Många läroböcker har skrivits i ämnet marxismens politiska ekonomi, och sannolikt kommer ytterligare många att skrivas. Här är originalet – Till kritiken av den politiska ekonomin! Termen "politisk ekonomi" var länge den allmänt använda benämningen på det som i dag kallas för nationalekonomi – namnändringen har införts i syfte att försöka dölja de inbyggda intresse- och klassmotsättningarna i denna den kanske mest politiska av alla samhällsteorier. När Marx skrev denna bok var den politiska ekonomin detsamma som borgerliga teorier, vilka Marx alltså kritiserar. I och med Marx har begreppet politisk ekonomi fått en vidare betydelse. Marx ingår i traditionen av de klassiska ekonomi-teoretikerna – Adam Smith, David Ricardo, Thomas Malthus för att nämna några. Han utgår från deras teorier, men han ser var de gick fel, och var de brast, när de skulle förklara den kapitalistiska ekonomiska modellen. Därigenom utgör han den sista länken i och samtidigt fullkomnandet av den teoribildning som inleddes av Adam Smith m.fl. Alla bygger de på villkoren för kapitalet och kapitalackumulationen. De ekonomi-teoretiker som kommit efter Marx, de som blivit kända och hyllade av borgarklassen, har alla strävat efter att direkt eller indirekt försöka motbevisa Marx teorier för att slå vakt om det kapitalistiska systemet. Till kritiken av den politiska ekonomin kom ut 1859 och är vid sidan av Kommunistiska Manifestet (1848) det kanske mest citerade av Marx verk. Även om boken står för sig själv, kan man ändå betrakta den som ett slags förstudie till det som skulle bli Marx huvudarbete, Kapitalet. Det skall inte döljas att samtidigt som Marx ställde mycket stora krav på sig själv, när det gällde att skärskåda och beskriva företeelser, så ställde och ställer han krav på sina läsare. Det här är ingen bok som man tar med sig i sängen för att slöläsa, innan man somnar. Den kräver koncentration och läses gärna med pennan i handen. Ibland kan man känna ett behov av att slå upp vissa saker, okända för de flesta av oss, sådant som på Marx tid var allmän kunskap. Men oftast kan man utan att göra det ändå följa resonemangen. Och även om läsandet ställer krav så blir belöningen desto större. Mot bakgrund av det akuta tillståndet i den kapitalistiska ekonomin världen över alltsedan 2008 torde det vara få böcker som har större aktualitet, trots att den kom ut första gången för drygt 150 år sedan. Friedrich Engels var Marx nära samarbetare och författare till många verk i den marxistiska traditionen. Tillsammans med Marx skrev han Kommunistiska Manifestet, och han fullföljde och sammanställde också Band 2 och 3 av Kapitalet efter Marx död. I en recension av Till kritiken av den politiska ekonomin skrev han i den tyska veckotidningen Das Volk (Folket) i augusti 1859: "I ett verk som det här föreliggande kan det inte vara tal om endast en flyktig kritik av enskilda kapitel ur ekonomin, om behandling av den ena eller andra ekonomiska stridsfrågan, isolerad för sig. Detta verk är snarare från första början avsett att systematiskt sammanfatta hela komplexet av den ekonomiska vetenskapen, att i sammanhängande form utveckla den borgerliga produktionens och det borgerliga utbytets lagar. Då ekonomerna inte är något annat än tolkar och apologeter för dessa lagar, så är denna framställning samtidigt en kritik av hela den ekonomiska litteraturen."
