Den 14 juni 1731 utfärdades de första privilegierna för Ostindiska kompaniet, som därmed fick ensamrätt på all handel öster om Godahoppsudden. Göteborg utsågs till kompaniets hemmahamn, där också auktionerna på de hemförda exotiska varorna skulle gå av stapeln. Kompaniet kom sammantaget att utsända 132 expeditioner till Kina och Indien fram till 1806. Formellt upplöstes bolaget 1813 och handeln på Ostindien blev fri för var och en. Ännu idag finns ett betydande intresse kring kompaniet och de äventyrliga resorna till andra sidan av jordklotet. Denna för svenska förhållanden nyskapande fjärrhandel genererade stora vinster till kompaniets intressenter, men var samtidigt ett riskfyllt företag för de ombordvarande. Dödligheten per resa kan uppskattas till mer än var tionde besättningsman. Det finns naturligtvis många möjliga infallsvinklar på kompaniets historia. Denna skrift presenterar ett omfattande siffermaterial om kompaniets ekonomiska betydelse, lönerna och andra ersättningar ombord, grunddata om de ostindiska sjömännen samt en kalkyl över intäkter och utgifter under en ostindisk resa. Förhoppningsvis kan detta material fördjupa kunskapen om kompaniet och dess betydelse för det svenska samhället på 1700-talet. Per Forsberg är en av författarna till den 2014 utgivna boken "Ostindiefararen Götheborg 1738-45 : resorna för Ostindiska kompaniet, besättningarna, haveriet". Per Forsberg har under många år varit yrkesverksam på Landsarkivet i Göteborg.

Ostindiska kompaniet, Christian Arfwidsson & Söner., Lars Kåhre & Comp., Niklas Björnberg. Listan över de stora skeppsägarna i Göteborg i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet kan göras längre. Tillgången till de tryckta skeppslistorna för Göteborg från 1781 och framåt (med vissa luckor) ger en god möjlighet att analysera bland annat ägarstrukturen och sjöfartskonjunkturen. Undersökningsperioden har i denna studie i huvudsak begränsats till 1782-1820, men även en del äldre skeppslistor behandlas. Jämfört med idag var flertalet stora redare under den aktuella tiden inte specialiserade på fraktfart utan hade en bredd i sin verksamhet som sträckte sig över import och export, ägande av olika produktionsanläggningar, penningutlåning och fastighetsaffärer. Den under många år största skeppsägaren Ostindiska kompaniet var dock i sammanhanget en särpräglad företeelse.

I en tidigare skrift har Göteborgsredarna under det sena 1700-talet och det tidiga 1800-talet behandlats, medan denna gång intresset är riktat mot den därpå följande perioden 1821-1870. Nu som då är huvudkällan till uppgifterna den tryckta "Götheborgs stads skepps-lista". Frågeställningarna är också i mycket desamma: Vilka var stadens större redare och hur utvecklades över tiden deras ekonomiska intressen i olika näringar? Många välkända namn i Göteborgs historia förekommer bland de största skeppsägarna, exempelvis David Carnegie och James Dickson, som båda hade ett skotskt ursprung. Handelshusen med sin breda verksamhet inom olika näringsgrenar spelade fortsatt en viktig roll i utvecklingen. Mot slutet av perioden framträder dock mer specialiserade fraktbolag. Ångarna börjar också komma till synes i skeppslistorna under senare delen av tidsperioden, men det stora genombrottet dröjer ännu ett antal år. Tillsammans med denna utveckling sker en modernisering av företagsformerna och aktiebolagen gör på allvar sitt inträde.

Den 14 juni 1731 utfärdades de första privilegierna för Ostindiska kompaniet, som därmed fick ensamrätt på all handel öster om Godahoppsudden. Göteborg utsågs till kompaniets hemmahamn, där också auktionerna på de hemförda exotiska varorna skulle gå av stapeln. Kompaniet kom sammantaget att utsända 132 expeditioner till Kina och Indien fram till 1806. Formellt upplöstes bolaget 1813 och handeln på Ostindien blev fri för var och en. Ännu idag finns ett betydande intresse kring kompaniet och de äventyrliga resorna till andra sidan av jordklotet. Denna för svenska förhållanden nyskapande fjärrhandel genererade stora vinster till kompaniets intressenter, men var samtidigt ett riskfyllt företag för de ombordvarande. Dödligheten per resa kan uppskattas till mer än var tionde besättningsman. Det finns naturligtvis många möjliga infallsvinklar på kompaniets historia. Denna skrift presenterar ett omfattande siffermaterial om kompaniets ekonomiska betydelse, lönerna och andra ersättningar ombord, grunddata om de ostindiska sjömännen samt en kalkyl över intäkter och utgifter under en ostindisk resa. Förhoppningsvis kan detta material fördjupa kunskapen om kompaniet och dess betydelse för det svenska samhället på 1700-talet. Per Forsberg är en av författarna till den 2014 utgivna boken "Ostindiefararen Götheborg 1738-45 : resorna för Ostindiska kompaniet, besättningarna, haveriet". Per Forsberg har under många år varit yrkesverksam på Landsarkivet i Göteborg.

Ostindiska kompaniet, Christian Arfwidsson & Söner., Lars Kåhre & Comp., Niklas Björnberg. Listan över de stora skeppsägarna i Göteborg i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet kan göras längre. Tillgången till de tryckta skeppslistorna för Göteborg från 1781 och framåt (med vissa luckor) ger en god möjlighet att analysera bland annat ägarstrukturen och sjöfartskonjunkturen. Undersökningsperioden har i denna studie i huvudsak begränsats till 1782-1820, men även en del äldre skeppslistor behandlas. Jämfört med idag var flertalet stora redare under den aktuella tiden inte specialiserade på fraktfart utan hade en bredd i sin verksamhet som sträckte sig över import och export, ägande av olika produktionsanläggningar, penningutlåning och fastighetsaffärer. Den under många år största skeppsägaren Ostindiska kompaniet var dock i sammanhanget en särpräglad företeelse.

I en tidigare skrift har Göteborgsredarna under det sena 1700-talet och det tidiga 1800-talet behandlats, medan denna gång intresset är riktat mot den därpå följande perioden 1821-1870. Nu som då är huvudkällan till uppgifterna den tryckta "Götheborgs stads skepps-lista". Frågeställningarna är också i mycket desamma: Vilka var stadens större redare och hur utvecklades över tiden deras ekonomiska intressen i olika näringar? Många välkända namn i Göteborgs historia förekommer bland de största skeppsägarna, exempelvis David Carnegie och James Dickson, som båda hade ett skotskt ursprung. Handelshusen med sin breda verksamhet inom olika näringsgrenar spelade fortsatt en viktig roll i utvecklingen. Mot slutet av perioden framträder dock mer specialiserade fraktbolag. Ångarna börjar också komma till synes i skeppslistorna under senare delen av tidsperioden, men det stora genombrottet dröjer ännu ett antal år. Tillsammans med denna utveckling sker en modernisering av företagsformerna och aktiebolagen gör på allvar sitt inträde.