SJFU / Skrifter från juridiska fakulteten i Uppsala – serie

Hur ska barnets rätt till utbildning säkerställas när barnet inte kommer till skolan? Frågan aktualiserar en grundläggande rättslig spänning mellan skolplikten som en allmän skyldighet och utbildning som en individuell rättighet. Avhandlingen förenar en rättsdogmatisk analys av skolplikt och barns rätt till utbildning med en empirisk studie av Skolinspektionens tillsyn. Särskild uppmärksamhet riktas mot hur skollagen och barnkonventionen förhåller sig till varandra och vilken betydelse skolplikten har för att förverkliga barnets rätt till utbildning. Fokus riktas också mot hur ansvarsutkrävande genom tillsyn sker i praktiken, genom en empirisk studie av 99 beslut från Skolinspektionen rörande elever med hög skolfrånvaro. Avhandlingen bidrar med ny kunskap om skolpliktens utveckling och funktion i svensk rätt samt om dess betydelse för att förverkliga alla barns rätt till en likvärdig utbildning. Avhandlingen visar också att elevens möjligheter att utkräva rätten till utbildning genom tillsyn har försvagats över tid, trots att tillsynen ursprungligen presenterades som en central del av elevens rättsskydd i ett decentraliserat skolsystem.

Den sakrättsliga specialitetsprincipen har aldrig tidigare ägnats en monografisk undersökning i svensk rättsvetenskaplig forskning. I denna bok genomförs en analys av specialitetsprincipens innebörd inom ramen för svensk reglering om borgenärsskydd. Nya frågor och nya svar presenteras. Som en del av utredningen underställs även traditionsprincipen och andra principer om krav på sakrättsliga moment en förnyad analys, med andra resultat än de som hittills har frambringats i den rättsvetenskapliga diskussionen. Rättsförhållanden som behandlas är framför allt sådana som traditionellt brukar omtalas i termer av köp, säkerhetsöverlåtelse eller panträttsupplåtelse. Härutöver omfattar boken en noggrann undersökning av rättsförhållanden vid deposition, konsignation, återtagandeförbehåll, fullmakt och kommission. Författarens målsättning är att bidra till en precisering av gränserna för en kontrahents prioritet i förhållande till sin medkontrahents allmänna borgenärer. Fokus ligger på frågan i vilken utsträckning identitet, individuell bestämning och individualisering utgör förutsättningar för ett anspråks borgenärsskydd. Efter hand framträder en utvecklad bild av specialitetsprincipens innebörd. Boken är en rättsvetenskaplig monografi men riktar sig även till praktiskt verksamma jurister med intresse för sakrättsliga frågor.

En fastighetsägare har befogenheter med avseende på sin fastighet. I kraft av äganderätten kan ägaren bruka fastigheten, upplåta rättigheter i fastigheten eller överlåta den. Men vad gäller om en fastighetsägare frivilligt vill avsäga sig någon av dessa äganderättsliga befogenheter? Ägaren kanske vill inskränka sin förfoganderätt genom att exempelvis underkasta sig ett överlåtelseförbud eller avtala om en förköpsrätt till fastigheten. Kanske vill ägaren inskränka sin rätt att bruka fastigheten genom att underkasta sig en ändamålsbestämmelse. Har ägaren befogenhet att på det sättet frivilligt minska sina egna befogenheter? Det är den övergripande frågeställningen i avhandlingen. Det korta svaret på frågan är ja. En fastighetsägare kan sägas ha rätt att inskränka sina äganderättsliga befogenheter. Möjligheterna är dock inte obegränsade. Vilka verkningar olika slags äganderättsinskränkningar har i förhållande till ägaren själv och i förhållande till tredje man varierar. I avhandlingen genomförs en ingående studie av olika slags äganderättsinskränkningars verkningar. Inskränkningarna ställs därvid i relation till äganderätten och fastighetsrättsliga principer och det undersöks hur de kan passas in i jordabalkens regelsystem.

Boken erbjuder en omtolkning av den rättsvetenskapliga grundfrågan på avtalstolkningens område och skisserar en alternativ avtalsrättslig tolkningslära. På vägen får åtskilliga av de enträgna problem som i modern tid plågat de rättsdogmatiska framställningarna i ämnet tentativt sin lösning. Författaren vill överhuvudtaget komma tillrätta med föreställningen att avtalstolkningsfrågorna är speciellt svåra – på ett sätt som utmärker dem vid en jämförelse med andra civilrättsliga frågeställningar. Svårigheten följer med angreppsvinkeln, som är given av traditionen. Nu finns emellertid, efter vad författaren gör gällande, anledning att distansera sig från densamma, och att skifta angreppsvinkel. Och det skifte som här föreslås går, uttryckt med en enkel formel, ut på, att tolkningsläran skall förstås som en metodlära och inte som ett materiellt rättsområde. För tolkningen är en konst, som inte kan återföras på regler.

