Detta är en historisk roman som utspelar sig under – vad vi numera kallar – den gustavianska eran. Faktum är att den börjar samma år som Gustaf III tillträder tronen, dvs 1771. Vissa personer, företeelser och händelser som förekommer står att finna i historieböckerna, medan annat fallit ner i glömskans evighetslånga tomrum. Man skulle kunna säga att denna roman innehåller en blandning av historiska fakta och gammal tro eller skrock, det vi idag kallar för fantasy. Huruvida fantasierna är väl underbyggda eller bara upplyfta ur det oändliga tomrummet är helt upp till läsaren att bedöma. Författaren har i alla fall sin bild helt klar för sig. De händelser som beskrivs, utspelar sig på och omkring Katarinabergets förkastningsbrant, beläget på huvudstadens södra malm. Andra saker tilldrar sig inne på själva Stadsholmen – det som vi idag kallar för Gamla Stan. Men vi får även följa med till Riddarholmen och till galgbacken söder om Söder Skans (Skanstull). På 1700-talet började barnmorskor utbildas på ett modernare sätt än tidigare. Ändå fanns det kvar sådana som kunde förlösa mödrar enligt gammal tradition. Den utbildning dessa gamla jordemödrar hade var sprungen ur livets skola och egna erfarenheter. Ibland var det, så kallade, kloka gummor som hjälpte till. Kvinnor som lärt av sina anmödrar om örternas kraft och läkeförmåga. Troligtvis var det just sådana örtagummor som under 1600-talets häxprocesser fick anklagelser på sig om häxeri. Då brändes många oskyldiga på bål och ännu under tiden då vår berättelse utspelar sig var det dödsstraff på häxeri, även om ingen dömdes för det i realiteten.
