Detta är en saga för vuxna. Kanske även för yngre. Den kan läsas som den saga den utger sig för att vara. En mustig skröna med vår gamla folktro som grund. På djupet är det dock en berättelse om utanförskap och sökandet efter tillhörighet. Boken är inte en fabel, men precis som i dem kan man lätt dra paralleller till dagens samhälle där utanförskap finns i de flesta samhällsklasser, men kanske ändå främst i homogena samhällsstrukturer där ovana och främmande kulturer har svårt att accepteras, beroende på samhällets allt mer inskränkta syn på de som är annorlunda. Boken handlar även om moderskänslor som är starkare än förnuft och logik. Moderskänslor är en okuvlig företeelse som varken män eller barnlösa par kan förstå fullt ut – om inte annat är det så jag tror. Åtminstone är det så min empati säger mig att det är. Givetvis får var och en läsa boken på sitt sätt och efter eget huvud. Som ett inlägg i samhällsdebatten, som en blodsinbunden släktsaga eller som en burlesk skröna. Jag hoppas ändå att ni i varje fall får hälften så mycket nöje av läsningen som jag själv hade av skrivandet. BW