Bokpresentation Denna bok är en monografi om skadeståndsfrågor i anslutning till situationer där olika relationer på de skadelidandes sida påverkar förlustens storlek och fördelning. Till största delen ligger monografins ämne inom gränsområdet mellan skadeståndsrätt och kontraktsrätt. Ett genomgående tema är sambandet mellan de obligationsrättsliga relationerna och den utomobligatoriska skadeståndsrätten. Man talar traditionellt om tredjemansskador, dvs. förluster som är en reflexverkan av att någon annan lidit en initial person- eller sakskada. Det finns även andra trepartsrelationer, främst de så kallade chockskadorna. I boken görs en bred komparativ undersökning av alla dessa skadetyper. Temat för framställningen av de olika relationerna är att söka förbinda de många olikartade rättsliga argumenten med en konkret och systematisk precisering av de faktiska situationerna. På detta sätt kan man för de olika typfallen få en översiktlig förståelse samt därmed de utslagsgivande omständigheterna angående när skadestånd tillerkänns respektive nekas tredje man. Denna mångdimensionella bild av problemområdet påvisar att den enkla huvudregeln om icke-ersättning, som brukar hävdas i dessa fall, inte alltid upprätthålls och att man således kan utbilda ett system av riktlinjer på en mer fallspecifik nivå. Monografin har en teoretisk rättsvetenskaplig bas, men torde också genom den översiktliga systematiseringen av olika konkreta skadesituationer med fördel kunna användas i det praktiska rättslivet.

In 1988 I published - in order to celebrate having survived half a century - a little book called Essays in Criminal Law, containing seven articles. The present sister volume, also containing seven articles, is meant as a celebration of my retirement, not only from my university position but also from criminal law writing. With regard to substance the text has been left in its original condition with a few exceptions. In Chapter 6 a few paragraphs of outdated parochial information have been deleted. In Chapters 4 and 5 there are brief postscripts.

Hur kan man veta om det någon har gjort är att betrakta som ett eller flera brott? Antag t.ex. att någon uppsåtligen har slagit ihjäl någon annan med en yxa; varför är det givet att gärningsmannen skall dömas för mord eller dråp men inte för båda och inte heller för den (grova) misshandel som har orsakat den dödliga utgången? Vilka skäl kan det finnas för att inte döma en gärningsman för alla brott som han eller hon faktiskt har begått? Svar på frågor som dessa hämtas från läran om s.k. brottslighetskonkurrens. Olika varianter av en sådan lära har funnits sedan i vart fall mitten på 1800-talet, dock utan att man kan säga att det finns enighet om hur konkreta problem bör lösas eller hur en lära av aktuellt slag bör rekonstrueras. Denna bok behandlar frågan hur man kan skapa ett system av regler och principer för att lösa typiska konkurrensproblem. Den utgör också en teoretisk, kritisk granskning av de olika slags systematiseringar som tidigare har framlagts i doktrinen och andra rättskällor. I boken redovisas dessutom ett stort antal lösningsförslag på praktiska konkurrensproblem.

Rättskälleläran grundas på att domare och rättsvetare använder likadana metoder och resonemang vid rättslig problemlösning. Boken ifrågasätter denna teoretiska föreställning och tar avstamp i några praktiska fall som visar på markanta strukturella och materiella skillnader mellan rättsteori och rättspraxis. Därför kan rättskälleläran i dessa och liknande fall användas för att varken förutse, förklara eller beskriva de metoder och resoneringssätt som domstolarna har använt sig av. Författaren belyser flera teoretiska och praktiska aspekter bakom rättskälleläran som försvårar dess användbarhet som en heltäckande modell för rättstillämpningen. Författaren menar att rättsvetenskapen då inte enbart kan nöja sig med att kritisera domstolars resonemang för bristande teoretisk kvalitet. I stället bör rättsvetenskapen utveckla en bättre teori om praktiskt juridiskt beslutsfattande. I boken hävdas att detta kan åstadkommas genom att rättskälleläran kombineras med moderna kognitivpsykologiska bedömnings- och beslutsteorier. Hon presenterar en sådan metod och konkretiserar dess användbarhet genom ett antal rättsfallsanalyser. I bokens sista del placeras metoden i ett större, rättsfilosofiskt sammanhang. Boken är avsedd för alla jurister med intresse för rättsligt beslutsfattande och dess metoder, i teori och praxis.

