marknadsnormens genomslag i det offentliga livet söks i nutidshistorien och den sociologiska förståelsen av den. Men i boken skisseras också ett alternativ. Med hjälp av teorin om det kommunikativa förnuftet, och en kunskapssociologisk analys av det mänskliga förnuftets sociala funktion, visar boken hur tillit, tolerans, reflektion och samarbete på basis av kunskap och ömsesidig förståelse kan leda människa och samhälle ut ur järnburen.

"Järnburen" är ett av samhällsvetenskapens mest kända begrepp, och myntades av sociologen Max Weber som beskrivning av den moderna människans belägenhet: Vi är rikare och friskare än någonsin tidigare i historien, men tillvaron är också starkt begränsad och intellektuellt utarmad, av byråkratins och de tekniska systemens makt över liv och samhälle.

Beskrivningen är över hundra år gammal, men ännu träffsäker: Under den pågående historiska period som inom sociologin kallas senmoderniteten verkar järnburen smidas hårdare omkring oss, och på nya sätt: fler och fler av livets delar underkastas kvantifiering, mätning, kategorisering och systematik. I denna bok tecknas en bred bild av samhällsutvecklingen under modern och senmodern tid, med hjälp av klassisk och sentida sociologisk teori. Orsakerna till arbetslivets tilltagande torftighet, administrationens utökade räckvidd, mätnings- och utvärderingshysterin och marknadsnormens genomslag i det offentliga livet söks i nutidshistorien och den sociologiska förståelsen av den. Men i boken skisseras också ett alternativ. Med hjälp av teorin om det kommunikativa förnuftet, och en kunskapssociologisk analys av det mänskliga förnuftets sociala funktion, visar boken hur tillit, tolerans, reflektion och samarbete på basis av kunskap och ömsesidig förståelse kan leda människa och samhälle ut ur järnburen.

"Järnburen" är ett av samhällsvetenskapens mest kända begrepp, och myntades av sociologen Max Weber som beskrivning av den moderna människans belägenhet: Vi är rikare och friskare än någonsin tidigare i historien, men tillvaron är också starkt begränsad och intellektuellt utarmad, av byråkratins och de tekniska systemens makt över liv och samhälle.

Beskrivningen är över hundra år gammal, men ännu träffsäker: Under den pågående historiska period som inom sociologin kallas senmoderniteten verkar järnburen smidas hårdare omkring oss, och på nya sätt: fler och fler av livets delar underkastas kvantifiering, mätning, kategorisering och systematik. I denna bok tecknas en bred bild av samhällsutvecklingen under modern och senmodern tid, med hjälp av klassisk och sentida sociologisk teori. Orsakerna till arbetslivets tilltagande torftighet, administrationens utökade räckvidd, mätnings- och utvärderingshysterin och marknadsnormens genomslag i det offentliga livet söks i nutidshistorien och den sociologiska förståelsen av den. Men i boken skisseras också ett alternativ. Med hjälp av teorin om det kommunikativa förnuftet, och en kunskapssociologisk analys av det mänskliga förnuftets sociala funktion, visar boken hur tillit, tolerans, reflektion och samarbete på basis av kunskap och ömsesidig förståelse kan leda människa och samhälle ut ur järnburen.