I sin bok Ludwig Feuerbach och den klassiska tyska filosofins slut från 1886 visar Friedrich Engels hur den marxistiska filosofin utvecklats från Hegel via Feuerbach. Engels visar i sin bok en överväldigande kunskap om den europeiska filosofins historia från de gamla grekerna fram till han skrev boken under första halvan av 1886. Boken är bra skriven och rekommenderas för varje marxistiskt intresserad arbetare som student som är intresserad av europeiska historien, filosofin, sociologin och den politiska vetenskapen. Boken skall läsas som en samling av fyra essäer där första kapitlet handlar om tiden från Hegel till Feuerbach: Engels gör en sammanfattning av det hegelianska idealistiska tänkande som genomsyrade den tyska filosofin i mitten av 1800 talet, men också där en ny tid i filosofin anades. Det andra kapitlet handlar om idealismens död och framväxten av materialismen inom filosofin. Tredje kapitlet handlar om Feuerbachs religionsfilosofi. Ludwig Feuerbach kom att återupprätta materialismen efter Hegel, men han lyckades inte bevara dennes revolutionära dialektik. Det blev Marx och Engels som fann syntesen: den dialektiska materialismen. I fjärde kapitlet ger Engels sin sammanfattning av de tre föregående; från feodalismen till dåtidens moderna kapitalism. Engels sammanfattar hur inte bara kristendomen blev den härskande klassens ideologi utan även hur filosofin blev ett verktyg i dess hegemoni. Marxismens uppkomst hade ett direkt samband med den klassiska filosofins slut. Engels över 120 åriga karaktäristik av kapitalismen kunde lika gärna vara skriven i dessa dagar: "Överproduktion och masselände – det förra orsak till det senare och tvärtom – det är den absurda motsägelse i vilken storindustrin utmynnar och vilken oundvikligen kräver att produktivkrafterna genom en ändring av produktionssättet lämnas fritt lopp." (s. 65)