Boken erbjuder en omtolkning av den rättsvetenskapliga grundfrågan på avtalstolkningens område och skisserar en alternativ avtalsrättslig tolkningslära. På vägen får åtskilliga av de enträgna problem som i modern tid plågat de rättsdogmatiska framställningarna i ämnet tentativt sin lösning. Författaren vill överhuvudtaget komma tillrätta med föreställningen att avtalstolkningsfrågorna är speciellt svåra på ett sätt som utmärker dem vid en jämförelse med andra civilrättsliga frågeställningar. Svårigheten följer med angreppsvinkeln, som är given av traditionen. Nu finns emellertid, efter vad författaren gör gällande, anledning att distansera sig från densamma, och att skifta angreppsvinkel. Och det skifte som här föreslås går, uttryckt med en enkel formel, ut på, att tolkningsläran skall förstås som en metodlära och inte som ett materiellt rättsområde. För tolkningen är en konst, som inte kan återföras på regler.
