Alain, en ung fransk akademiker, skriver avhandling om den dyrkade författarinnan Germaine Lemaire. Men de intellektuella ambitionerna trängs undan av drömmen om det borgerliga livet, om att tillsammans med unga hustrun Gisèle få överta gamla faster Berthes femrummare. Möbleringen av önskehemmet upptar dem till en grad som börjar likna besatthet.
I ett åtskruvat borgerligt kosmos återskapar Nathalie Sarraute [1900-1999] en värld utan nåd, en människa isolerad i sina illusioner. Samtidigt vibrerar denna franska nya romanen-klassiker av sin minutiösa detaljrikedom. Planetariet svänger och andas, som i ett enda totalt ögonblick.
I översättning av Eva Alexanderson och med förord av Stefan Jonsson.
NATHALIE SARRAUTE [1900-1999] brukar räknas till den franska nya romanens förgrundsfigurer, men liknar egentligen inte någon annan författare från samma tid. Hon eftersträvade, med sina egna ord, en litterär text »lika anonym som blod«, för att kunna skriva fram »det osagda«, för att locka förträngda sanningar till tals.
»Karaktärerna må flyta tunna och schizoida på ytan. Men deras psykens siktdjup grumligt och utan botten berättas innanför psykoanalysens och neurosens gallergrindar. Här ser jag: ett djup utan gräns. Flytande skräck. En fantastisk roman i en fantastisk översättning.« HANNA HALLGREN, AFTONBLADET
»Penetrerar de mentala rummen som en röntgenstråle.« HANNA NORDENHÖK, SYDSVENSKAN
»Hos Sarraute blir envar ett universum och varje livsögonblick en atom på väg att sprängas av förnimmelser och tankar.« STEFAN JONSSON, DAGENS NYHETER
»Fernissan i Paris schangtila salar. Den mänskliga fernissan. Det är den hon skrapar bort, Nathalie Sarraute. Och hon går omsorgsfullt tillväga.« THOMAS LUNDERQUIST, SVENSKA DAGBLADET
»Sarraute har en otäckt genomträngande blick för människans alla sociala och psykologiska spel, för den sörja av motstridiga lustar, behov och komplex som vi kämpar med att inte låta oss kontrolleras av.« KRISTINA LUNDBLAD, GÖTEBORGS-POSTEN
»Planetariet har även en del gemensamt med en annan bok i Modernistas utgivning: den amerikanska poeten Lyn Hejinians märkliga journal Mitt liv. Båda är texter med den minutiösa impressionen, ögonblicket, som signum. Båda vibrerar av liv.« HELSINGBORGS DAGBLAD
»Det är en mirakulös prosa. Ur en fras rekonstruerar Sarraute ett samhällstillstånd, inte genom slutledningar, utan genom att med sina antennspröt registrera alla över- och undertoner och hela det vida associationsfältet kring varje replik som fälls.« STEFAN JONSSON, DAGENS NYHETER
»Handlingen kan ses som enkel, på gränsen till simpel, men det är inte handlingen som lyfter läsningen. Det är språket. Ett språk som inte väjer för något. Ett språk som vågar vara alldeles oerhört självsäkert och kaxigt. Är du det minsta språkligt intresserad är detta boken för dig.« CARIN SÖDERSTRÖM, TIDNINGEN KULTUREN