I denna bok behandlas religionsfrihetens rättsliga ramar med utgångspunkt i de regleringar som finns i den svenska grundlagen och i Europakonventionen. En övergripande fråga som studien syftar till att besvara är hur utformningen och syftet med bestämmelserna i fråga förhåller sig till hur friheten har tolkats och tillämpats i såväl teori som praktik. Inledningsvis ges en redogörelse av den teoretiska diskussionen kring religionsfrihetens betydelse med utgångspunkt i förarbeten och doktrin. Därefter följer en diskussion om hur religionsfriheten har tolkats och tillämpats i konkreta förhållanden, vilket belyses genom tre olika frågekomplex. Dessa områden är religiöst motiverad slakt, religiöst motiverad omskärelse och religiösa symboler i det offentliga. De olika delarna visar hur lagstiftaren har resonerat kring regleringarna rörande religionsfrihet. Boken presenterar en vägledning i hur reglerna rörande religionsfrihet kan förstås och tillämpas i praktiska situationer men studien innehåller också en kritisk analys av de befintliga regelverken. Europakonventionens bestämmelse rörande religionsfrihet är relativ, vilket medger begränsningar av rättigheten enligt vissa förutsättningar. Enligt regeringsformen är religionsfriheten, i vart fall ur ett teoretiskt perspektiv, en rättighet som inte kan begränsas genom lag. En central fråga i avhandlingen är om religionsfriheten i praktiken är att anse som en absolut frihet eller om teori och praktik skiljer sig åt. Akademisk avhandling.

Genom en rekonstruktionsuppgörelse som fastställs av domstol kan företag eller verksamheter med ekonomiska svårigheter räddas. I och med uppgörelsen kan enskildas anspråk ändras mot de berörda parternas vilja. Regelverket bygger på aktiv medverkan av gäldenären, rekonstruktören och de berörda parterna. Eftersom parternas intressen och viljor ofta står mot varandra måste vissa av dem ges försteg framför andra. Intressekonflikten blir särskilt intrikat i och med att kretsen av parter som till följd av rekonstruktionen befinner sig i ett slags tvångsgemenskap kan vara tämligen bred. I avhandlingen undersöks och analyseras frågor om maktfördelning mellan de inblandade parterna och vilka intressen som gynnas respektive missgynnas i en planförhandling under företagsrekonstruktion. Vidare behandlas flera för rättsområdet grundläggande frågor, såsom vad som ska uppnås med en rekonstruktionsuppgörelse, vilka underliggande principer som möjliggör att tvång kan utövas mot enskilda och vad som föranleder att olika parter har skilda intressen. Studien är principiellt inriktad och jämte svensk rätt behandlas amerikansk, tysk och finsk rätt, Nordisk-baltiska insolvensrättsnätverkets rekommendationer och EU:s rekonstruktions- och insolvensdirektiv.

Europakonventionens betydelse vid tillämpning av svensk civilrätt har varit omdiskuterad sedan konventionen inkorporerades i svensk rätt 1995. I en rättstillämpningssituation måste den betydelsen förstås både utifrån ett folkrättsligt och ett civilrättsligt perspektiv. Det folkrättsliga perspektivet avser Sveriges förpliktelser enligt Europakonventionen, medan det civilrättsliga gäller möjligheten och formen för att uppfylla dessa förpliktelser inom en sedan länge etablerad rättsordning. Genom att beakta båda perspektiven kan konventionens betydelse för enskilda rättssubjekt i svensk civilrätt förstås. Denna bok innehåller en undersökning av det Europakonventionsrättsliga och det svenska arbetsrättsliga perspektivet så som de kommer till uttryck i främst Europadomstolens och Arbetsdomstolens praxis om privatliv, religions-, samvets- och yttrandefrihet i anställningsförhållanden. Undersökningen kompletteras med tolkningar och generaliseringar i syfte att sammanjämka perspektiven till koherenta rättstillämpningsanvisningar, dock lyfts också några situationer där sådan sammanjämkning inte är möjlig. Till det kommer observationer om de konventionsrättsliga och arbetsrättsliga rättskulturerna, samt de argumentationsstilar som används i dessa.