Ostindiska kompaniet, Christian Arfwidsson & Söner., Lars Kåhre & Comp., Niklas Björnberg. Listan över de stora skeppsägarna i Göteborg i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet kan göras längre.

Tillgången till de tryckta skeppslistorna för Göteborg från 1781 och framåt (med vissa luckor) ger en god möjlighet att analysera bland annat ägarstrukturen och sjöfartskonjunkturen. Undersökningsperioden har i denna studie i huvudsak begränsats till 1782-1820, men även en del äldre skeppslistor behandlas.

Jämfört med idag var flertalet stora redare under den aktuella tiden inte specialiserade på fraktfart utan hade en bredd i sin verksamhet som sträckte sig över import och export, ägande av olika produktionsanläggningar, penningutlåning och fastighetsaffärer. Den under många år största skeppsägaren Ostindiska kompaniet var dock i sammanhanget en särpräglad företeelse.

Ostindiska kompaniet, Christian Arfwidsson & Söner., Lars Kåhre & Comp., Niklas Björnberg. Listan över de stora skeppsägarna i Göteborg i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet kan göras längre.

Tillgången till de tryckta skeppslistorna för Göteborg från 1781 och framåt (med vissa luckor) ger en god möjlighet att analysera bland annat ägarstrukturen och sjöfartskonjunkturen. Undersökningsperioden har i denna studie i huvudsak begränsats till 1782-1820, men även en del äldre skeppslistor behandlas.

Jämfört med idag var flertalet stora redare under den aktuella tiden inte specialiserade på fraktfart utan hade en bredd i sin verksamhet som sträckte sig över import och export, ägande av olika produktionsanläggningar, penningutlåning och fastighetsaffärer. Den under många år största skeppsägaren Ostindiska kompaniet var dock i sammanhanget en särpräglad företeelse.

Ostindiska kompaniet, Christian Arfwidsson & Söner., Lars Kåhre & Comp., Niklas Björnberg. Listan över de stora skeppsägarna i Göteborg i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet kan göras längre.

Tillgången till de tryckta skeppslistorna för Göteborg från 1781 och framåt (med vissa luckor) ger en god möjlighet att analysera bland annat ägarstrukturen och sjöfartskonjunkturen. Undersökningsperioden har i denna studie i huvudsak begränsats till 1782-1820, men även en del äldre skeppslistor behandlas.

Jämfört med idag var flertalet stora redare under den aktuella tiden inte specialiserade på fraktfart utan hade en bredd i sin verksamhet som sträckte sig över import och export, ägande av olika produktionsanläggningar, penningutlåning och fastighetsaffärer. Den under många år största skeppsägaren Ostindiska kompaniet var dock i sammanhanget en särpräglad företeelse.