Under 1920-och 30-talet skulle visionen om ett gladare och starkare samhälle sälja in nationalsocialismen som politisk idé. I detta arbete blev fritidsorganisationen med det talande namnet ”Kraft durch Freude” – Styrka genom glädje – en viktig kugge. Men förverkligandet av den politiska visionen förutsatte också att man tydligt talade om vilka som inte skulle inkluderas i framtidens kollektiv. Och de oönskade var många: kommunister, judar, slaver, romer, homosexuella … För att förstå mekanismerna bakom nazismen, den tyska variant av fascism som växte fram i början av 1900-talet, måste man söka sig långt tillbaka i Tysklands historia. En historia av förödmjukande förluster – och en fatal feltolkning av begreppet ”germaner” – som i förlängningen gav näring åt drömmen om ett bländande tredje rike. I backspegeln klarnar bilden av hur den grumliga mixen av nationalism och rasism kunde få så katastrofala följder. Nationalismen hämtade näring ur 1800-talets romantiska tankar om en ”folksjäl”, och rasismen hade sina rötter i Tysklands imperialistiska era. ”Under sin korta tid vid makten visade nazisterna vad människan är kapabel att göra i sina allra sämsta stunder”, skriver historikern Dick Harrison, och lägger i denna bok ett skrämmande pussel av tankegods som ledde den nationalsocialistiska rörelsen fram till ofattbara beslut och handlingar.
